Blogg

Freya Klier – en länksamling

klier_72För kanske en månad sedan lovade jag mig själv och er som läser här att jag skulle sätta ihop en sida med länkar till de texter av Freya Klier jag översatt och/eller kommenterat. Meningen är att det ska bli lättare att få en överblick över Klier-texterna här. Dessutom tänker jag framöver föra in länkar till nya Klier-texter här allt eftersom jag publicera dem.

För dem av er som inte behöver några översättningar till svenskan lägger jag (än en gång) in en länk till Freya Kliers hemsida här. Och för er som inte minns eller vet vem Freya Klier är kommer här en kort introduktion som är baserad på det hon skriver om sig själv på hemsidan:

Freya Klier är född i Dresden 1950. Hon fick som liten tillbringa en tid på barnhem, eftersom hennes far fängslades på grund av regimkritik. 1968 gjorde hon ett flyktförsök, men det misslyckades och hon kom i fängelse. En tid senare utbildade hon sig till regissör och blev snabbt framgångsrik i yrket. Hon började också skriva egna texter och pjäser. 1984 belades hon med yrkesförbud för regimkritiskt innehåll i en pjäs. Freya Klier kom att bli en av förgrundsgestalterna i fredsrörelsen i DDR. 1988 häktades hon och tvingades sedan lämna landet. Hon bor sedan dess i Berlins västra del, men hon har täta kontakter med teatervärlden i Dresden.

Här följer nu en lista över länkar till texter – det rör sig främst om essäer och tal – av henne jag översatt:

Östtyskland – ”Elitens förhindrade återkomst”

Östtyskland – ”Femtiotalets ödeläggelse”

Östtyskland – ”Flykten från den slutna anstalten”

Östtyskland – ”Återkomst med förhinder”

Östtyskland – ”En talande rankinglista”

Juni 1953, uppror i DDR – Dagen före

Juni 1953, uppror i DDR – Den 17:e juni

Juni 1953, uppror i DDR – Våldets seger

Juni 1953, uppror i DDR – Den långa tystnaden

Freya Klier: Oskar Brüsewitz

Om Grass och Gustloff – Freya Klier

Tyskland – ett land med två befolkningar

Tyskland – ett dubbelt uppbrott

Tyskland – ett nytt DDR blommar upp

Tyskland – om ”Besserwessis” och konjunkturryttare

Tyskland – de östtyska pamparnas ekonomiska brottslighet

Tyskland – den tyska återföreningen – en skräckhistoria?

Inledning till en socialistisk sagostund

Freya Klier har förutom boken om Oskar Brüsewitz (se mitten av länklistan) också skrivit en rad andra böcker, bland annat en bok om kvinnor i sovjetiska arbetsläger, ”Verschleppt bis ans Ende der Welt – Schicksale deutscher Frauen in sowjetischen Arbeitslagern”. Boken bygger på intervjuer med kvinnor som blivit utsatta för de här övergreppen.

bokbild

Här följer några – än så länge oöversatta – citat ur boken:

Die an der sowjetischen Zivilbevölkerung durch deutsche Soldaten verübte Kriegsverbrechen schmelzen nicht dadurch zusammen, daß ihnen der an der deutschen Zivilbevölkerung verübte Sowjetterror folgt. Die Deportation ostdeutscher Zivilisten bleibt ein Kriegsverbrechen auch vor dem historischen Hintergrund, daß sie am Ende einer Chronologie deutschen Mordes steht.

Man wurde zum Verhör geholt. Nur wurde man nicht verhört, sondern vergewaltigt, danach ging es in den Keller zurück. Von Korschen aus wurden wir dann mit Lkws nach Insterburg gebracht…

In Pest und Umgebung bleibt der Geheimbefehl Nr. 7161 nicht auf Deutsche beschränkt; er erfaßt massenhaft Ungarn und vor allem jene ungarischen Juden, die nur mit Mühe den Deportationen durch Eichmanns Todeskommandos entgangen waren.

Nicht nur Hunderttausende von Soldaten der Roten Armee, die sich vom Feind haben gefangennehmen lassen, ergänzen (sofern sie nicht gleich erschossen wurden) in Straflagern das große multiethnischen Arbeitsheer, sondern auch jene zahlreichen Zivilisten des Sowjetvolkes, die vom Feind zur Zwangsarbeit nach Deutschland verschleppt wurden und die nun noch einmal für ein paar Jahre zur Gehirnwäsche und zum Abschöpfen ihrer verbliebenen Arbeitskraft nach Sibirien wandern. Der Grund: Sie hatten ”Feindberührung”!

