Här är nu tentamensperioden i full gång och jag har inte bara satt ihop tentor, utan jag har även lagt ner ett antal timmar på att vakta i skrivsalar. Det hör också till en lärares uppgifter vid det här universitetet.

här läggs av de sista kvarvarande en sista hand vid texterna
Sedan har jag även fått återstifta min gamla bekantskap med tentamensboken. Jag hade själv en sådan under de första terminerna när jag läste tyska i Göteborg för hundra år sedan. Någonstans ligger den nog ännu i en låda.
I tentamensböckerna här fylls inte bara sifferbetyget i – från 1 till 5 – utan också ett vitsord formulerat i just ord. Betyget 5 eller ”utmärkt” kan uttryckas på två sätt har jag nu lärt mig. Ett modernt eller normalt: odličan. Eller ett mera ålderdomligt: izvrstan. Detta senare utövar en märklig fascination på mig. Jag tycker på något vis om att veta att det är ålderdomligt och nog passar det på ett särskilt sätt i de här tentamensböckerna från en annan tid.






