Blogg

Den 22 november kom ett par frågor från Sveriges Radio om de aviserade nedskärningarna av stödet till svenskan i världen till Svenska institutets presschef Hanna Hessling. (Nedanstående kommer på förfrågan riktad till UD:s registrator från Anna Buhré Kervefors på UD.)

(SI har å sin sida inte velat lämna ut denna mailväxling förrän på en direkt fråga idag rörande Hanna Hesslings mailväxling med UD.)

Frågor från P1:

”Hej Hanna,

Tove Lindell heter jag och jobbar som reporter på kulturnytt i P1. Skriver då vi fick ett mail skickat
till redaktionen där det stod om ett beslut som har fattas i dagarna om en halvering av budget
för Svenskan i världen – högskolestudier i svenska språket som tidigare fanns på 50 platser i
världen – nästa år är nere i 13. Har därför några frågor som jag undrar om jag skulle kunna får
svar på rörande detta som jag bifogar nedan.

Varför har budgeten för svenskundervisning skurits ned?

Verksamheten beskrivs av vissa som själva grundbulten i SI:s verksamhet, vad motiverar
nedskärningen?

Hur stor är nedskärningen och vilka effekter får det?”

°°

Först på svarssidan något SI-internt om hur man ska bära sig åt när man besvarar P1:s frågor:

”Ämne: Svar från Kurt om lektoraten
Hej!
Här kommer förslag på skriftligt svar (från Kurt) till DN Kultur och P1 kultur, synkat och godkänt
av Kurt, Monika och Doug.”

Intressant detta med ”förslag”. Vi har fått en fråga, hur ska vi slingra oss här?

Sedan följer då Kurt Brattebys svar eller svarsförslag:

”Förslag på svar nedan:

SI har enligt myndighetsinstruktionen i uppgift att stödja undervisning i svenska som
främmande språk på högskolenivå i andra länder. Inom ramen för denna uppgift ger SI stöd till
akademiska institutioner i utlandet som med egen finansiering bedriver undervisning i svenska
och om Sverige. Fokus ligger på att stärka lärares förutsättningar att sprida kännedom om
Sverige och det svenska språket. SI erbjuder verktyg som ger lärare och lektorer en uppdaterad
Sverigebild och stärker deras förutsättningar att sprida kännedom om Sverige och det svenska
språket i utlandet.

SI gav 2021 stöd till 223 akademiska institutioner i 37 länder. Knappt 35000 studenter läste
svenska vid något av lärosätena. Flest institutioner finns i Tyskland och i USA, Frankrike och
Polen.

SI förmedlade även 25 under 2021 stipendier till lektorer som undervisar i svenska på lärosätena.
Inför 2023 sker en översyn av stödet till lektorer och bidragen till institutionerna. Viktigt att
notera är att svensklektorerna inte är anställda av SI, utan av de lokala universiteten.
I ett antal länder är lektorslönerna låga och SI har därför förmedlat stipendier till lektorerna för
levnadsomkostnader. SI kommer även fortsättningsvis att förmedla lektorsstipendier, men till
något färre institutioner. Ca 6-8 stipendier behöver dras in på grund av minskad budget.
Budgetneddragningen i verksamheten och vilka stipendier som ska dras in är inte beslutade ännu.
SI:s breda stöd till det stora antalet institutioner i världen som undervisar i svenska kommer att
fortsätta, om än i något minskad omfattning.”

°°
Låt oss då i vanlig ordning försöka plocka ut kontentan ur detta:

Sveriges Radio: Varför har budgeten för svenskundervisning skurits ned?

Kurt Bratteby: Inför 2023 sker en översyn av stödet till lektorer och bidragen till institutionerna.

Sveriges Radio: Verksamheten beskrivs av vissa som själva grundbulten i SI:s verksamhet, vad motiverar nedskärningen?

Kurt Bratteby: Budgetneddragningen i verksamheten och vilka stipendier som ska dras in är inte beslutade ännu.

Sveriges Radio: Hur stor är nedskärningen och vilka effekter får det?

Kurt Bratteby: Ca 6-8 stipendier behöver dras in på grund av minskad budget. (Effekter?): SI:s breda stöd till det stora antalet institutioner i världen som undervisar i svenska kommer att
fortsätta, om än i något minskad omfattning.