Die Toten wurden von den noch lebenden Insassen der Baracke vor die Tür gelegt, am nächsten Morgen splitternackt auf einen Bretterwagen geladen und, mit Chlorkalk bestreut, im Massengrab beerdigt.

Im Kriegsgefangenenlager – ich glaube, es war das Lager 14 – gab es auch gefangene deutsche Offiziere. Und das fand ich schockierend: Die wurden von den Russen besser behandelt als wir Zivilisten oder die einfachen Soldaten, sie brauchten nicht zu arbeiten und bekamen bessere Verpflegung…

Ein Mädchen, das mit vierzehn Jahren verschleppt wurde und inzwischen einundzwanzig war, ist in diesem Lager noch verrückt geworden…

Später als meine Kinder herangewachsen waren, habe ich sehr darunter gelitten, in ihrer Gegenwart darüber schweigen zu müssen. Sie standen auf dem Standpunkt, das sei uns recht geschehen, da wir ja den Krieg begonnen hätten… Ich habe immer die Trauer anderer Menschen geteilt, denen Leid zugefügt wurde. Doch über das eigene schweigen zu müssen, nur, weil man deutsch ist… Ich war doch erst fünf Jahre alt, als Hitler an die Macht kam!

Senare texter/länkar:

”Det borde ha gått långsammare, fast då hade det ju förstås inte gått alls”

Den 9 oktober 1989

Det bästa med DDR var slutet – 1. Köer framför valbåsen

Det bästa med DDR var slutet – 2. I städerna är luften laddad

Det bästa med DDR var slutet – 3. Muren faller

Det bästa med DDR var slutet – 4.

Osynliga filmer

bild 1

”unsichtbare filme” besteht aus 269 kurzen und gegenwartsintensiven Geschichten.

Ihr Rahmen ist ein Kommunikations- und Beziehungsspiel, das zuerst von mehreren und schließlich von zwei Personen gespielt wird, die ständig in Bewegung sind. Die einzelnen Geschichten sind die Züge in ihrem Sprach-Spiel. Die Ortsnamen – immer der momentane Aufenthaltsort des Absenders – ergeben ein durchaus zufälliges globales Netz.

Die Bezeichnung ”relativer Roman” versteht Herbert J. Wimmer als Hinweis auf die offene Organisationsform seines Textes. ”unsichtbare filme” ist jedenfalls ein Beitrag zum Diskurs, was alles ein ”Roman” ist und wie jedes Argument (=jeder neue ”Roman”) in diesen Diskurs erweiternd eingreift, den diskursiven Prozeß durch sein Erscheinen in Gang hält.

Ohne literaturtheoretische Überlegungen kann ”unsichtbare filme” relativ mühelos als intensiv unterhaltende Literatur gelesen und erfahren werden.

Det här ovanför är introduktionstexten på Herbert J. Wimmers bok ”unsichtbare filme – ein relativer roman” som kom ut 1997. Ja, ”osynliga filmer” vad är det? Och en ”relativ roman” kan man också fundera över vad det kan vara. Jag sammanfattar introduktionen och blandar in lite av hur jag själv uppfattar boken: Temat i romanen är kommunikation och mellanmänskliga relationer och, tycker jag, bristen på verklig ömsesidighet, möjligen inte sedd som enbart ett problem. Först är det fyra personer som inter- och soloagerar och miljön är en lägenhet någonstans i Roms centrala delar, men så småningom finns det bara två personer, en man, Morf och en kvinna, Kramer. Boken består av 269 småtexter och i de flesta av dem är det antingen Morf eller Kramer som upplever eller säger något. Mellan text 53 och 54 finns ett avsnitt som är skrivet helt och hållet med versaler och efter det möter vi bara Morf och Kramer och nu är de inte längre i lägenheten i Rom utan var och en för sig på ständigt växlande platser i världen. Från de här platserna sänder Kramer och Morf meddelanden till varandra.

Mycket i texten i den här boken är en lek med orden och språket, lite grann påminner det om Jelineks sätt att skriva – spel med ljudlikheter och ordknutar (titta till exempel på text 96!). Kanske är det något i den wienska luften som föder detta.

Här kommer nu det omtalade versalstycket och sedan följer ett par av (de kortare) texterna ur boken.

DIE VORÜBERGEHENDE WOHNGEMEINSCHAFT LÖST SICH ZUM VEREINBARTEN ZEITPUNKT AUF, NEUE GÄSTE BEZIEHEN FÜR EINIGE MONATE DIE WOHNUNG DES INSTITUTS IM CENTRO STORICO DER EWIGEN STADT. PEIK UND ANITA STEIGEN AUS DEM FILMSPIEL AUS, MORF UND KRAMER SETZEN DIE KINOMORFIE FORT. SIE BESITZEN EINE PERSÖNLICHE, EINMALIGE UND AUF LEBENSZEIT VERGEBENE KOMMUNIKATIONSNUMMER, ÜBER DIE SIE JEDERZEIT UND ÜBERALL VIA SATELLIT ERREICHT WERDEN KÖNNEN. VON IHREN BERUFEN STÄNDIG IN BEWEGUNG GEHALTEN, FAXEN SIE EINANDER AUS ALLEN TEILEN DER WELT DIE SEQUENZEN, BLEIBEN SIE IN BEZIEHUNG.

