Blogg

Tjetjenien

Nyligen – inatt – läste jag om berättelsen ”Till Tjetjenien, till Tjetjenien!” av Sergej Sjargunov från början av 2000-talet (översättning Ola Wallin). Nej, jag tänker inte berätta vad den handlar om, jag vill bara ge ett citat:

”Ryssarna bodde i Groznyjs centrum”, fortsatte han som om han inte hade hört. ”I de bästa husen, i höghusen. När Ryssland startade kriget var ryssarna de första som dog. Bomberna föll över Groznyj, tjetjenerna flydde till släktingar på landet, medan ryssarna blev kvar i stan, i centrum. Ni ryssar bombade era egna…”

Tjetjenien hör också – precis som Altaj som jag talade om tidigare – till Sovjetunionens/Rysslands vanskötta kolonier.

Det befängda i att vilja förstå en diktator

Igår fanns en artikel om Putin av Sofi Oksanen att läsa i DN. Antagligen var den skriven någon dag tidigare. Och nu har så skrämmande mycket fasansfullt, hänt på kortaste tid så att till och med de som sov allra djupast har börjat vakna, så kanske säger detta inte längre något som inte alla – som inte är förblindade putinister – redan vet. Kanske är det så, men för säkerhets skull citerar jag ändå ur texten:

Jag har aldrig riktigt förstått folk som hela tiden frågar vad Putin vill. För man börjar inte återupprätta en diktator (Stalin) om man inte vill bli en och diktatorer tänker inte som demokrater från väst. Jag hoppas att detta har framgått vid det här laget.

Det som är rationellt för Putin är inte rationellt för oss. Putin vill förstöra nationen Ukraina som led i ett större spel. Det större spelet rör oss alla: återskapandet av Sovjetunionens makt.

Hans dagdrömmar handlar om att splittra och förödmjuka EU och Nato, rosen på tårtan skulle vara att utplåna båda sammanslutningarna.

De av er som har svårigheter att förstå en diktators världsbild, försök bara att föreställa er vad Hitler och Stalin skulle göra och där har ni svaret. Historien lär oss vad de ville: en ny världsordning, till vilket pris som helst.

Och av historien lär vi oss att de ville ha mer än en enda bit av kakan.

Det är också värt att komma ihåg att en diktator med ett mål i sikte inte bryr sig om sina medborgares väl och ve. Det här är en avgörande skillnad jämfört med hur väst tänker. Detta är alltså en väldigt sorglig dag också för det ryska folket.

Jag pratade nyss med mina ukrainska vänner och sade till dem att det finska juridiska systemet tyvärr är så långsamt att det kommer att ta tid att ändra lagarna så att vi kan skicka vapen till dem. Mina ukrainska vänner svarade att jag inte behövde oroa mig – den här striden kommer att pågå så länge att till och med finsk lag hinner ändras innan den här konflikten är över.

Lägesrapport från Ukraina lördag morgon

08:00 Ukrainska försvaret har nu lämnat en lägesrapport. Som alltid fokuserar man på vad motståndaren gör för att inte läcka något om egen trupp.
De ryska förlusterna är fjorton stridsflygplan, åtta helikoptrar, 102 stridsvagnar eller fler, 536 övriga pansarfordon eller fler, 15 haubitsar och minst en BUK-1 luftvärnsrobotvagn.
Utifrån tidigare siffror är detta ackumulerat sedan starten på kriget. För lite proportioner så är antalet förlorade stridsvagnar och pansarfordon ungefär lika många som svenska armén har stridsvagnar (120 stycken)och stridsfordon 90 (exakt siffra ska ofta vara sekretessbelagd, men det är över 400). Ryssland har på två dygn förlorat lika mycket pansar som hela svenska försvaret har mekförband (stridsvagnar + stridsfordon). Sverige har även pansarterrängbilar och pansarbandvagnar.
Det ukrainska försvaret uppger att Ryska federationen nu för fram sina reservenheter till gränsen mot Ukraina. Som skrevs igår uppgav USA att Ryssland än så länge satt in cirka två tredjedelar av sina offensiva förband. Ryssland använder echelonger, där förbanden i fronten hoppar om vartannat, så om man för fram nästa echelong kan det betyda att det är dags att byta trupp vid fronten och låta de hårt sargade förbanden slicka såren, medan ny trupp förs fram. Högre stridsvärde, men grön trupp de möter en nu stridserfaren ukrainsk motståndare i full stridsberedskap och med etablerade försvarspositioner. De kommer på vägen fram köra förbi dussintals med förstörda och utbrända egna fordon, vilket kommer påverka moralen. Sedan är frågan vad de sönderbultade förbanden i första echelongen tycker när de beordras fram igen till köttkvarnen.
08:09 Ukrainas försvar uppger nu uttryckligen att 3 500 ryska soldater och officerare dödats och 200 har tagits till fånga. Det handlar alltså inte om det luddiga förluster (som inkluderar sårade och saknade) utan det handlar om dödade.
Utifrån 190 000 man är det alltså tvåprocentiga förluster, eller var femtionde rysk soldat. Då bara två tredjedelar satts in i strid så är det drygt var trettionde som satts in.
Detta är en köttkvarn för unga ryska män.
08:14 Bloggen har utsatts för ännu en DDOS-attack ca 07:30 – 08:00 och det kan varit tillfälligt svårt att ladda in sidan. Den är dock över nu igen. Dessa sker stötvis någon gång om dagen. Jag har köpt till serverkapacitet. Tyvärr verkar försöken bli allt hårdare varje gång, så förr eller senare lyckas de. Det finns fortfarande fler motåtgärder att vidta dock.
Uppenbarligen är någon inte intresserad av att den här websidan ska finnas tillgänglig.
08:20 Här är en liten film inspelad av en leende ukrainsk soldat, riktad till de ryska soldaterna medan han monterar en ljuddämpare på hans automatkarbin. Bayraktar refererar till de turkiska drönarna som användes mycket framgångsrikt mot Armeniens ryska fordon under kriget i Nagorno-Karabach 2020.
08:25 Film på raketen som träffar höghuset. Ser ut att handla om raketartilleri.

