Företaget Bibliotekstjänst verkar ha ett mycket stort inflytande över vilka böcker som köps in till biblioteken i Sverige. Men HUR stort är detta inflytande egentligen och vad är Bibliotekstjänst för ett slags företag? Jag går till deras hemsida och läser under ”Om BTJ”. Jag citerar här de två inledande styckena:
”Vi är BTJ. Specialister på informationstjänster och media för kunskapssektorn. Genom att göra kunskap och media tillgänglig för fler arbetar vi för ett klokare och mer inkluderande samhälle.
BTJ levererar tjänster och media till bibliotek, företag och skolor.
BTJ fortsätter att bygga på våra unika styrkor och vår 85-åriga historia och vi rör oss hela tiden framåt för addera nytt. Vi frigör tid och resurser på Sveriges bibliotek. Det är vår viktigaste marknad, men inte den enda. Vi verkar inom flera kunskapstunga branscher.”
Jag studsar först inför formuleringen ”ett klokare och mer inkluderande samhälle”. BTJ arbetar alltså för detta? Pretentiöst påstående samtidigt som det är ytterst vagt. Det andra styckets början inger knappast heller något förtroende: ” BTJ fortsätter att bygga på våra unika styrkor och vår 85-åriga historia och vi rör oss hela tiden framåt för addera nytt.” Jag ser en blandning av underliga syftningar, skryt, floskler, slarv och slappa anglicismer. Sedan kommer det där med ”kunskapstunga branscher”…
Hela introduktion avslutas med den besynnerliga frasen: ”Genom att strukturera, ordna och förmedla information, kunskap och kultur blir våra tjänster en del av din digitala vardag.”
Jag letar förgäves på hemsidan efter någon konkret information om hur urvalet av böcker till biblioteken går till eller om vilka mål man har med det. Men eftersom jag under en tid skrev kortrecensioner för BTJ så har jag en del annan information som exempelvis detta brev till lektörerna:
”Hej lektör!
Vi har haft ett projekt för att säkerställa kvaliteten i recensionerna och har därför skickat ut enkäter till slumpvist valda lektörer och kunder.
Majoriteten av kunderna är väldigt nöjda med inköpsvägledningen, mycket tack vare det arbete ni lägger ner! Utifrån kundernas synpunkter och önskemål har vi kommit fram till följande:
· Kvalitetsomdömet måste vara mycket tydligt. Om du som lektör tycker att en bok är dålig ska det framgå i recensionstexten.
· Helhetsbetyget och texten måste överstämma. Betyget ska vara väl motiverat i recensionen.
· Betygsskalan ska definieras med värdeord för varje betygsnivå.
Det verkar också finnas en del frågetecken kring resumén. Resumén ska vara ett koncentrat av recensionen, den ska vara en mening lång och innehålla något eller några av värdeomdömena från recensionen. Resumén är ett test och kommer i nuläget inte att visas i BTJ-häftet eller nätbutiken.
Exempel på en bra resumé kan var:
”En välskriven och rörande studie över ett angeläget samhällsproblem.”
Att som resumé endast skriva ”En studie över ett angeläget samhällsproblem” blir däremot inte tillräckligt informativit som inköpsvägledning.
Det framkom också önskemål om mer feedback från BTJ. Vi kommer fortsättningsvis att sträva efter en tätare kontakt med våra lektörer i de fall vi har frågor om recensionstexten.
Observera att informationen ovan enbart gäller dig som skriver recensioner om böcker på svenska, engelska, franska, tyska och spanska. Skriver du annotationer om böcker på övriga språk kan du bortse från det här mejlet!
Ni är givetvis välkomna att höra av er med frågor och synpunkter till redaktionen. Ert arbete är oerhört viktigt för oss och våra kunder!
