I stadsdelen Kaptol framför katedralen prunkar i dessa dagar en samling stora påskägg med motiv från Zagreb och omnejd målade i naivistisk stil. På äggen på denna bild kan man bland annat se Markuskyrkan och katedralen och bortom äggsamlingen i gröngräset ser man Franciskuskyrkans torn sträcka sig mot himlen och allra längst bort i bilden anar man Medvednica.
Glad påsk!
På den här utställningen med art déco i Muzej za umjetnost i obrt, som jag sedan en liten tid förföljer er med, såg jag några mycket vackra reliefer, som – om jag inte har blandat ihop namnen på konstnärerna – är gjorda av Ivan Meštrović.
Här kan ni försjunka i skönheten och harmonin i två av dem:
För en tid sedan hörde jag talas om att det pågår en folkräkning här i Kroatien. Jag trodde inte att jag som utlänning eller tillfälligt boende här också skulle bli räknad. Men igår kväll när jag/vi kom hem hittade jag det här meddelandet instucket i kanten av min ytterdörr:
Mrs X ska alltså gå till byggnaden bredvid apoteket och låta sig räknas, så att kroatisk lag efterlevs.
I det inre rummet här ligger någon som inte ska bli räknad utsträckt på golvet och vilar:
Under besöket på art déco-utställningen härom dagen fick jag i ett mörkt hörn syn på en märkligt levande punktbelyst träfigur inne i en glascylinder. Senare fick jag veta att detta var en avbildning av kompositören, författaren och målaren Ivo Tijardović.
På väggen strax intill hade man satt upp en serie miniatyrmålningar utförda av just Tijardović. Oturligt nog kom jag mig inte för att ta någon bild av dessa. Vi får föreställa oss dem.
Just nu läser vi medeltida ballader i min litteraturkurs här i Zagreb. Igår kunde jag inte låta bli att fälla en tår, när jag läste en passage ur Ebbe Skammelsson för studenterna. De som inte själva var gripna av stämningen tog det i alla fall med fattning och texten nådde oss genom århundradena och länderna. Vi läste också balladen om de två systrarna och lät oss gripas av en söt skräck inför visans makabra moment. Och omkvädet susade kallt genom salen.
Vänern vid Dalaborgs fästning om våren
De två systrarna
Där bodde en bonde vid sjöastrand
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och tvenne döttrar hade han
Blåser kallt kallt väder över sjön
Den ena var vit som den klara sol
Blåser kallt kallt väder över sjön
Den andra var svart som den svartaste kol
Blåser kallt kallt väder över sjön
Vi tvättar oss bägge i vattnet nu
Blåser kallt kallt väder över sjön
Så blir jag väl som viter som du
Blåser kallt kallt väder över sjön
Å tvättar du dig både nätter och dar
Blåser kallt kallt väder över sjön
Så aldrig du blir som viter som jag
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och som de nu stodo på sjöastrand
Blåser kallt kallt väder över sjön
Så stötte den fula sin syster av sand
Blåser kallt kallt väder över sjön
Kära min syster du hjälp mig i land
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och dig vill jag giva min lille fästeman
Blåser kallt kallt väder över sjön
Din fästeman honom får jag ändå
Blåser kallt kallt väder över sjön
Men aldrig ska du mer på gröna jorden gå
Blåser kallt kallt väder över sjön
Där bodde en spelman vid en strand
Blåser kallt kallt väder över sjön
Han såg i vattnet var liket det sam
Blåser kallt kallt väder över sjön
Spelmannen henne till stranden bar
Blåser kallt kallt väder över sjön
Och gjorde av henne en harpa så rar
Blåser kallt kallt väder över sjön
Spelmannen tog hennes guldgula hår
Harporsträngar därav han snor
Spelemannen tog hennes fingrar små
Gjorde harpan tapplor på
Spelmannen tog hennes snövita bröst
Harpan hon klinga med ljuvelig röst
Så bar de harpan i bröllopsgård
Blåser kallt kallt väder över sjön
Där bruden hon dansar med gulleband i hår
Blåser kallt kallt väder över sjön
Trenne slag uppå gullharpan rann
Blåser kallt kallt väder över sjön
Den bruden har tagit min lille fästeman
Blåser kallt kallt väder över sjön
Om söndan så satt hon i brudstol röd
Blåser kallt kallt väder över sjön
Om måndan hon brändes i aska och glöd
Blåser kallt kallt väder över sjön
Vänern vid Ursand om vintern