Den 24.2 publicerades i DN en artikel av författaren Arkadij Babtjenko i Ola Wallins översättning. Mycket avskyvärt och fasansfull har hänt sedan dess men de här avslutande radernas budskap är nu minst lika skakande tänkvärda och brinnande aktuella som då de skrevs:
”Apropå det har jag alltid undrat vad man tänker i samma stund som man passerar gränsen till en annan stat i en stridsvagn klockan fem på morgonen för att gå till attack. Vad rör sig i huvudet? Vilka tankar? Vilken världsbild? Över huvud taget, vad krävs det för sinnelag för att kunna sitta där, en halvtimme före invasionen, i en skyttegrav, och titta bort över floden, över fältet, över gränsen, och sedan sätta sig i stridsvagnen, starta motorn, köra iväg och invadera, beredd att brännas levande i en plåtlåda för… ja, för vad då? Hur förklarar de detta för sig själva? Tja, på något sätt måste de ju det.
Å andra sidan, vem bryr sig.
Leve Ukraina!”
