Igår var Londi och jag vid den vackra floden Mrežnica från morgon till kväll tillsammans med vårt vanliga ”utflyktsgäng”. Det blev en dag av sköna gröna vatten och solsken silat genom lövverket.
Här är vi på väg mot vårt ”basläger” i morgonsolen:
Londi gled ner i vattnet direkt (och fort upp igen med grön ansiktsmask) medan Buba som vanligt var mer skeptisk mot det där med att sänka ner sin kropp i vattnet. Han badade faktiskt bara en gång och det av misstag. Han föll från en lutande trädstam han klättrat ut på.
Och detta platsen där vi höll till och som vi simmade upp till vattenfallet ifrån och sedan ner igen. Buba skällde högt så fort någon hoppade i vattnet. Det är därför den här scenen ser ut som den gör: Draženka håller honom i uppfostrande syfte i ena benet. Det hjälpte inte.
Londi simmade vant omkring och vi människor också. För mig kändes det lite som att simma i Vassbotten fast ytvattnet var varmare här.
Det var en upplevelse att sitta eller ligga i vattenfallen. Så mycket vatten och vattenbrus överallt.
Dagen gick med bad, solbad, skuggbad, läsning, måltider, samtal och slummer och ännu när kvällen kom låg värmen kvar och flodvattnet kluckade rofyllt och rogivande.
Det var nog ungefär så här jag tänkte mig de här gröna slingrande sydslaviska floderna, när jag då och då läste något om någon av dem förr om åren. Så här inåtvända och försjunkna i sig själva.
