Blogg

Varför blir det som det blir?

Bodil Z 4 kommentarer

Varför blir det som det blir? Både det gjorda, det tänkta och det skrivna. Om man blandade dagarna lite annorlunda, om det här var i förrgår och imorgon en dag förra hösten? Hur skulle det då vara? Inte det här livet. Inte den här människan. Inte den här texten. Eller om man vände blicken åt ett annat håll eller gick ut genom en annan dörr än den vanliga. Varför blir det som som det blir? Och varför kletar jag fast i sådana här frågor?

Jag läser en rad eller två i Heinrich Heines ”Geständnisse”:

Doch als das Werk fertig war, erfaßte mich bei seinem Anblick ein unheimliches Grauen, und es kam mir vor, als ob das Manuskript mich mit fremden, ironischen ja boshaften Augen ansähe.

Pär Lagerkvist – Tra diecimila anni

Bodil Z

Under hösten som gick publicerade jag några dikter av Pär Lagerkvist här tillsammans med Giacomo Oreglias italienska översättningar av dem. Idag väljer jag ytterligare en som jag tycker mycket om:

Om tiotusen år

Om tiotusen år
inunder träden går
en flicka rank och blond
med blommor i sitt hår,
och det är ännu vår.

Det är en morgonstund
här i min ungdoms lund,
allting är svalt av dagg,
var stig, vart träd och snår,
allt det som ej förgår.

Ljus rörer björkens gren
vid hennes panna ren,
och det är ännu hon
som jag en gång haft kär,
allt det som varit är.

• • •

Tra diecimila anni

Tra diecimila anni
sotto gli alberi passerà
una fanciulla snella e bionda
con fiori nei capelli,
e sarà ancora primavera.

È un’ora mattinale
qui nel bosco della mia giovinezza,
dove tutto è fresco di rugiada,
ogni sentiero, ogni albero e cespuglio,
tutto ciò che non perisce.

Luminoso, il ramo della betulla sfiora
la sua fronte pura,
ed è ancora lei
che un giorno ho amato,
tutto ciò che è stato esiste ancora.

björkar

Andra dikter av Pär Lagerkvist i översättning till italienska av Giacomo Oreglia. Altre poesie di Pär Lagerkvist nella traduzione italiana di Giacomo Oreglia:

Under stjärnorna – Sotto le stelle

Jag har gått inunder stjärnor – Ho camminato sotto le stelle

Du vintergata över själens ensamhet – Tu via lattea sopra la solitudine delle anime

PS Det kommer att vara stilla ett par dagar igen under pausträdet, men mot slutet av veckan är jag tillbaka.

Påskhälsning

Bodil Z 15 kommentarer

Påsken här har gått i de små resornas tecken. I Steneby långt inne i det innersta av Dalsland vandrar vi längs kyrkogården och tittar på de egenartade gravkorsen av smidesjärn med små järnlöv som klingar i vinden. Här hälsar oss tuppen högst uppifrån korset:

gravkors

Kyrkan själv ligger och skiner vit mot den blåa blåa himlen. Långhuset är från 1200-talet och tornet byggdes 1751, får vi veta.

kyrkan

Vi lämnar den kyrkliga sfären och beger oss nedför en brant till Stenebyälven, in i djupaste hednatid, till jättegrytornas värld. Här befann sig långt före hednatid, för över 10 000 år sedan, inlandsisens rand under ungefär 800 år och det var då alla jättegrytorna svarvades fram.

jättegryta

•••

I Norge vajar flaggorna djärvare än i Sverige och de är också mycket större.

flagga

Vi befinner oss på Fredrikstens fästning ovanför Halden. Här blickar vi ned emot hamnen:

utsikt

Fästningen är vimmel av olika byggnader; boningshus, torn, lagerhus, kasematter och portar – ett slags labyrint som sträcker sig åt alla håll över en vidsträckt yta, långt in i hemlighetsfulla vinklar och vrår.

krök

Selly – Rossella Iannone

Bodil Z 12 kommentarer

Idag vill jag visa er en blogg – en oerhört vacker blogg – jag hittade av en tillfällighet eller snarare via en dikt av Erich Fried. Selly heter den och den är skriven av en ung italienska som heter Rossella Iannone. Hon skriver alltså på italienska, men jag tror att man kan få ut mycket också av att bara titta på detta vackra. Här ser ni hennes ögon eller här ser hennes ögon på oss:

Rossella

Överst till höger finns två citat och mellan dem en ballettfilm där Rossella själv är en av dansarna.

Dwell in possiblity… Emily Dickinson

Si scrive, perché una vita sola non basta. Cervantes

Cervantescitatet skulle på svenska lyda ungefär ”man skriver för att ett enda liv inte är nog”. Kanske kan någon ge mig det spanska originalet också…

Rossella skriver allra mest om litteratur. Jag hittar texter om till exempel Paul Auster, Amélie Nothomb, Wislawa Szymborska, Erich Fried, Elio Vittorini, Charles Baudelaire, Roland Barthes, Hermann Hesse, Luigi Pirandello, Dostojevski, Tolstoj och Dante. Detta är alltså bara ett urval och hon började blogga i mars i år.

Jag hittar det här lilla citatet på tyska som jag inte vet var det kommer ifrån, men som griper mig:

Erinnern
das ist
vielleicht
die qualvollste Art
des Vergessens
und vielleicht
die freundlichste Art
der Linderung
dieser Qual.

Rossella skriver också om film och om dans, om ballett och hon dansar ballett – när hon inte läser och skriver…

ballettskor

Dalaborg

Bodil Z 2 kommentarer

För första gången på länge gjorde vi härom dagen en utflykt till Dalaborg. Borgen ligger högt uppe på en udde som sticker ut i Vänern från den dalsländska sidan – på andra sidan vattnet ser man vid klart väder Kinnekulle. Och det här var en klar dag.

borgen 1

Jag läste – som jag säkert gjorde förra gången också – på en liten skylt intill fästningen, att borgen byggdes 1304 av två söner till Magnus Ladulås, hertigarna Erik och Valdemar. Så vitt jag kunde se så har man restaurerat murarna sedan vi sist var här. Kanske beror det att man sedan några år firar en medeltidsfest här i början av juni.

borgen 2

Det bästa med Dalaborg är egentligen själva platsen, den höga udden med den långa blicken över vattnet. Jag förstår precis varför man valde att bygga borgen just här.

Vänerblick

Tallarna överst på åsen verkar nå upp till himlen.

tall

Går man lite nedåt från den högsta punkten kommer man in i en lockande trädvärld som är både skyddad och öppen.

bland träd