43
kramer achtet nicht auf geräusche aus dem badezimmer. nachdem sie ihre entspannungsübungen beendet hat, endeckt sie im tagebuch eine eintragung, die ihr völlig fremd ist. sie liest sich vor:
das thermometer steckt und lässt sich nicht aus mir herausziehen, obwohl psychologe und somatiker hand in hand arbeiten.

61
morf, new york, new york
mitten in einer heftigen bewegung fällt die büroklammer ab und geldscheine flattern über den kudamm, der wind treibt sie auseinander, hebt sie über die köpfe der passanten, trägt sie fort, richtung zooplats. das ist ein gutes zeichen, sagt sich der durchreisende, die stadt nimmt mein opfer an, meine zeit ist gekommen. ich hebe die büroklammer auf und befestige mit ihr ein rasch beschriebenes pappschild an der brusttasche meines sakkos. intressierte vorübergehende lesen den satz: ICH IST EINE STRENGE KLAMMER.

83
morf, altötting
rosa, gelb und grau, paisley gemustert, liegt meine seidenkravatte einen augenblick lang im lavendelparfait.

96
kramer, kyoto
lass mich deinen atlas tragen, fordert der schüler. ich kann dich nicht ertragen, wehrt die schülerin ab. sei doch nicht so nachtragend. du bist einfach unerträglich. ich will deinen atlas tragen, bockt der schüler. morgen vielleicht, wehrt die schülerin ab wie immer, heute will ich meine pubertät nicht mit dir verbringen. morgen bin ich erwachsen, greine ich frustriert.

122
kramer, dresden
mach mir einen gedanken, fordert die beifahrerin den chauffeur auf, ich bin blockiert. die strasse auch, kommt die mürrische antwort. der wagen beschleunigt mich.

192
kramer, triest
der bankräuber läuft in seiner selbstgestrickten schwarzen weste vor den polizisten her. ein schuss trifft ihn ins knie. im krankenhaus erfährt er, dass in der gelenkflüssigkeit seines knies nikotin und dessen abbauprodukte nachgewiesen werden konnten. heimliches rauchen bringt ihm einen unbefristeten aufenthalt im umerziehungslager der regierenden ärztepartei ein. jahrein, jahraus male ich schon die allgegenwärtigen spruchbänder, die unübersehbar die stadtbilder der medizinischen hemisfäre prägen: VERNUNFT MACHT FREI! GENUSS DURCH REUE! GESÜNDER STERBEN!

bild 2

www wimmerwienerwu(rs)t

Storkow och Bad Saarow

Samma dag som vi åkte till Wendisch Rietz var vi också i den lilla staden Storkow, som är en av de allra äldsta städerna i Mark Brandenburg:

Storkow gehört zu den ältesten Städten Brandenburgs. Nur 5 von 120 brandenburgischen Städten können auf ältere volle Stadtrechte (civitas) verweisen. Zwei Urkunden, eine vom 02. Mai 1209 des mächtigen Markgrafen Konrad von Landsberg aus dem Hause Wettin, und eine zweite vom 26.12.1209 vom Kaiser Otto IV. weisen das nach. Damit ist Storkow zwischen Dahme und Oder die 1. urkundlich belegte Stadt, älter als Berlin, Frankfurt (Oder) und Fürstenwalde. (Hela texten finns här.)

karta

Det småsnöade och det var ganska bistert väder, så vi gick bara en snabb runda i stan och bort till den mäktiga tegelkyrkan, Marienkirche,

Marienkirche

och över bron

bron

och sedan tillbaka in till torget igen, för att där ta vår tillflykt till ett café. Tyvärr minns jag inte vad det heter. I alla fall bakar de sina kakor och tårtor själva på ett både traditionsinspirerat och nyskapande sätt – om jag får tala så här reklamaktigt. En väldigt god Käsekuchen har de och en helt underbar Mohnkuchen.

Så klarnade det upp lite och vi bestämde oss för att ta en tur till Bad Saarow också. Det är en kurort som är helt försjunken i sin ”kurortighet”. Redan stationen med sin kolonnad för tankarna till klassiska kurorter som Karlovy Vary (Karlsbad), Mariánské Lázně (Marienbad) eller för den delen San Pellegrino.

