Blogg

Har ni sett ett vackrare bokomslag? Bilden är tagen av Fredrik Funck.

Om några dagar kommer vi apropå den nyutkomna boken ”Läsa Kavafis” att behandla den grekiske poeten Konstantin Kavafis i Salongen. Flera texter kommer att publiceras och förhoppningen är att ett samtal om Kavafis ska födas där, eventuellt ett samtal som utgår ifrån Sture Linnérs fråga i en av bokens tre inledningar: ”Vad är det som gör att man runt omkring i världen ännu i dag känner det angeläget att lyssna till Kavafis försynta röst?” 

Boken är mer exakt uttryckt en dvd-bok, en bok med en film som är skapad till och tillsammans med boken. Filmen för oss till platser vid Medelhavets östra stränder, till Aten, Istanbul och Alexandria. Vi lyssnar till människor som bär sin Kavafis i hjärtat – vi hör hans dikter på grekiska, arabiska, turkiska och engelska. I boken finns de att läsa på grekiska och i en svensk nyöversättning av Magnus William-Olsson och Rea Mellberg – och på engelska.

Jag väljer en av de kändaste och skriver av den här:

I väntan på barbarerna

Vad väntar vi på, samlade på torget?

Barbarerna lär komma idag

Varför så lugnt i senaten?
Varför är senatorerna så overksamma och stiftar inga lagar?

För att barbarerna kommer idag
Varför skulle senatorerna stifta lagar.
När barbarerna kommer får de stifta lagar själva.

Varför steg kejsaren upp så tidigt
och satte sig vid stadens huvudport
majestätiskt tronande med kronan på?

För att barbarerna skall komma idag.
Och kejsaren väntar att få ta emot
deras anförare. Han har rent av förberett
ett dokument att överräcka
fullt av långa titlar och namn.

Varför har de två konsulerna och pretorerna gått ut idag
i sina röda, broderade togor?
Varför har de iklätt sig armband med så många ametister
och ringar med praktfullt lysande smaragder;
varför bär de kostbara stavar idag
konstfullt smidda av silver och guld?

För att barbarerna skall komma idag;
och sådana saker bländar barbarer.

Varför kommer inte de lysande retorerna som de alltid brukar
för att hålla sina tal och säga allt de har att säga?

För att barbarerna skall komma idag;
och de tråkas ut av tal och retorik.

Varför plötsligt denna oro
och förvirring? (Så allvarsamma ansiktena blev.)
Varför töms hastigt gatorna och torgen?
Och alla vänder hemåt, djupt bekymrade.

För att natten föll och barbarerna aldrig kom.
Och folk anlände från gränsen
och sa att inga barbarer längre finns.

Hur skall vi klara oss utan barbarer?
Dessa människor var en sorts lösning.

Ja, och trots detta att barbarerna inte kom, så inbjuder jag er att vara med i Kavafishändelsen i Salongen – nu i helgen.

På bokmässan i Leipzig lyssnade jag på Valzhyna Morts oerhört förtätade och samlat dramatiska uppläsning av dikten ”Opera”.

Då kom dikten som en intensiv vitrysk helhet genom Valzhynas mun. Jag förstod allt och inget. Nu har jag fått den engelska versionen av den tillsänd av Thomas Nydahl. Se här:

 opera –
is a fish market
where fish sing with the silver of their flesh
the conductor plunges the knife
and from the nets of singers’ lungs
deep-water fish fall out.
and when in agony on the cutting board
in a hysterical search for the sea water
it licks the sweat from its dealer’s hands
and gulps the dripping on the floor blood
hoping to stuff it back in their body –
silver scales melt into a bullet
and the bullet aims at the fish’s gills –
sing!

 how could it know under the water
that it took from the hook not the bait
but a note
that a pole made by Stradivarius
would bite at its heart like a serpent
three times –
asana! asana! asana!
three chimes –
for farther, spirit and son.

 who are you – a conductor or priest?
is it a baton or a cross?
sh-h-h-h!

