Blogg

Paul Celan: Es ist nicht mehr

Nu när jag precis har publicerat en rad av mina tolkningar av Paul Celans dikter i Salongen, känner jag ett slags inre tvång att försöka mig på ytterligare en.

Jag har valt den här (ur Die Niemandsrose):

ES IST NICHT MEHR
diese
zuweilen mit dir
in die Stunde gesenkte
Schwere. Es ist
eine andre.

Es ist das Gewicht, das die Leere zurückhält,
die mit-
ginge mit dir.
Es hat, wie du, keinen Namen. Vielleicht
seid ihr dasselbe. Vielleicht
nennst auch du mich einst
so.

Och så här har den blivit på svenska, hittills ska jag väl säga. Föreslå gärna ändringar. Det finns ett ställe där jag inte alls vet om jag har förstått, men jag tar risken för jag skulle så gärna vilja förstå det.

.

DET ÄR INTE MER
denna
ibland med dig
i timmen nedsänkta
tunghet. Det är
en annan.

Det är den tyngd, som hejdar tomheten,
som skulle
följa med dig.
Den har, som du, inte något namn. Kanske
är ni detsamma. Kanske
kallar även du mig en dag
så.

Sårad ängel

Under de senaste veckorna har jag ägnat mycket tid åt att betrakta Hugo Simbergs målning Sårad ängel, ja, inte originalet för det hänger i Ateneum i Helsingfors, utan en enkel nätkopia:

Det hela började med att Nataša Jovičić, en god vän till mig är, berättade för mig om sitt mångåriga projekt som har som mål att göra fler och fler målningar tillgängliga för blinda. Hon berättade om sina idéer och metoder och hon använde Simbergs målning som exempel när hon förklarade.

Så här ser modellen ut: till varje målning gör hon fem reliefdiagram med olika aspekter i fokus, till exempel linjespel, centrala motiv eller färger. Till diagrammen skriver hon en förklarande text som ska upplevas absolut parallellt med diagrammen. Konstbetraktaren lägger till en början fingertopparna mot det första diagrammets övre kant och sedan leds fingrarna längs reliefernas linjer, höjder och sänkor med hjälp av rösten i hörlurarna.

Jag har läst hela texten till Sårad ängel och tittat på avbildningar av diagrammen och funderat över hur detta kan te sig för en människa som inte kan se med ögonen.

Vad upplever man? Inte detsamma som en seende väl? Fast å andra sidan så upplever ju ingen seende detsamma som någon annan som ser, så det senare var nog en dum fråga. I alla fall har jag bestämt mig för att gå till Moderna Galerija här i Zagreb för att undersöka vad jag upplever, när jag fingervandrar genom sådana här diagram ledd av en röst. Jag kan tänka mig att det kräver en hög grad av koncentration och mycket energi, men att detta nog gör att bilderna präntas in i minnet på ett helt annat sätt än när man bara tittar lite halvkoncentrerat från den ena tavlan till den andra. Jag tror att det här också kan hjälpa seende att se. Ja, och det är nog så att Sårad ängel är den målning i världskonsten som jag nu känner bäst till. Och jag skulle vilja göra en specialstudie av den förste bårbäraren, han som inte vänder ansiktet mot betraktaren. Det är något gripande över hans lite klumpiga lillgamla gestalt och uttrycket av härdat tålamod i hans lilla tunga ansikte. Jag måste tala med Nataša om honom.

≈≈

PS. Salongen bjuder på en ny text.

Ne znam je li to istina

Här kan ni följa ett par av min kroatiskas myrsteg igen:

Jag vill nu börja lära mig bilda lite mer komplicerade satser, även om jag på intet sätt behärskar de okomplicerade.

Kako se zove? Vad heter han/hon?
Znaš li kako se zove? Vet du vad han/hon heter?

Je li to istina? Är det sant (sanning)?
Ne znam je li to istina. Jag vet inte om det är sant.

Snijeg će padati sutra? Ska det snöa imorgon?
Jesi li čula da će padati snijeg sutra? Har du hört att det ska snöa imorgon?

Ganska lätt egentligen det här med bisatser. Det svenska ”om” ersätts med ingenting och det svenska ”att” med ”da” och ordföljden är oförändrad utom i det sista fallet här, men det beror inte på att det är bisats.

Den kroatiska posten och andra överraskningar

Det kroatiska postväsendet är mycket strängt mot utländska paket. De får inte ligga kvar på posten mer högst fem dagar och ofta får man aviseringslappen först när några av dessa fem dagar redan gått. Hinner man inte dit så påbörjar paketet så gott som omedelbart färden tillbaka till sin ursprungsort. Men detta gäller bara om avsändaren kallar dem för paket och skriver fina innehållsdeklarationer. Bestämmer man i stället att paketet man skickar är ett brev kommer det problemfritt fram – en gång fick jag ett sådant "brev" med fem inbunda tunga böcker i uppburna till min dörr. Man får alltså extra service om avsändaren är lite slarvig eller nonchalant.

Strax före jul kom en sådan här liten aviseringslapp, men det var dagen innan jag skulle resa till Italien så jag hann inte till posten och paketet reste tillbaka till sin avsändare.

Men i förrgår kom julpaketet äntligen, finurligt utklätt till brev och jag öppnade det och inuti fann jag en märklig bok:

Jag slog upp en sida på måfå och se där!

Tack till Wien!

Vår – Tamara Obrovac i Zagreb

Denna morgon stiger våren in här. Solen skiner lugnt och metodiskt på det krympande snötäcket. Ingen vind rör i trädens grenverk, den enda rörelsen är den mot varmare och ljusare tider.

Redan igår kväll inleddes våren för mig med att jag tillsammans med några vänner gick på en konsert med Tamara Obrovac.

Det här sjöng hon inte, men det kan ändå ge en idé.


kunde inte låta bli att leka konstnärlig

Och här finns en länk till en annan sång av henne som har hörts här förut.