°°

Jaha, Bratteby tar yxskaftet till nya nivåer. Vi ser lätt vad Sveriges Radio vill veta och lika lätt ser vi att man med någon smulas undantag inte får det.

Svenska institutet gör stor sak av just kommunikation.

Anslagen utifrån är oförändrade.

Svenska institutets ledning HAR VALT att slussa bort fem miljoner från svenskundervisningen i världen. Utan hållbar motivering.

Ledningen säger: ”För att SI:s kostnader ska rymmas inom kommande års budgetram behöver vi minska antalet stipendier till lektorer i Europa.”

De skyller på ”kostnader” eller ”ökade kostnader” men preciserar inte dessa. De preciserar vad de vill ta bort och låter sedan bilan gå – så och så många lektorat, så och så många kurser. De preciserar inte vad det är som kostar så mycket mer än det gjorde förra året.

Om man ska tala om detta i termer av budget förhåller det sig så att inkomsterna är desamma. Utgifterna har däremot ökat men inget nämns om varför eller till vad.

Om en budget plötsligt råkat i obalans är det inte det som är oförändrat (inkomsterna i det här fallet) som behöver undersökas utan det som förändrats (utgifterna i det här fallet). SI gör närmast tvärtom: Man pratar – visserligen i vaga termer och mer och mer nedtonat – om att man kanske kommer att få ”budgetnedskärningar” eller ”minskade anslag”, fastän detta sedan aldrig skedde eller var på väg att ske. Däremot pratar man inte om vari de ökade kostnaderna verkligen består utom så vagt att det inte ger några som helst handfasta upplysningar.

Så återigen: Vart tog de fem miljonerna vägen? Var är de nn? Till vad används de? Vilka hål ska de täppa till?

Som sagt har Svenska Institutets ledning (Madeleine Sjöstedt, Monika Wirkkala, Kurt Bratteby, Ana Rudels) avlägsnat fem miljoner ur myndighetens årsbudget på ca 500 miljoner. Flyttat fem miljoner från svenskundervisningen i världen till en för alla utanför ledningsgruppen okänd plats.

För att lösa problemet med de ”försvunna” miljonerna valde man såga av en av ”SI-trädets” mest bärande grenar, nämligen svenskundervisningen vid universitet runtom i världen. Man började i smyg och har egentligen fortsatt följa smygvägen senare också. Transparens är tabu. Så småningom dök det upp kritik från olika håll och gång på gång hänvisade då SI:s ledning till budget eller regeringen. Detta fastän idéerna om sparbehov var helt interna och inte hade något alls med några minskade anslag utifrån att göra. Sedan dröjde det inte länge förrän delar av pressen sjöng med i denna visa:

”Om SI-slakt är regeringens bidrag till den linjen så är det bara att gratulera. För vill man skapa ett mer inskränkt land vars kultur spelar mindre roll i världen – ett syrefattigt Sverige enbart åt svenskarna – då är detta helt rätt väg att gå.” Expressen

”Ett sparkrav från regeringen kan leda till att svenskundervisningen på universitet utomlands utarmas.” ingress i DN (artikeln säger visserligen något annat)

Och många som hörde om nedskärningarna tyckte också att det ”säkert var regeringen”. Detta passade förstås Madeleine Sjöstedt och hennes drabanter perfekt. Man kunde lugnt gå vidare och skära och mumla om budget, regeringen och regleringsbrev.

Efter ett tag försvann uttalandena av typen: ”Vi kommer att få budgetnedskärningar från regeringen” eftersom det blev ohållbart att på ett så uppenbart sätt leka med sanningen. Fröet var ändå sått och man kunde gå vidare med vagare formuleringar:

”Med anledning av att vi behöver avvakta regeringens beslut om regleringsbrev och budget för SI:s verksamhet 2023 kommer vi att kunna lämna definitivt besked om vårt fortsatta stöd först i början av januari nästa år.”

Och inte verkar det spela någon roll att det blir ologiskt att samtidigt säga att man tvingas till skyndsamma nedskärningar som man säger att man måste avvakta. Logik är nog också tabu.

Breven och meddelandena från SI:s ledning tryfferas med antydningar om att de här nedskärningarna inte egentligen kommer från SI utan från något utifrån: kostnader, ansträngda lägen, platsbrist och stramheter i budgetläget. Och allt ”ses över”:

”För att SI:s kostnader ska rymmas inom kommande års budgetram behöver vi minska antalet stipendier till lektorer i Europa.”