 opera!
not earrings your Carmen wears but tambourines
her heart like a horn lives off the lips
no blood in her veins but saliva of kisses
and blood she wears outside as a dress
oh Carmen! we smuggle out into night
the cargo you hid inside our ears

 don jose! slim like a knife’s blade
you’ll write the last note
on scores of the gypsy’s ribs

 opera!
voice tasting on an empty stomach!
a vineyard
of your wardrobes!
I would run through it barefoot
into unknown lands
with a wasp in my ear!

 violetta! a tree rose from your mouth
so where’s its bird
to sing on the top
why did you tear out its feather
and stuffed its body inside your chest
on the left

 opera – you are injured darkness
on the audience body – the wound of the stage
and your sounds already run from the mouths
the way rats flee sinking ships

 but again and again the red curtain
parts like the red sea
in front of moses
and we walk ahead
into the last and longest note –
into silence.

Och här sitter publiken(jag ser mig själv i främsta raden i grön manchesterjacka och zweimal – kanske lite löjligt att visa upp detta, men ja, ja…)

• • •

Valzhyna Mort

För lite drygt ett år sedan kom [Salongen]( http://www.salongen.de/) till. Den är nu ungefär vad vi, Jelena Selin och jag, hade tänkt att den skulle bli, en tidskrift om europeisk litteratur. Och tyngdpunkten ligger, som vi föreställde oss redan när vi började, lite öster om det som brukar betraktas som Europas mitt, men i verkligheten kanske just mitt i Europa.

En ganska ansenlig samling skribenter har under året som gått gjort det möjligt för Salongen att ge vidd och mångklang åt sin röst. Jag följer listan över skribentnamnen: Mateusz Hartwich, Juri Andruchovitj, Thomas Nydahl, Lars Gustafsson, Hilke Gerdes, Jens-Christian Brandt, Andrzej Stasiuk, Grazia Casagrande, Eric Dickens, Lev Hrytsyuk, Natalka Bilotserkivets, Sven Olov Karlsson, Barbara Karlson, Nina Weitzner, Aris Fioretos, Kostyantyn Moskalets, Peter Kümmel, Eszter Radai, Mario Scheuermann, Kathrin Kowarsch, Håkan Lindgren, Tatjana Gromaca och Rossella Iannone. Dessutom har ett antal författare och förläggare varit vänliga nog att svara på intervjufrågor eller att delta i samtal kring böcker och litteratur.

Och hur fortsätter vi då? Som vi börjat, men också på andra sätt. Vi vill ju nå ut, längre ut. Meningen med Salongen är inte bara att läsa, samtala om och leva med europeisk litterrtur – i och för sig mycket nog – utan vi vill ju nå nya läsare, vi vill intressera fler människor för den europeiska litteratur som endast sällan eller i undantagsfall når Sverige och svenska läsare. En väg är kanske att hitta ”litteraturkorresponder” i olika europeiska språkområden, som hjälper oss att hitta det värdefulla nya och att gräva fram det äldre som eventuellt glömts eller som aldrig nått hit. En början har vi gjort med Lev Hrytsyuk som skickat oss modern ukrainsk poesi direkt från Lviv där han bor. Kanske kan också Rossella Iannone i den italienska söderns Battipaglia bli en annan sådan här direktröst från ett litteraturområde. Och Mario Scheuermanns vinessäistik börjar bli ett slags självklar beståndsdel i salongsvärlden.

Kanske kommer vi under detta andra salongsår att ta steget från svensk-tysk tidskrift om europeisk litteratur till europeisk tidskrift om europeisk litteratur. Ett annat steg att ta är att ge mer utrymme åt läsarnas röster, eller ska vi säga att locka fler att delta i samtalen. Här behöver vi goda råd, tror jag. Kanske kunde vi också skapa ett slags ”öppen plats” i Salongen, en plats för förslag om författarskap och verk som vore önskvärda att ta upp. Sedan finns ju också ”pappersfrågan” – ska vi fortsätta att vara en nättidskrift och ingenting annat eller borde vi ge ut åtminstone något nummer om året på papper?

PS Den senaste texten i Salongen är skriven av Rossella Iannone och den heter ”Om en roman av Margaret Mazzantini”.