Blogg

Scjs

Högt upp i norra delen av Friuli, Italiens nordöstligaste region (vars fullständiga namn är Friuli-Venezia Giulia), finns i utkanten av den lilla medeltida staden Venzone en agriturismo, som heter Casali Scjs.

entré

Ett litet stycke från gården flyter eller forsar floden Tagliamento och i alla väderstreck utom rakt söderut ser man höga berg. På Casali Scjs äter man både gott och intressant, idel friulanska specialiteter.

Gården bevakas av en pittoresk men något lömsk getfamilj:

getter

De ser allt och vill veta allt:

getter bak

žužuladör – juli

Så här i juli månads elfte timme vill jag låta er se julibladet ur en resiansk almanacka. Ja, så heter juli: žužuladör.

almanacka

PS Jag ska, så snart jag fått lite ordning bland alla motsägelsefulla upplysningar, berätta lite om språket här.

Sant’Apollinare in Classe

Strax utanför Ravenna ligger den lilla byn Classe och där i basilikan Sant’Apollinare finns några av världens vackraste och mest kända vägg- och takmosaiker. Den här sommaren gjorde jag ett återbesök där. Sist jag var i basilikan i Classe var jag lite över tjugo år; det är länge sedan. Utsidan kände jag inte riktigt igen – kyrkan har liksom krupit in bakom en törnroshäck av barrträd – men inuti var allt precis som jag mindes det.

utsidan

Basilikan byggdes på 500-talet och började användas som kyrka 547. Den cylinderformade kampanilen kom till på 800-talet. Sitt namn har den fått efter Ravennas förste biskop.

SA

hand
Guds hand

Det som gjorde starkast intryck på mig både första gången och nu var alla fåren eller lammen, det är de som är Sant’Apollinare in Classe för mig, de vita lammen i det sköna gröna med guldet och det blå ovanför,

får

fast fåglarna och alla de olika växterna tycker jag också mycket om:

fåglar

får2
i bet bland liljor

Och på lite avstånd ser det praktfulla valvet ut så här:

interiör

Gattamarcia – om italienska gatunamn

Comacchio igen: Vi sitter och dricker kaffe och äter glass i skuggan under det höga valvet som hör till Bar Centrale. Jag tror i alla fall att baren heter så, annars heter den något lika klassiskt. Det är hett – glassen droppar och rinner.

gatan

Jag låter lite slött blicken följa gatan som löper längs ena sidan av baren: Vattnet, båtarna, den italienska flaggan, tre män som samtalar ganska högljutt på skuggsidan, på solsidan ingen.

Jag tittar upp på gatskylten som finns på huset mitt emot. ”Via Cavour” står det där i blått på vit keramik. Ja, som jag sa igår, men det tål kanske att upprepas: alla italienska städer har en Via Cavour benämnd efter Camillo Cavour, det italienska enandets arkitekt eller hjärna.

Cavour

Under ”Via Cavour” står det ”già Gattamarcia” – före detta Gattamarcia. Det är vanligt i Italien att man på gatskyltarna kan se vad gator hetat tidigare. Kanske beror det på att det är så många gator och torg som fått nya namn, dels i samband med enandet, dels i samband med världskrigen. Vanliga sådana här ”nya” namn är – förutom Garibaldi, Cavour och Vittorio Emanuele – Vittoria, Unità, Indipendenza och så alla datumnamnen som till exempel XX settembre och XXIV maggio.

Namnet ”Gattamarcia” väcker min nyfikenhet – ”ruttna katten” eller snarare ”ruttna kattan”, är det ett namn man kan ge en gata? Min första tanke är att det kanske kan vara efternamnet på någon känd person, men när jag börjar leta omkring på nätet, hittar jag åtminstone till en början inget som tyder på det. Det jag först finner är hänvisningar till sefardiska sajter. En av gatorna i Ferraras judiska kvarter har en gång hetat så. Den heter nu Via Vittoria och troligen har jag gått omkring där. Sedan hittar jag något intressant. I Brisighella som ligger söder om Faenza (jag kommer att återkomma till Brisighella längre fram) finns en gata som tydligen fortfarande heter så. En text om gatunamnet säger så här:

È una viuzza interna del centro storico, il cui nome è di origine incerta: forse apparteneva a un antico casato oppure era un soprannome. Potrebbe anche derivare da una particolare caratteristica del luogo. Nel sec. XVI vi era un insediamento di ebrei che per pochi anni gestirono un banco prestiti.

Det är en liten gränd inne i ”gamla stan” och namnet är av osäkert ursprung: kanske var det släktnamn eller så var det ett tillnamn. Men namnet kan också ha att göra med något som utmärker platsen. På 1500-talet bodde det judar här som under en kortare tid hade en pantbank på platsen.

Jag letar runt lite till men hittar egentligen bara hänvisningar till gatunamnet Gattamarcia i städerna i Ferrara, Brisighella och Comacchio. De här tre städerna ligger på bara någon timmes avstånd från varandra och det verkar som om namnet Gattamarcia funnits/finns i judiska kvarter. Det bör alltså finnas ett samband mellan dessa tre Gattamarcia. Jag fortsätter mitt sökande…

Valli di Comacchio

”Valli di Comacchio” – Comacchios dalar – det låter som en vackert kuperat landskap med kullar och sänkor emellan, men verkligheten är en helt annan. Inte för att det egentligen är fult här, men kulligt är det inte. Valli di Comacchio är ett absolut platt deltalanskap, dalarna finns kanske under vattnet. Området är en sydlig utlöpare av Podeltat och det sträcker sig ungefär från staden Comacchio (som jag visat bilder från tidigare) i norr till floden Reno i söder.

karta

Det mesta är alltså vatten här och på sina ställen finns det små färjor som tar människor och fordon från en landtunga till en annan:

färja

färja på avstånd

Här i lagunlandskapets sydvästra hörn finns en liten stad som bär det kanske något överraskande namnet Anita. Den heter så efter Garibaldis brasilianska fru Anita som dog här. (Giuseppe Garibaldi var en av männen bakom Italiens enande. Man skulle kunna säga att han var hjärtat, Camillo Cavour hjärnan och kungen Vittorio Emanuele II, jag vet inte, kanske magen. I alla italienska städer finns det gator och torg benämnda efter dessa tre.)

Anita

Så långt ögat når:

väg

lagunvy

Det bedrivs mycket fiske i lagunen med ett slags stora nät som sänks ner från ställningar på land. Tyvärr kommer jag inte på vad de heter:

nät

Jag hittade en liten filmsnutt på nätet som kanske kan ge en ännu tydligare föreställning om landskapet: Se här!

Trots att landskapet är fascinerande med sina stora tomrum, sitt evighetsingenting, så är nog ändå staden Comacchio det bästa här:

C1

C2

C3