Blogg

Schlaraffenland, paese della cuccagna

Nu här den bästa tiden: sommaren är ännu kvar och häller sol och värme över dagarna, värme över kvällarna. Att nätter och morgnar blivit lite svalare är det ingen som klagar över. Samtidigt är hösten här med all sin överflödande rikedom. De mogna druvorna hänger ner från bersåerna, frukträden tyngs av äpplen, päron, plommon, persikor och aprikoser. Nötterna rasslar på marken. De proppfulla stånden på grönsakstorgen prunkar i överdådiga färger. Tänk vad röda paprikor kan vara!

Londi och jag kom just hem från vår lördagsmorgonpromenad till den unge mannen som säljer sina täppors frukter från en liten lastbil i hörnet av en parkeringsplats inte så långt här ifrån. Det var liv och rörelse där denna morgon. Folk pratade högt och knuffade vänskapligt på varandra i den lilla kön som gick på både längden och bredden. Londi passade på att låta sig klias mitt i röran, hon gillar ju att ha folk omkring sig. Och vi handlade massor. Jag tror jag ska pina er med att berätta precis vad: ett kilo tomater, ett kilo röda paprikor, ett kilo plommon, ett kilo päron, en liter (eller en mera obestämd mängd) kiselo vrhnje (sur grädde, som ni säkert vet) och tio jaja (ägg alltså). Det blev 57 kuna.

Här är alltsammans i mitt kök – bilden är lite mörk för det finns inga fönster i köket, men desto fler här i balkongrummet:

Ekorrliv

Jag är en ekorre eller i alla fall en plockande varelse och här i mina kvarter i Sigečica finns det mycket gott i träden och på marken under den vackra årstiden. I början av sommaren sträckte jag upp händerna bland klarbärsträdens grenar och lite längre fram i sommaren var det små gula plommon som lockade till plock.

Nu är druvorna mogna i bersåerna och trädgårdarna här omkring. Många druvklasar hänger ut över gatan och då är det svårt att inte åtminstone ibland nypa av en druva eller två. Det här faller förstås inom begreppet ”palla”, fast ”palla druvor” låter ovant.

Efter en blåsig natt ligger det ofta små blåa druvor på trottoaren och då är de väl allas.


ni ser hur perfekt runda de här druvorna är

Och kanske ännu bättre: nu är början av valnötternas långa tid. Vid varje Londi-runda när det inte är mörkt samlar jag på mig en näve eller två. De flesta äter jag direkt och knäcker dem mellan tänderna eller med foten mot gatan, men ett par tar jag med mig hem varje gång.

Londi ägnar sig åt annat samlande. Hon plockar bröd i buskarna.

Är inte monumentbyggandets tid snart förbi?

Nu håller man på och hugger ner träden i en del av ”parken” vid moskén. Ett monument ska stampas ur marken. Bilder som hänger på stängslet kring byggarbetsplatsen visar att det ska bli ett pampigt jättemonument.

Jag ser fram emot en tid då inga mer monument uppförs, en tid då man i stället låter träden stå kvar till någons eller någots ära eller åminnelse. En tid då floderna får rinna i sina bäddar, en tid då sankmarkerna får behålla sitt vatten.

Detta är – som ni nog ser – ett antimonument:

Ord för ”teater”

I alla germanska och romanska språk jag känner till benämner man ”teater” på ett liknande grekiskt sätt som man gör på svenska. I de slaviska språken är det annorlunda, kanske på grund av puristiska strävanden, kanske av andra orsaker. Sedan länge vet jag att det på tjeckiska heter ”divadlo” och att det betyder något med titta eller se. På slovenska heter det ”gledališče” – det upptäckte jag nyligen – och det antar jag har samma eller ungefär samma ”titt-element” i sig som det motsvarande tjeckiska ordet, så ter det sig i alla fall om jag utgår från kroatiskans ord för ”titta” som är ”gledati”. Det kroatiska ordet för teater, som jag lärde mig för snart ett år sedan, är ”kazalište” och det verkar ha sina rötter i begreppet ”visa”, i alla fall betyder ordet ”pokazati” just ”visa”. Nu kunde man lätt tänka att det ordet från början betytt ”göra se”, men ”kazati” betyder ”säga”, så här handlar det möjligen om en annan grundföreställning om vad teater främst är. I ett litet sidospår tänker jag på de förmodligen närbesläktade ”show” på engelska och ”schauen” på tyska som liksom intar motsatta positioner i det här med att se och visa/”göra se”.

Nu låter jag ridån gå ner över detta något flummiga inlägg.

Om flickan och vinet

Under den här druvklasen som hänger från en vinranka på en sluttning ner mot den gröna Mrežnica läser jag en liten dikt av Friedrich von Hagedorn. Det är en dikt om mannen och hans förhållanden till flickan och till vinet. Dessa två vill gå skilda vägar och mannen befinner sig i valets kval. Flickan kan ge honom en större glädje men vinet är lättare att få. Bilden ovanför föreställer försöksvis flickan och vinet som ett.

Der Wettstreit

Mein Mädchen und mein Wein,
Die wollen sich entzwein.
Ob ich den Zwist entscheide,
Wird noch die Frage sein.
Ich suche mich durch Beide
Im Stillen zu erfreun.
Sie gibt mir größre Freude:
Doch öftre gibt der Wein.

Friedrich von Hagedorn (1708-1754)