Imorgon lämnar jag in översättningen av Herta Müllers Hunger und Seide. Så här i elfte timmen vill jag ställa en sista fråga till er, mina läsare. Det gäller ett litet avsnitt i essän ”HAN och HON – fattigdom driver människorna till Ceauşescus grav”. Det handlar om firandet av julen och Sankt Nikolaus i det kommunistiska Rumänien. Det är den sista meningen jag inte tycker är riktigt klar. Går det att göra den klarare utan att avvika för mycket från originalet?
So geht er zu Ende, dieser sechste Dezember, dieser Tag, dieser ”heilige Nicolae”, den ER wie Weihnachten öffentlich verboten und privat gefeiert hat. ER und SIE und die hohe Nomenklatura. Und rundum im stillen Land die kleine Nomenklatura der Provinz. Das staatliche Verbot bekam seinen Sinn erst, wenn durch die Hintertür das Private sein Gegenteil war.
Så går den mot sitt slut, denna sjätte december, denna dag, denna ”heliga Nicolae”, som HAN liksom julen offentligt förbjöd firandet av, men som han firade privat. HAN och HON och den höga nomenklaturan. Och runt om i det tysta landet provinsens lilla nomenklatura. Det statliga förbudet fick sin mening först när det privata genom en bakdörr blev till dess motsats.
Ett sätt att lösa upp den sista meningen är genom att ändra ”det privata” till ”privatlivet”. Förslag: ”… först när privatlivet, genom en bakdörr, blev /eller kanske hellre: utgjorde/ dess motsats.”
Sedan skulle jag vilja stryka ”firandet av” och ändra ”men” till ”och” i den första meningen: ”… som han liksom julen offentligt förbjöd och som han firade privat.” Det motsvarar bättre vad hon faktiskt skrev; det gäller att inte frestas att brodera ut hennes kärva stil med fler ord. Jag är själv alltför förtjust i ordet ”men”, och därför är jag ibland vaksam på om det kan ersättas med något annat.
Håkans förslag att följa Herta Müllers text ord för ord, för att inte avvika från hennes kärva stil kan vara tänkvärt, men jag undrar ändå hur det låter för en svensk läsare ”att förbjuda den helige Nikolaus och julen” kort och gott. Jag tycker nog att ordet ”men” är befogat i sammanhanget och röstar för din översättning.
Nu till ”Hintertür” som är det verkliga kruxet i sista meningen -däremot tycker jag att ”det privata” och ”privatlivet inte gör så stor skillnad, ursäkta Håkan.
”men som han firade privat” Skulle jag nog vilja ha till bara ”men firade privat”
”…om det privata (sett)genom bakdörren var dess motsats.”
Ja, förlåt mig, Bodil, men så skulle jag kanske ha översatt det hela. Men så är jag ju ingen översättare heller.
Roligt att vara tillbaka och kunna läsa din blogg.
Tack för era förslag och tankar! Dessa saker får jag fundera på. Jag kan inte riktigt bestämma mig för en väg och jag tycker fortfarande att den sista satsen är svårlöst.
Men säger man verkligen ”provinsen” på svenska? Jag förmodar att det betyder småstäder och landsbygd, alltså lantisnomenklaturan, typ.
Bara en stilla undran.
I den meningen skulle jag även kunna tänka mig ett kommatecken:
Och runt om i det tysta landet, provinsens lilla nomenklatura.
Det är klart att här dyker ju landet upp redan i den första meningen, och det finns något som heter provinsialläkare t ex. Ändå känner jag mig främmande för uttrycket på svenska.
Röstar annars för Håkans förenklade ”men firade privat”.
Och den sista meningen ska jag erkänna att jag inte riktigt fattar.
Det är ”dess” jag inte begriper vad det syftar på. Det borde syfta på det statliga förbudet, men jag fattar ändå inte riktigt. Så där finns det nog något att göra…
Man säger i och för sig provinsiell om något som är lite bonnigt/lantligt/ töntigt tänker jag nu. Så det kanske stämmer.,,
…när det privata, som genom en bakdörr, blev till dess motsats…
är inte det elegantare? ursäkta en enkel skomakare, som Bengt brukar säga.
Mycket skulle kunna ”vara elegantare” – men är det då fortfarande Herta Müllers text?
Ja, det är min uppfattning. Helt enkelt.
Du har rätt, Gabrielle, det är flott och passar bra in. Begripligt också.
Gabrielle B,
Blir det då:
Det statliga förbudet fick sin mening när det privata, som genom en bakdörr, blev till dess motsats.
Den meningen fattar jag i alla fall. Man kan nog ta med ”först” också utan att man tappar i förståelse.
Faktum är nu här på morgonkvisten att jag FATTAR redan Bodils ofärdiga mening, men även i den skulle jag (kanske) fatta fortare (det här tog ju ett dygn, typ) med fler komman.
”Det statliga förbudet fick sin mening först när det privata, genom en bakdörr, blev till dess motsats.”
Men Gabrielles var gick nog lite bättre, in i min skalle i alla fall.
Danke.
Tack igen, alla ni som yttrat er och funderat här! Så här blir det då:
Så går den mot sitt slut, denna sjätte december, denna dag, denna ”heliga Nicolae”, som HAN liksom julen offentligt förbjöd, men firade privat. HAN och HON och den höga nomenklaturan. Och runt om i det tysta landet, provinsens lilla nomenklatura. Det statliga förbudet fick sin mening först när det privata, som genom en bakdörr, blev till dess motsats.
😀
Den du, de satt! Stolpe in!
Nu har jag äntligen läst igenom hela boken igen. Det blev ganska många – visserligen oftast små – ändringar. Kanske femtio, kanske hundra. Och ska jag vara riktigt ärlig så ändrade jag lite här också, men jag säger inte vad.