Blogg

Ukraina – en ny världsordning

Det som sker i Ukraina nu är början till en ny era. Nej, inte det som ondskan gör där, utan det som Ukraina håller på att bli, det som Ukraina från stund till stund är. En ny tidsålder håller på att ta form, en tidsålder där sanning och mod återtar sitt värde, en tidsålder i vilken det finns hjältar. Hela vår gamla tids relativism och pratet om att allt ändå bara är synsätt, positioner och åsikter och att det inte finns någon sanning, allt detta håller nu på att sjunka ner i sin egen dy av halvhet och vankelmod.

Denna nya era är inte lättare att leva i, kanske svårare, för med ens blir alla val betydelsefulla och det vi gör får en ny tyngd. Men vi måste om vi vill gå in i den nya tidsåldern. Om vi gör det kan vi på nytt bli lika heliga som djuren.

Ironin, sarkasmen, hånet, cynismen, elakheten, den inbillade klokheten, allt detta – liksom det ruttnande Ryssland – erbjuder myllan och jordpartiklarna som ska ge näring åt det nya världsträdet, Ukraina, som stolt och modigt kommer att resa sig allt högre.

Många krig har kallats heliga, men detta är det första heliga kriget och vi vet vems segern är.

Vardagsglädje

När Miki och jag nu går till Branimirova tržnica så går vi, eftersom vi har flyttat, från Kornatska och inte från Hvarska, inget konstigt med det utom jag ibland glömmer var vi bor. Avståndet är ungefär detsamma, men den första eller sista biten är lite annorlunda. Jordklotet liksom svänger lite åt sidan.

Värmen steg medan vi gick dit idag men i skuggan var det fint och lätt. Vi gick in på torget ”bakvägen” och uppför trappan in i hallen där ostarna finns. Min ostdam visste vad jag ville ha och hon stoppade som vanligt in osten i min ryggsäck och kallade mig vänligt, skämtsamt ”mitt barn”. Det kan jag ju inte ha något emot.

Och så bar det av nerför trappan och jag köpte blitva, vitlök, körsbär och aprikoser där jag brukar köpa sådant. Miki hade ett kort hårt ”samtal” med en annan krulltott och så gick vi förbi klädbodarna och damen som sålde den gröna klänningen till mig härom dagen kom fram och synade mig och så att färgen passar mig bra, eftersom jag är svart. Vi ste crna. Ja, betraktaren ser det den ser, så jag är kanske ett svart barn, tänkte jag och så satte vi oss i parasollvärlden utanför vår bar, denna ex-ribarnica av bästa slag.

Parasollsvalkan var ganska varm men bra och jag fick ut mitt kaffe och Miki sin vattenskål. En bra gubbe kom förbi och hälsade på oss eller egentligen på Miki. Och sedan satt eller låg vi där rätt länge och tittade på alla förbipasserande, denna tillvarons lugna film. Inga önskningar, inga besvikelser.

Om den ryska kolossen

”Ryska federationen” – vad är det? Eller på vilket sätt är detta en federation? Jag slår upp begreppet ”federation” och finner exempelvis detta:

En federation (efter latin foedus, ’fördrag’, ’förbund’), federal stat eller förbundsstat är en sammanslutning av flera självständiga enheter: stater, delstater eller organisationer.

Kännetecknande för federationer är att deras författning reglerar maktfördelningen mellan centralmakten och andra parter. Federationen skiljer sig från enhetsstaten genom decentralisering av maktbefogenheter.

Jaha, ”sammanslutning av självständiga enheter”. Och: ”decentralisering av maktbefogenheter”.

Vilka är de självständiga staterna i ”Ryska federationen”? Nämn en förutom Ryssland! Och på vilket sätt är maktbefogenheterna decentraliserade? ”Ryska federationen” är uppenbarligen ingen federation. Eller den är – om nu någon skulle hitta ett federativt uns – i långt långt högre grad rysk än federation.

Beteckningen ”Ryska federationen” är falsk. Detta land är ett imperium, ett illa styrt imperium. Och det måste falla, falla under sin egen felplacerade barlast. Ingen frukt bara blast. Blask i stället för kaffe. Barlast, blast, blask.

Och det är en bottenlös skam att Ukraina ska behöva offra så mycket i liv och fred för att äntligen reformera och stycka upp den ryska kolossen.

Russkiy mir

Ryssland är ju så inringat, så omgivet av andra länder, att man ju lätt kan förstå att ryssarna måste slå ihjäl barn för att försvara sig. De måste våldta och tortera, för annars kan deras ledare känna sig förödmjukade. Och de måste stjäla tvättmaskiner. Detta måste vi också förstå. Sedan måste vi även tänka på att allt är Natos fel för Nato har ju lurat in land efter land i sin allians och detta skapar vantrivsel i Ryssland – och Ryssland måste trivas även till priset av allt liv. Ja, och nu måste alla Ukrainas städer, särskilt de ryskspråkiga, jämnas med marken för att rädda de ryskspråkiga undan språkligt förtryck. Ja, vilken lösning, vilken genialisk räddning! De döda slipper det språkliga förtrycket.

Den ryska världen. Den ryska freden skapar ett oerhört lugn – allt är dött, alla är döda.

Men nu glömde jag visst en sak: Borde vi inte förhandla lite?

Chomsky igen

Här är en lista över vad Chomsky säger under de första fem minuterna av ”WAR in Ukraine is a US Experiment!”:

sak 1: Chomsky tycker att det ryska kriget i Ukraina är ett experiment, ett experiment utfört av USA.

sak 2: Chomsky vill se en diplomatisk lösning och enligt honom har ingenting, ingenting alls försökts i den riktningen.

sak 3: En diplomatisk lösning skulle enligt Chomsky ge båda sidor något.

sak 4: En orsak eller orsaken till kriget är enligt Chomsky att Ukraina inte neutraliserades och förbjöds att ansluta sig till Nato, något som ju ryssarna krävt så länge.

(Det här fåniga skrivsättet med ”sak” använder jag för att inte bli störd av något skrivprogram.)

Jag svarar:

sak 1: Denna syn visar på ett bottenlöst förakt för Ukraina och en oförlåtlig anpasslighet till förövarna – och det är ryssarna som är förövarna.

sak 2: Att tro att det går att hantera putin genom diplomati är i bästa fall, i allra bästa fall naivt, men egentligen är det cyniskt och hänsynslöst mot dem som offras på detta välpolerade altare. Chomsky säger för övrigt i ett annat sammanhang att han inte litar på putin. Men visst är det en bra idé att förhandla med någon man inte kan lita på? Och detta att diplomati inte skulle ha försökts är en ren lögn. Vad gör till exempel Macron och Scholz i sina ”samtal” med putin? Hotar honom? Nej då, de krälar som vore de instruerade av Chomsky.

sak 3: Jaha, båda sidor skulle få något? Så här: Det vore ju så fint om våldsverkaren och den lemlästade kunde komma överens, till exempel om hur stora delar av den lemlästades ben som ska skäras av – strax ovanför anklarna? under knäna? alldeles intill bålen? Här får man ju ta och ge och för att komma överens. Kanske står amputören och offret ganska långt ifrån varandra i början, det får man ju förstå, men om man sätter sig ner och förhandlar och väger för och emot när det gäller det ena och det andra, så ska det nog gå fint småningom, jag säger inte att det är lätt, man måste ha tålamod…

sak 4: Ukraina finns alltså inte som självständigt land i Chomskys föreställningsvärld. Ukraina är något som andra ska bestämma över, helst Ryssland, som ju behöver skyddas mot Ukraina.