Blogg

En dag på Krk igen

Inte så långt ifrån Omišalj finns en stor fri strand utan barer, parasollrader och hundförbud. Jag ”hittade” den när jag var på Krk med Alexandra och Michele för några veckor sedan. Igår återvände jag dit med Draženka, Londi och Buba. Uppifrån vägen ser det hela ganska oattraktivt ut med grustag och stenbrott och andra halvindustriella verksamheter alldeles i närheten, men när man väl är där, så känner man att man kommit till det man sökte. Vill man kan man naturligtvis ta med sig ett parasoll dit, men egentligen behövs det inte för det finns dungar av träd och buskar där man hämta skugga:


hundarna i dungen efter första doppet

Det var ganska mycket folk där, men stranden är så vidsträckt att man kan bre ut sig utan att sitta på varandra:

Draženka simmar nästan över till buktens andra strand:

Framåt eftermiddagens slut bröt vi upp från vårt första ”läger” och följde vikens hela böjning bort förbi det lilla kapellet och magasinet (eller vad det är för en byggnad) och så slog vi oss ner på andra sidan:

Och så simmade vi omkring där nedanför också eller så satt eller låg vi nere vid vattnet:



”magasinet” och kapellet

Vi stannade på Krk ända tills strax före solnedgången:

Fikontider

Här ligger drömfrukterna tätt, tätt, tätt.

Fikonet är min älsklingsfrukt (men nu ska jag inte gå in i det där svåra syditalienska spörsmålet om ”fichi” och ”fioroni”) och just nu mognar de någonstans kanske inte så långt härifrån. På Dolac är det fullt av dem, men det gäller att hämta dem så tidigt på dagen som möjligt. När eftermiddagssolen vräker ner är det ingen idé längre, då är frukterna en varm guldgrön sörja garnerad med gulsvartrandiga intressant formade knappar – getingar.

Detaljer i Vrbnik

Vrbnik är en av mina favoritplatser på Krk. Byn har ett mycket vackert läge och verkar även på sommaren i ganska hög grad ha ett eget liv. Turismen frodas nere på stranden och själva Vrbnik är för litet för att locka till sig mer än korta besök.

Här är en närbild på katten jag ”avståndsfotograferade” i mitt förra Vrbnik-inlägg. Lite gammal och trött kanske han är, men pälsen är ett fortfarande ett underverk och platsen under fikonträdet är helt rätt:

Souvenirbutiken på backkrönet här verkar vänta på bättre tider:

Vad är det här för en intressant avbildning? Ett släktvapen? Och vem var P. M. Volarić?

Det som fångade mitt intresse i vyn strax här under var den stora grönglänsande damejeannen. Vad är det i den? Kan det vara bra att den står så där rakt under solen?

Nina Cassian: Röntgenbilder av en sommar

När jag för något år sedan läste Mirakelkvinnan blev jag fast i Nina Cassians diktvärld. Alldeles nyligen har ytterligare en samling dikter av Cassian kommit ut på svenska. Det är Dan Shafran som står bakom översättningen också denna gång.


förlaget Tranan har givit ut boken

Jag väljer nu att läsa första delen av dikten ”Röntgenbilder av en sommar” för att just den här dikthalvan känns så väldigt nära min tillvaro.

Röntgenbilder av en sommar

1.

Otroliga dagar
med ändlösa simturer,
med alger runt min midja
och buktiga tårar på kinderna.

Långt borta på stranden:
skrikande barn,
hundar med gyllene ringar
runt sina nosar,
och skvaller om sådant man inte längre minns.

Jag vet vad som väntar mig –
min missnöjets vinter.
Jag har en plats reserverad
i det fria på en hård bänk
med en säck frusen potatis i handen.

Det är därför jag simmar så långt ut,
frivillig fånge
inne i havets oändliga gröna förstoringsglas.


havets oändliga gröna förstoringsglas