Vänliga hälsningar
Redaktörerna på BTJ”
Ja, läs själva. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Som jag skrev ovan var jag en tid recensent för BTJ. Under de första åren var instruktionerna för hur recensionerna skulle vara utformade i mitt tycke rimliga. Man skulle skriva en text på 120-150 ord enligt vissa kriterier (man skulle ange bokens art, redogöra kortfattat för innehållet, karakterisera språk och stil mm). Men sedan utvecklades det hela undan för undan i en antilitterär riktning med mätbarhet som viktigaste element. Här kom den femgradiga betygsskalan, som ni sett ovan, in och sedan kom allt mer påträngande instruktioner från redaktörerna ofta baserade på ren okunnighet. Jag skulle till exempel tala om varför Wisława Szymborska skulle ha en femma(!). Efter det utsattes jag allt oftare för redaktörernas klåfingrighet. Ett exempel jag vill visa är proceduren som följde på min recension av Radka Denemarkovás ”Pengar från Hitler”. Så här började det:
”Hej!
En recensionen du har skickat in behöver kompletteras.
Logga in på BTJ Lektör http://lektor.btj.se för att se detaljer.
Med vänlig hälsning
Redaktionen för skönlitteratur”
Jag följer uppmaningen och ser något om att ett ”klart motiverat värdeomdöme saknas”. Jag svarar – irriterat:
”Hej!
Jag undrar vad ni menar med "Recensionen du har skickat in behöver kompletteras med ett klart motiverat värdeomdöme."
Jag skriver exempelvis: "Språket som Denemarková skapar för den här skrämmande och nakna skildringen av mänsklig ondska och småskurenhet är drastiskt och egensinnigt och hon väjer inte för det brutala." En författare som själv "skapar" ett språk som är adekvat för att uttrycka just detta oerhört svåra kan väl inte vara annat än mycket skicklig?
Hälsningar
Bodil Zalesky”
BTJ envisas:
”Hej!
Jag tyckte att värdeomdömet behövde förtydligas. Det är ju viktigt att betyget och recensionen överensstämmer, och i det här fallet tyckte jag att det klarare borde framgå vad som motiverar betyget 5. Det vore alltså fint om du kunde skriva lite mer om vad du tycker om boken förutom om språket.
Med vänlig hälsning
Eva Lindström”
När jag läser ovanstående rader känner jag mig maktlös och det hela verkar helt befängt, så för att inte bli för arg visar jag min recension för några vänner och lättar därigenom lite på det inre trycket. Sedan svarar jag:
”Hej igen,
innehållet har jag beskrivit och man kan ur min text även utläsa något om författarens mod när det gäller att ta sig an detta svåra ämne. Och att ämnet är viktigt behöver väl knappast sägas. Det känns lite pekpinneaktigt att skriva om hennes "skicklighet" och "inlevelseförmåga" etc. Jag har nu låtit några personer med stor skönlitterär läsvana titta på min text för att höra om de tycker att jag är oklar. De tyckte inte det.
Hälsningar
Bodil Zalesky”
Jag hittar inte något om hur denna historia slutade, men jag tror inte att jag gav mig, men det kan förstås hända att någon ”rättade till” min text.
Undan för undan blev sådana här ordväxlingar allt vanligare och när jag ser bakåt så verkar Gunvor Assergårds pensionering utgöra en gräns. Efter det fanns det inget hopp mer.
Som avslutning för jag in mitt protestbrev angående kritiken jag fått för min recension av Andrzej Stasiuks ”På vägen till Babadag”:
”Hej!
Jag blir något konfunderad över er begäran om komplettering: "Recensionen du har skickat in behöver kompletteras med ett tydligare värdeomdöme som motiverar det högsta betyget (5)."
Jag skriver att Stasiuk är en av Polens främsta nutida författare. (Detta går att ’kontrollera’. Dessutom intar polsk skönlitterär rent allmänt en framskjuten plats i Europa idag, så att vara en av de främsta där väger mycket tungt i sig.)
Jag skriver att han skriver om de stora frågorna i den mänskliga existensen.
Jag skriver att språket är vackert och att översättningen är välgjord.
Dessutom vill jag inte förolämpa bibliotekarier med några övertydliga eller standardiserade formuleringar. För det rent kvantitativa mätandet finns ju betygskalan.
Hälsningar
Bodil Zalesky
PS Byt annars ut meningen ’Vägen till Babadag för i ständigt nya riktningar.’ mot ’Essäsamlingen är som helhet välskriven.’ eller liknande.”
Om de märkte ironin i mitt PS vet jag inte. Nu är det ett tag sedan jag skrev min sista text för Btj, men gång på gång påminns jag om den makt som Btj har över bibliotekens inköp.
