Våren är här sedan en tid och då och då dricker jag morgonkaffe på någon av barerna här. Imorse drack Miki och jag kaffe med Vesna på Makao, vårt speciella lite ”råa gubbställe”.
Miki var glad över att se Vesna och han ropade högt av glädje. Han fick sin gotta och sedan satt vi en stund och blundade mot solen.
Vi människor pratade om Ukraina, om kriget och folkmorden. Och så gick vi igenom Serbiens motbjudande proputinstiska hållning, alla hårresande ”nyheter” om laboratorier i Ukraina för biologisk krigföring, vulgariteter om putin och Vučić som ”riktiga män” och rapporter om det ekonomiska nödläget i Västeuropa medan hyllorna i ”de serbiska butikerna står fulla med varor”. Ja, och så tog vi oss en titt på Milanovićs underliga krokvägar. Åtminstone skenbart har han backat från sina angrepp mot Ukraina som ”ett land som inte har något att ge oss här i Europa” och annat ännu värre babbel. Det säger sig självt att detta idag inte går att säga. Men rätt som det är vänder han igen, den opålitliga figuren – hur länge ska han få vara president här? Varför är han fortfarande omtyckt av så många?
Ja, och så sa vi lite råheter om den där ”incidenten” under en rysk nyhetssändning härom dagen. Nej, jag ska inte upprepa vad vi sa.
Sedan skildes vi åt och Vesna gick hem och Miki och jag gick runt kvarteret och jag tittade på vårens framsteg i trädgårdarna.
