Nästan allra längst ut på Berlins sydöstliga S-Bahn-linje ligger Zeuthen (bara Wildau och Königs Wusterhausen ligger längre ut), ett slags sömnig småstad eller by med en mera mondän sida vänd mot sjön Zeuthener See, som egentligen är en utbuktning av floden Dahme. Här lät den tyska realismens främste författare, Theodor Fontane, en del av sin roman ”Irrungen, Wirrungen” ha sin spelplats. En vandring genom ett skogsparti och en övernattning vid sjön i värdshuset intill Hankels Ablage är vad Zeuthenmiljön fått bidra med i romanen.
För den intresserade finns här min översättning till svenska av romanens första och andra kapitel. (Så småningom kommer jag att översätta hela romanen, men jag letar först efter en förläggare.)
I romanens elfte kapitel kommer Botho och Lene till Hankels Ablage. Så här lyder de första raderna i kapitlet där de träffar sitt val av plats för sin kärleksutflykt, för sin enda natt tillsammans:
Die Landpartie, die man nach dem Wilmersdorfer Spaziergange verabredet oder wenigstens geplant hatte, war nun auf einige Wochen hin das Lieblingsgespräch, und immer, wenn Botho kam, überlegte man, wohin? Alle möglichen Plätze wurden erwogen: Erkner und Kranichberge, Schwilow und Baumgartenbrück, aber alle waren immer noch zu besucht, und so kam es, daß Botho schließlich ”Hankels Ablage” nannte, von dessen Schönheit und Einsamkeit er wahre Wunderdinge gehört habe, Lene war einverstanden. Ihr lag nur daran, mal hinauszukommen und in Gottes freier Natur, möglichst fern von dem großstädtischen Getreibe, mit dem geliebten Manne zusammen zu sein. Wo, war ihr gleichgiltig.
I närheten av Hankels Ablage finns idag en liten park som kallas Fontaneplatz
och där finns också en minnessten:
Blick ut över Zeuthener See från Hankels Ablage i kvällningen:
•
PS Imorgon kommer jag att vara ”bortkallad” från den här platsen, men på söndag är jag tillbaka.
