Blogg

Nu när ringen är sluten kan jag börja röra mig fritt längs dess rand. Vi står på zagrebsk mark igen och det känns ”riskfritt” att låta tanken upprepa än den ena än den andra sträckan. Den första delen var en repetition av vinterns resa. Vi for genom Slovenien, först utmed Sava den där speciellt vackra sträckan. Vid Zidani most togs riktningen mot Maribor (i stället för mot Ljubljana) och sedan passerade vi Graz och efter fem och en halv timmes färd var vi i Wien eller rättare sagt i Wien Meidling som inte alls är Wien på riktigt. Där köpte jag, driven av en plötslig ingivelse, biljetter till Brno och någon timme senare satt vi på tåget igen. Tidigt på kvällen var vi framme och vi letade oss fram till hotellet där vi bott vid jul, Hotel Europa, som jag nu tillåter mig att rekommendera – trevligt och prisvärt, inte långt från centrum.

Kvällen tillbringade vi med flanerande och sittande i uteserveringar och jag märkte att jag förstod tjeckiska mycket bättre än någonsin, vilket i och för sig inte betyder att jag begrep särskilt mycket. Värmen tryckte på men det var lätt att hitta skugga i gränderna.

Här ser ni det stora centrala torget, Náměstí Svobody (Frihetstorget) från olika håll och dessutom också med Londi på:

Vi gick till det gamla rådhuset och in under valvet med den sägenomspunna lindormen och när vi kom ut igen betraktade jag även denna gång med förundran det slingrande mittersta tornet:

Katedralen såg nästan lika dystert värdig ut som vid vintertid, men inte riktigt för nu hade den sol på ryggen.

På morgonen när vi klev ut på stadens gator igen stod målet för resan nästan helt öppet: Vart skulle vi? Norrut.

Idag vill jag ta er till Varaždin – om det nu är någon som tittar in i sin dator så här mitt i den hetaste sommaren. Staden ligger en knapp timmes bilfärd norr om Zagreb och om Zagreb kan sägas vara en blandning av Centraleuropa och Balkan så är Varaždin utan tvekan Centraleuropa och inget annat. Varaždin påminner mig om städer i Österrike eller Tjeckien eller om Ljubljana fast Varaždin är mycket mindre. Landskapet där staden ligger heter Zagorje och det består till största delen av vackert böljande kullar.

Språkligt hör Zagorje (liksom även Zagreb, fast på ett mindre accenturerat sätt, vad jag förstår) till den kajkaviska grenen av kroatiskan eller av de sydslaviska språken. (Här finns en liten utläggning om detta – läs gärna kommentarerna också.) Men det är inte om språket jag vill tala idag. Nej, jag vill egentligen bara visa några vyer från denna lilla pärla. Låt oss börja med slottet:

Och så går vi förbi den rosafärgade katedralens smäckra torn:

Till rådhuset vill jag också ta er.

Den här dagen firades en stor högtid, så vitt jag förstod en varaždinsk variant av nationaldagen.

Till vänster på bilden sankt Nikolaus’ församlingskyrka – Župna crkva sv. Nikole:

Tillbaka mot katedralen:

°°

I slutet av augusti och början av september firas här Špancirfest. Kanske försöker Londi och jag ta oss dit då…