Blogg

Tintomaras sång

Bodil Z 6 kommentarer

Jag läser Almqvist nu med mina studenter. Bland annat läser vi ”Tintomaras sång” ur Drottningens juvelsmycke. Jag måste nog läsa Almqvist på allvar.

Mig finner ingen,
ingen jag finner.
Alm, hägg och hassel blomstra för vind –
Jag ler åt alla,
alla åt mig le.
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
blomstra för vind,
buga för vind –
Ett vet jag bättre än att klänga och springa,
det är att sjunga här under lind.

Vad? Tintomara,
hörde du bara?
Alm, hägg och hassel blomstra för vind –
Gök, trast och harar…?
Tyst…kan det vara…?
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
blomstra för vind,
buga för vind –
Ett vet jag värre än skator och harar,
det är om slagbjörn kommer till lind.

Kommer en slagbjörn,
slagbjörn jag smeker,
Alm, hägg och hassel blomstra för vind.
Men – Tintomara,
Om han ej smeker?
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
blomstra för vind,
buga för vind –
Då blir jag fågel! jag blir ingen svag örn,
flyger från slagbjörn bort som en vind.

Och som ett tecken flög för inte så länge sedan Eva-Marie Liffners Almqvist-roman Lacrimosa (den kommer ut i augusti) hit ner till mig på Hvarska. I den boken möts Almqvist och Tintomara.

Wenn durch die Hintertür das Private sein Gegenteil war

Bodil Z 15 kommentarer

Imorgon lämnar jag in översättningen av Herta Müllers Hunger und Seide. Så här i elfte timmen vill jag ställa en sista fråga till er, mina läsare. Det gäller ett litet avsnitt i essän ”HAN och HON – fattigdom driver människorna till Ceauşescus grav”. Det handlar om firandet av julen och Sankt Nikolaus i det kommunistiska Rumänien. Det är den sista meningen jag inte tycker är riktigt klar. Går det att göra den klarare utan att avvika för mycket från originalet?

So geht er zu Ende, dieser sechste Dezember, dieser Tag, dieser ”heilige Nicolae”, den ER wie Weihnachten öffentlich verboten und privat gefeiert hat. ER und SIE und die hohe Nomenklatura. Und rundum im stillen Land die kleine Nomenklatura der Provinz. Das staatliche Verbot bekam seinen Sinn erst, wenn durch die Hintertür das Private sein Gegenteil war.

Så går den mot sitt slut, denna sjätte december, denna dag, denna ”heliga Nicolae”, som HAN liksom julen offentligt förbjöd firandet av, men som han firade privat. HAN och HON och den höga nomenklaturan. Och runt om i det tysta landet provinsens lilla nomenklatura. Det statliga förbudet fick sin mening först när det privata genom en bakdörr blev till dess motsats.

Ett trädporträtt

Bodil Z 3 kommentarer

Klara Johanson har fått ett nytt liv här i Zagreb. Härom dagen VAR en av mina studenter KJ: ”Hej, jag heter Klara Johanson. Jag föddes 1875 och jag dog – tyvärr – 1948”, började hon och sedan trillade ett pärlband av KJ-citat ur munnen på henne, allting utantill, ur hjärtat.

Så vill också jag denna morgon ge ordet till KJ, som så ofta förr. Jag har läst en text av henne om Ivar Conradsons dikter och väljer det här avsnittet:

Bland naturbilderna, icke så få men mindre dominerande än förra gången, träffas en målning – ett trädporträtt ville jag kalla det – så fulländad som denna:

Eken vid floden.

Där växer vid floden
ett ekträd.
Aftonskenet,
som ur himlen sakta sjunker,
kronan genomströmmar.

Eken lutar ung
sin krona över flodens våg.

Jag har dess ungdom kär,
dess grenars klara mångfald,
dess hårda friska löv,
som stilla stå i rymden.

”Ett trädporträtt” det är något det, inte minst här under pausträdet.


en inte så ung ek, som inte lutar sig över någon flod, men en ek

Åskkvällar

Bodil Z 2 kommentarer

Luften blir allt varmare och solen allt hetare här och vi söker oss allt oftare till skuggan under träden. Om kvällarna stjälper vädret ofta över i sprakande åskväder och korta intensiva skurar. Och sedan värmer det upp igen.


det drar ihop sig


det lättar

Über die Köpfe hinweg

Bodil Z 16 kommentarer

Det finns ännu ett antal saker jag grubblar över när det gäller min översättning av Herta Müllers Hunger und Seide. I hopp om att någon av er läsare har några förslag på en lösning av problemet, lägger jag ut en kort passage ur essän ”Soldaterna sköt i luften – luften var i lungorna, Timişoara efter revolutionen”:

Temeswar wird seit den Wahlen anders als die anderen Städte des Landes bewacht. Die Stadt der Revolution wird in Bukarest nur ungern erwähnt. Die alten Genossen aus der KP haben sich die Rose ins Knopfloch gesteckt, sich die ”Königin der Blumen” an die Brust gedrückt, haben Schulter an Schulter die Front gebildet zur Rettung der Nation. Sie retten und retten seither – über die Köpfe hinweg. Zuerst provisorisch, kurz danach, süchtig nach Endgültigkeit, schon nicht mehr imstande sich aufzulösen, auf sich zu verzichten.

Timişoara bevakas efter valet på ett annat sätt än de andra städerna i landet. Revolutionens stad nämns bara ogärna i Bukarest. De gamla kamraterna ur kommunistpartiet har stuckit rosen i knapphålet, tryckt ”blommornas drottning” till sitt bröst, och skuldra vid skuldra bildat en front för nationens räddning. De räddar och räddar sedan dess – över människornas huvuden. Först provisoriskt men kort därefter, suktande efter något slutgiltigt, klarar de inte av att lägga ner sig själva, att avstå från att fortsätta.

Det här ”über die Köpfe hinweg” har jag svårt att få någon vettig svenska av. Vad betyder ”över människornas huvuden” eller ”över huvudena på människorna”? Försöket med att sätta in ”människorna” kanske inte alls förbättrar någonting. Kanske skulle man säga ”över allas huvuden”? Eller man kanske måste hitta på ett helt annat uttryck utan ”huvuden”? Och borde det kanske finnas en not om ”nationella räddningsfronten”?