Igår försökte vi bada lite vid Table View. Stranden var sandvit och havet blått och turkost och solen dränkte in alltsammans i sitt sken och sin värme, men nej bada gick inte. Vågorna var för höga och oberäkneliga och vattnet var för kallt. Ja, jag har nog badat i kallare vatten, men då har jag alltid kunnat vänja mig vid kylan. Men nu gick det inte för kylan kom hela tiden plötsligt och överrumplande i vilda vågor. Ingen badade på riktigt, alla bara vimlade omkring i vattenkanten och störtade hit och dit med vågornas rörelser.
Efter en timme kände vi att vi var hungriga och gick över vägen och upp i staden eller byn eller vad man ska kalla det och åt lunch. På vägen tillbaka träffade vi på ett gäng akrobater som dansade och gjorde konster under solen. Breda leenden och kraft.
Och så var vi nere på stranden igen och såg att vår favorit den vilt grävande Jack Russeln var kvar och gjorde sina konster under vilda skall.
Vi tittade bort mot Taffelberget och Lejonhuvudet och de tunga fartygen som verkade vänta på något där ute på redden.
Fler människor kom ner till stranden, fler bollar, fler barn och allt blev ganska livligt, men ingen badade. Allt var bara vackert och fullt av liv.