”Inför 2023 behöver vi dock, precis som många andra svenska myndigheter, göra en generell översyn av budgeten, bland annat på grund av ökade kostnader.”

”Svenska institutet (SI) har ett stramt budgetläge och vi behöver se över kostnader för många av våra verksamheter.”

”Som framgår av den information som finns publicerad på SI:s webbplats ser SI över myndighetens verksamhetsbudget med anledning av ökade kostnader.”

Och frågar man registrator om varifrån sparkraven kommer i dessa dagar får man sig på sin höjd dimridåer tillsända: ”eftersom vi får nedskuret anslag inom vissa poster” och ”ett antal miljoner neddragningar på poster där bland annat finansieringen av svenskundervisningen utomlands ingår”.

Men var är nyckeln till kassaskåpet?

PS. ANSLAGEN UTIFRÅN ÄR OFÖRÄNDRADE. ALLA NEDSKÄRNINGAR AV SVENSKUNDERVISNINGAR KOMMER INIFRÅN, FRÅN SI:S LEDNING.

Som jag sa igår så har Svenska Institutets ledning (Madeleine Sjöstedt, Monika Wirkkala, Kurt Bratteby, Anna Rudels) manipulerat bort fem miljoner ur myndighetens årsbudget på ca 500 miljoner. Manipulerat eller ”flyttat” fem miljoner från svenskundervisningen i världen till för alla utanför ledningsgruppen okänd plats.

Låt mig nu rikta strålkastaren åt ett annat håll: Under höstens strider kring SI:s nedskärningar av kärnverksamheten har Madeleine Sjöstedt hävdat att dessa interna nedskärningar skulle bero på någon som kommer utifrån, från regeringshåll. Varje gång någon har kritiserat nedskärningsplanerna har SI svarat som en automat: ”Vi kommer att få budgetnedskärningar från regeringen”. Fast i lite ärligare stunder har man sagt att man inte kan bestämma något exakt förrän man fått budgetunderlaget. Men denna ärlighet är behäftad med märkliga fel i logiken. Varför bestämma om man inte vet?

Detta återkommande prat om kommande minskad budget var ett SKENARGUMENT. Och nu när budget är lagd, vet vi att budget är oförändrad.

ANSLAGEN UTIFRÅN ÄR OFÖRÄNDRADE. ALLA NEDSKÄRNINGAR AV SVENSKUNDERVISNINGAR KOMMER INIFRÅN, FRÅN SI:S LEDNING.

Det får väl sägas att skenargumentet var ett listigt drag och inte minst delar av den svenska pressen nappade glatt på det. Men nu är detta argument ur leken. Och så småningom väl också dess ursprung.

En och annan kanske undrar vad allt detta tal om SI:s tillkortakommanden och försyndelser handlar om. Nu vill jag därför ge en kortversion:

SI har varje år en budget på ca 500 miljoner.

Den del som går till stödet av undervisning om svenska språket och kulturen i världen har hittills uppgått till ca 13 miljoner kronor.

SI påstår sig vara i ett trängt ekonomiskt läge, men har trots detta på senare tid gjort rader av nyanställningar av kommunikatörer och informationsstrateger.

Plötsligt har man märkt att man levt över sina tillgångar och då slår man till mot något man tror man kan komma undan med, nämligen svenskundervisningen i världen (trots att det egentligen av tradition är SI:s kärnuppgift).

13 miljoner är inte mycket men det är pengar och SI får idén att ta fem miljoner därifrån för att lösa sina problem. SI TAR FEM MILJONER.

Men var ska man skära rent konkret? Man väljer stipendierna till utlandslektorerna, tar bort sju och sparar 1,4 miljoner. Man väljer en av de fyra som organiserar finansieringen av svenskundervisningen och sparar en bit till. Man skär på ytterligare några ställen. Man gör inga konsekvensanalyser. Går det så går det.

När man märker att man fått ögonen på sig säger man ”vi har ett stramt budgetläge”, ”vi måste se över kostnaderna” och ”vi prioriterar en bred service”. Och om någon frågar eller kritiserar upprepar man det och sedan upprepar man det igen.