När jag valde ut böckerna som jag skulle ta med mig hit försökte jag hitta ett tungt vägande skäl för varje bok som skulle med. Ales Razanaus Hannoversche Punktierungen fick följa med för att jag tänkte mig att hans vistelse i Hannover kunde ha något gemensamt med min i Zagreb.
Ales Razanau levde som Hannah Arendt-stipendiat i Hannover i två år (2000-2002). På bokmässan i Göteborg 2005 lyssnade jag till honom när han från ett litet podium läste ur sina dikter på vitryska. Efter läsningen frågade jag om det gick att köpa diktsamlingen, ja, det var Hannoversche Punktierungen, en bok som i dikter på mellan tre och sju rader skildrar ett år i Hannover från årstid till årstid. Nej, det blev inte tal om någon affär utan jag fick boken till skänks, fast på ett lite avigt sätt. Jag fick den för att jag nog verkligen måste ha den, även om han inte alls hade tänkt ge bort den. (När jag ett par veckor senare var på en föredragsresa i Hannover, kom den här lilla boken att vara min introduktion.)
På bokens vänstersidor finns dikterna på vitryska och på högersidorna på tyska i Oskar Ansulls tolkning.
Jag slår upp en dikt från sommaren på vitryska:
Och skriver av den på tyska:
Die Sonne ist untergegangen,
doch der Stein
atmet noch Wärme:
dankbares Gedächtnis.
Och försöker säga något liknande på svenska:
Solen har gått ner,
men stenen
andas ännu värme:
tacksamt minne.
°°
PS Nytt i Salongen.
