Blogg

Sorbische Hochzeitssuppe i Dreikretscham

Bodil Z

En höjdpunkt under vårt sorbiska påskfirande var timmarna i Dreikretscham/Haslow. Här fick vi vara med om en stor traditionell påskmåltid med sorbische Hochzeitssuppe (sorbisk bröllopssoppa) och sedan sorbisches Hochzeitsessen (kokt oxkött med pepparrotssås, grönsaker och bröd/knödel – bröd är det klassiska). 400 skulle äta i den lilla byns Gaststätte, som faktiskt var stor nog för att sluka 200, så det blev två matlag.

Över oss i luften seglade en märklig varelse, en blandning mellan galjonsfigur, jaktgudinna och bondkvinna:

Då och då under måltiden sprang man ut på den breda bygatan för att se påskryttarna rida förbi på vägen upp mot Storcha/ Baćoń:

Ungaretti: Peso

Bodil Z 5 kommentarer

Jag läser Giuseppe Ungaretti igen. För den här dagen har jag valt den korta dikten Peso.

Peso

Quel contadino
si affida alla medaglia
di Sant’Antonio
e va leggero

Ma ben sola e ben nuda
senza miraggio
porto la mia anima

Jag gör ett litet försök till en svensk version, kanske vill någon förbättra den…

Tyngd

Bonden där
förlitar sig på Sant’Antonios
amulett
och går med lätta steg

Men så ensam, så naken
utan illusion
är den själ jag bär

Tillbaka på Armesünderstraße

Bodil Z 2 kommentarer

Om man från torget i Güstrow tar av in på Enge Straße och sedan går längs gatans stengolv från ände till ände

är man efter en kort knyck – höger-vänster – inne på den lilla gatan med det oerhörda namnet ”Armesünderstraße”:

Londi och jag traskar ner längs dess kullerstensklädda backe

till det lilla vackra kråkvinkliga korsvirkeshuset – här har vi gått förr.

Vi går förbi huset och fortsätter ner till den lilla floden Nebel – Dimma – vilket namn det också! Där tittar vi en stund ner i vattnet och sedan vänder vi och så bär det uppför Armesünderstraße igen.

Bilder från Güstrow

Bodil Z 4 kommentarer

Güstrow är en liten stillsam stad vid floden Nebel strax söder om Rostock. De många monumentala byggnaderna till trots verkar den vara försjunken i ett slags törnrosaslummer. Det vackra vita slottet, som är uppfört på 1500-talet, fick mig en gång att fantisera ihop början av Sagan om de två slotten. Det kändes också helt riktigt att välja den här drömska timmen för en bild:

Lite gemytligt livligt kan det ibland vara på torget, men jag riktar i stället kameran mot de färgglada husgavlarna som omger det. Den gröna gaveln är Ratskeller:

Den röda systergaveln vet jag inte vad den rymmer:

Rådhuset ligger mitt på torget och ser så här vänligt tårtbitsaktigt ut i det tidiga morgonljuset. I bakgrunden ser man kyrkan Sankt Marien.

Den mäktiga tegeldomen började byggas på 1300-talet. Så här ser den ut från ”baksidan” eller en av de kvarvarande sankmarkerna.

Güstrow kallas också för Barlachstadt Güstrow, men eftersom hundar inte får gå varken i kyrkor eller på muséer, så blev det blev ingen Barlachskulptur bland bilderna här.

…

Imorgon tänker jag tar er till Armesünderstraße igen, min alldeles speciella favoritgata i Güstrow.

Spitzwegs milda blick

Bodil Z 5 kommentarer

Under sådana här gällt vita nordiska vårdagar längtar jag ibland till Carl Spitzwegs mjuka ljus. ”Ein Hypochonder” heter den här målningen, som säkert en del av er betraktat ibland, fast kanske inte så ofta som ”Der Bücherwurm” eller ”Der arme Poet”.

Försiktigt och väl inlindad vänder vår hypokondriker ansiktet mot solljuset ovanför den trånga gatan, medan vi inte kan låta bli att ta några steg in i grändens dunkel. Den syende kvinnan i fönstret där nere nås inte av solljuset, men lampskenet hjälper henne att se var hon ska sätta de små stygnen. Småstaden har förhållandevis höga och stadsmässiga hus och tornspiran pekar rank genom luften. Kanske låter mannen i fönstret blicken fara bort mot den, kanske följer han fåglars flykt. Visst ser han lite löjlig ut, ja, just som en Spitzwegfigur faktiskt, men ironin är så mild, så mild, så vår medkänsla väcks och vi kan nog också tänka oss att vi stundtals är just som han och att det alls inget gör.

°°°