Film på när räddningstjänsten bär ut en skadad kvinna från byggnaden. Ukrainska försvaret påtalar att det är ett krigsbrott att skjuta mot civilbefolkning.
08:30 Som en äkta ledare, som inte gömmer sig i en bunker framträdde Ukrainas president Zelensky utomhus i centrala Kyjiv nu i morse och talade till folket. “Vi är här. Vi kommer inte lägga ner vapnen. Vi kommer försvara vår stat.”
Var fegisen Putin är vet ingen. Vore intressant att se honom framträda några kilometer från fronten.
08:32 Storbritanniens försvarsminister uppger att Melitopol inte alls fallit. Flygspaningen över Svarta Havet bör kunna bekräfta detta.

Modiga demonstranter i Moskva

Medryssar!
Kriget som Ryssland har inlett mot Ukraina är en skam.
Detta är vår skam men dessvärre kommer även våra barn, en generation av mycket unga och ännu ofödda ryssar, att få bära skulden. Vi vill inte att våra barn skall leva i en angripande nation, där de för alltid tvingas skämmas för att dess armé attackerade ett grannland. Vi uppmanar alla ryska medborgare att säga nej till detta krig.
Vi tror inte på att ett självständigt Ukraina innebär ett hot mot Ryssland eller någon annan stat. Vi tror inte på Vladimir Putins påståenden om att det ukrainska folket är styrt av nazister och därför behöver ”befrias”.
Vi kräver ett slut på detta krig.

Dmitrij Muratov, chefredaktör för Novaja Gazeta. Mottagare av Nobels fredspris 2021.
Boris Akunin, författare.
Dmitrij Bykov, författare.
Ivan Vyrypaev, dramatiker och regissör.
Dmitrij Gluchovskij, författare.
Vladimir Sorokin, författare.
Michail Zygar, författare.
Vladimir Mirzoyev, regissör
Andrej Khrzhanofskij, filmskapare
Ilya Khrzhanofkij, filmskapare.
Leonid Parfenov, journalist.
Irina Prochorova, redaktör.
Tjulpan Chamatova, skådespelare.

översättning: Jonas Thente

(hämtat från Thomas Nydahls blogg)

Viktigast är att de överlever

Det har inte blivit krig i Ukraina nu, det har varit krig där sedan 2014. Putin har misshandlat landet i åtta år, fastän väldigt många i andra länder tittat bort. Den ukrainske författaren Serhij Zjadan skrev essän "Viktigast är att de överlever" 2014. (Här följer några avsnitt av texten som jag skrivit av.)

Viktigast är att de överlever

Mina bekanta tackar nej till att åka. Av olika skäl. Någon har föräldrar som inte kan lämnas kvar, någon har ett hushåll att ta hand om. Någon säger att han inte har råd. Någon säger ingenting, stannar kvar utan förklaring bara för att han stannar. Någon har principer, någon är rädd. I deras städer pågår redan strider. Civilbefolkningen dör.

Krig tar ju inte slut i och med att en sidan i en väpnad konflikt kapitulerar, särskilt inte för den som inte tagit i ett vapen. Kvar blir känslor av oförrätt, ilska, likgiltighet, brist på tillit. Kvar blir hjälplöshet och ett behov av rättvisa. Kvar blir rädslor. Jag vet inte om något hopp blir kvar.

Jag vet inte vad som händer med deras tro. Kanske blir den starkare och djupare hos dem, kanske är det just tack vare den som de stannar kvar idag i sina källare och övernattar i badrummet.

Den personliga erfarenheten har en sådan tyngd just för att den är omöjlig att förstå för någon som inte har upplevt den. Just därför är det bättre att helt enkelt tacka nej till ett visst slags erfarenhet. Om det finns en sådan möjlighet förstås.

Till vad kan man uppmana en person som övernattar i badrummet? Till lugn och tålamod? Människor som har förmågan att gömma sig i badrummet i timmar för att undgå granatsplitter saknar nog inte tålamod.

Då återstår alltså bara att skriva några allmänna fraser, att i varje brev fråga om igen om allt är bra och dra slutsatsen att så länge de skriver kan det inte vara alltför illa ställt med dem. Det återstår att skriva, om så bara för att inte oroa sig så mycket för dem, för om de svarar så är de ju vid liv och man kan slappna av åtminstone för en stund.

(översättning Susanna Witt)