X: Det finns också ryssar som inte är onda, ryssar som inte vill följa putin, ryssar som är bedrövade över det som sker i Ukraina.
Y: Ja. Och?
X: Det är viktigt att vi inte glömmer detta, att vi inte demoniserar alla ryssar.
Y: För vem är det viktigt? Knappast för de dagligen och stundligen misshandlade ukrainarna väl? Kanske för vår känsla för vår egen moraliska renhet, men är den viktig i det här fruktansvärda sammanhanget där människor i varje stund mals ner till slamsor för en vämjelig idés skull.
X: Det är viktigt om det ska finnas något hopp om att ryssarna ska kunna göra sig fria från sina onda härskare.
Y: Jaha, men vad ger detta eventuella hopp till människorna i dagens Ukraina? Inget vad jag kan se. Det hjälper varken mot tortyr eller våldtäkt eller mord.
X: Vi får inte glömma dem som nu sitter av långa straff i ryska fängelser för att de vågat säga nej.
Y: Nej, men detta att minnas vad hjälper det människorna i de uppbrända städerna, vad hjälper det de lemlästade barnen? Vad hjälper det dem som i denna stund förlorar allt eller går under?
…
Ja, så här kan man samtala. (X och Y finns för övrigt bara i den här dialogen.) Men vart leder sådana samtal? Ingenstans väl? Jag tror det är dags att inse att vi måste sätta Ukraina först, före alla drömmar om hopp för Ryssland. Ukraina lider, Ukraina plågas av Ryssland, ukrainarna massakreras av ryssarna. Ryssarna måste bort. För hur många ukrainska liv ska få släckas medan vi ägnar oss åt att hoppas att ryssarna ska vakna ur sin moraliska förgiftning?
Ryssarna måste tvingas ut ur Ukraina, detta kommer först. Om så alla som nu härjar i landet måste dö. Detta kommer först eftersom varje dröjsmål kostar liv och lidande.
Slava Ukraini!
Bodil, du har kanske redan sett det, men jag lägger det här av Polen så föredömliga:
Polens president Andrzej Duda kritiserar Frankrikes och Tysklands ledare Emmanuel Macron och Olaf Scholz för deras samtal med den ryske presidenten Vladimir Putin.
– Talade någon med Adolf Hitler på det här sättet under andra världskriget?
I en intervju med tidningen Bild håller Andrzej Duda inte igen:
– Jag är förbluffad över alla samtal som hålls med Putin för närvarande. Av förbundskansler (Olaf) Scholz, av president (Emmanuel) Macron. De samtalen är fruktlösa. Vad leder de till? De bara legitimerar den person som är ansvarig för de brott som den ryska armén begår i Ukraina.
– Talade någon med Adolf Hitler på det här sättet under andra världskriget? Sade någon att Adolf Hitler måste kunna rädda ansiktet? Att vi borde fortsätta på ett sätt som inte är förödmjukande för Adolf Hitler? Jag har inte hört sådana röster.
Andrzej Duda understryker att Ryssland nu är något annat än för årtionden sedan.
– Det vi ser är en imperialiststat som vill beröva friheten från andra. Och det måste stoppas till varje pris. Det är en plikt för Europa och världen.
(TT)
Tack, Thomas, jo jag har sett detta uttalande av Duda, men ännu inte publicerat det någonstans själv. Ska göra det. (Det enda jag inte är så helt säker på är det sista raderna om att Ryssland skulle vara så olikt sig.)