Saarow

Hela den lilla staden är utspridd i ett slags parklandskap här och där genomkorsat av vägar där de få bilarna rullar fram i sakta mak. Stora vita villor blickar ut över sjön genom sina blänkande fönster. Hotell, kurrestauranger, promenadstråk i det gröna…

villor

Vackert, fast efter en stund tröttnar vi. Hela orten är liksom ett stilleben. Vi stiger in i bilen igen och åker tillbaka till Storkow där vi kliver in på ”vårt café” igen och äter lunch, för de serverar mat också.

torget Storkow

Lärarutbildningar får underkänt – men av vilka skäl?

Under de senaste dagarna har det på sina ställen talats och skrivits en del om att ett antal svenska lärarutbildningar blivit underkända av Högskoleverket. Jag har läst en artikel om händelsen i gårdagens SvD. Rubriken lyder ”Tio lärarutbildningar får underkänt”. De högskolor och universitet som drabbats av bannstrålen är högskolorna i Borås, Gävle, Malmö och Skövde, Högskolan Väst, Södertörns högskola, Linköpings universitet (lärarutbildningen i Norrköping), Karlstads universitet, Luleå tekniska universitet och Mittuniversitetet.

Äntligen börjar det hända något, tänkte jag när jag tittade på rubriken, men undan för undan medan jag läste artikeltexten blev jag mer och mer fundersam. De lärarutbildningar som jag vet något närmare om är den i Malmö, den i Göteborg och så den i Högskolan Väst. Alla dessa tre är behäftade med de vanliga lärarhögskolefelen – kunskapsförakt, politisering och flum. Så varför går lärarhögskolorna i Malmö och Göteborg fria från kritiken?

Vilka kriterier har då Högskoleverket gått efter i sin bedömning? Ett kriterium är andelen forskarutbildade lärare och det är väl inget att säga om det. Åtta av de tio underkända lärarutbildingarna bedömdes ha för låg andel forskarutbildade bland lärarna. Ett problem med detta är emellertid att saken förmodligen till stor del kommer att åtgärdas genom disputationer inom den nyuppfunna forskningsgrenen ”utbildningsvetenskap”, en gren som till stor del utgår ifrån rent känslomässiga kriterier och som bygger på enkäter och intervjuer kring tyckande och upplevande (Tycker du det är roligt? Hur känns det? Hur upplever du din situation?).

Nå, vad var det mer som utbildningarna föll på? Södertörns lärarutbildning fick kritik på antal punkter (säkert var mycket av detta välförtjänt), men det är bara en som nämns i den här artikeln, nämligen att för få av lärarna har huvuddelen av sina tjänster knutna till just lärarutbildningen. Detta har jag svårt att se som något i sig negativt. Jag tror det är väldigt bra om lärarna också möter andra undervisningsgrupper än just lärarstudenter. Segregeringen av lärarstudenterna tror jag är en fara. Om dessa studenter inte jämförs med några andra går det lättare att dölja om/att ämneskunskaperna sjunker bland dessa i förhållande till hur det är i andra studentgrupper som läser samma ämnen med inriktning mot andra (yrkesmässiga) mål.

Lärarutbildningen i Norrköping kritiseras för att nivån på matematikkunskaperna är för låg och tydligen har flera av de andra också fått kritik för brister i matematikutbildningen (det framgår inte riktigt klart av artikeln hur många eller på vilka sätt). Dessutom bedömde Högskoleverket antagningskraven för blivande matematiklärare som för låga på flera högskolor (det räcker med godkänt i matematik A).

I slutet av artikeln utttalar sig en stundent på det här sättet: ”Lärarutbildningen är för slapp, det är mycket som bara är utfyllnad.”

Vad jag kan utläsa av detta så har Högskoleverket i sin bedömning bara tangerat kärnproblemen med den nuvarande lärarutbildningen. Kritiken mot bristerna i antagning och utbildning av blivande matematiklärare verkar vara den punkt där man kommit närmast dessa. Jag är övertygad om att samma brister finns inom alla ämnen och att dessa beror på att lärarhögskolorna helt enkelt inte har några större eller mer genomtänkta ambitioner när det gäller ämneskunskaperna. Floskler som ”kunskap är en färskvara” och liknande destruktivt nonsens tar fortfarande stor plats. Det är märkligt att det ska vara så svårt att inse att man inte kan förmedla något man själv inte har någon kunskap om. Först när denna insikt nås vid landets lärarhögskolor, kommer det att finnas hopp om en förändring i rätt riktning, men först då. En annan och kanske snabbare väg är att lägga ner de existerande lärarhöskolorna och börja om på ett annat sätt.