Sårad ängel

Under de senaste veckorna har jag ägnat mycket tid åt att betrakta Hugo Simbergs målning Sårad ängel, ja, inte originalet för det hänger i Ateneum i Helsingfors, utan en enkel nätkopia:

Det hela började med att Nataša Jovičić, en god vän till mig är, berättade för mig om sitt mångåriga projekt som har som mål att göra fler och fler målningar tillgängliga för blinda. Hon berättade om sina idéer och metoder och hon använde Simbergs målning som exempel när hon förklarade.

Så här ser modellen ut: till varje målning gör hon fem reliefdiagram med olika aspekter i fokus, till exempel linjespel, centrala motiv eller färger. Till diagrammen skriver hon en förklarande text som ska upplevas absolut parallellt med diagrammen. Konstbetraktaren lägger till en början fingertopparna mot det första diagrammets övre kant och sedan leds fingrarna längs reliefernas linjer, höjder och sänkor med hjälp av rösten i hörlurarna.

Jag har läst hela texten till Sårad ängel och tittat på avbildningar av diagrammen och funderat över hur detta kan te sig för en människa som inte kan se med ögonen.

Vad upplever man? Inte detsamma som en seende väl? Fast å andra sidan så upplever ju ingen seende detsamma som någon annan som ser, så det senare var nog en dum fråga. I alla fall har jag bestämt mig för att gå till Moderna Galerija här i Zagreb för att undersöka vad jag upplever, när jag fingervandrar genom sådana här diagram ledd av en röst. Jag kan tänka mig att det kräver en hög grad av koncentration och mycket energi, men att detta nog gör att bilderna präntas in i minnet på ett helt annat sätt än när man bara tittar lite halvkoncentrerat från den ena tavlan till den andra. Jag tror att det här också kan hjälpa seende att se. Ja, och det är nog så att Sårad ängel är den målning i världskonsten som jag nu känner bäst till. Och jag skulle vilja göra en specialstudie av den förste bårbäraren, han som inte vänder ansiktet mot betraktaren. Det är något gripande över hans lite klumpiga lillgamla gestalt och uttrycket av härdat tålamod i hans lilla tunga ansikte. Jag måste tala med Nataša om honom.

≈≈

PS. Salongen bjuder på en ny text.

4 tankar om “Sårad ängel

  1. Givande att få betrakta Sårad ängel lite närmare. Rörande rollbyte också: en blind leder en seende, även om inte heller jag tror att dikotomin blind-seende nödvändigtvis är så självklar som man först kanske kunde få för sig…

    Nu blev t.ex din bloggtext min egen blindskrift i sammanhanget: ”…hans lite klumpiga lillgamla gestalt och uttrycket av härdat tålamod i hans lilla tunga ansikte.”

    Tack alltså för både den och för dina fina Celan-tolkningar länken.

  2. Hej Ola,
    jag ser att din Vikboblogg är igång igen. Jag ska besöka den..

    Nu har jag pratat med Nataša om den främre bårbäraren. Kanske blir det något med den där ”specialstudien”. Ju mer jag tänker på det desto säkrare är jag på att jag alltsedan jag första gången (för mycket länge sedan) såg den här målningen, så har det alltid varit den främre bårbäraren som varit huvudpersonen för mig.

    PS Jag har låtit ett Celan-citat ”sväva” över diagrammet: ”hemkallad till sitt nu”

  3. Bodil, en gång för ett antal år sedan använde jag Simbergs målning för att ge elever på gymnasiet en bild av symbolism. Efter lektionen sökte en elev upp mig och frågade om jag kände till Nightwish, vilket jag naturligtvis inte gjorde. Det är en finländsk rockgrupp som använder målningen i videon till låten ”Amaranth”, http://www.youtube.com/watch?v=YynIYQU8VOo.

  4. Hej Andreas,
    ursäkta att jag inte har svarat på dina tidigare kommentarer, men jag har lite skakigt internet och jag är vrålförkyld efter en alltför fantastisk resa till Trieste och nu börjar den nya terminen här i Zagreb med buller och bång, så jag måste lägga min återstående kraft här/där. Tack för videon här – jag skickar den till Nataša, som säkert kan tycka att den är intressant.

Kommentera