En inblick i min tillvaros ljuva enahanda igen: Eftersom det ska bli väldigt hett de närmaste dagarna (36-37°) så ville jag försöka mig på Bundek igen just idag, dagen före den stora hettan. Miki fick sin morgonrunda och sedan åt vi frukost och efter det var det dags för min utflykt. Ni slipper höra om min färdväg den här gången.
Parken runt Bundek har mängder av de härligaste och tjockaste popplar. Andra vanliga träd är plataner och viss sorts plommonträd. Små gula och röda plommon ligger på marken under dem när det är den tiden.
Sjön var nästan tom och stränderna också. Två människor och två svanar badade under tiden jag var där och jag var den tredje – människan. Inga barn matade svanarna för inga barn var där, åtminstone inte inom synhåll för mig.
När jag, strax innan hettan växt sig för stor, gav mig av mot nasip för att följa den och sedan ta spårvagnen hemåt, fick jag plötsligt – ja, detta sker lika oväntat varje gång – syn på två vita torn mellan träden. Ja, det är något märkligt med denna blick som liksom skär genom hela staden: nasip, Sava (som inte syns men är där så bred), staden, domkyrkotornen uppe i Kaptol och så det mäktiga berget Medvednica i fonden.
