Får jag störa med några halvtekniska småkommentarer i sommaryran? Idag är det 36 eller kanske någon timme 37° i skuggan och imorgon blir det kanske 38, så Miki och jag är mest inne utom på morgonen och sent på kvällen och jag har tid att göra små iakttagelser av närmiljön. I ett antal år har det droppat på min tvätt från luftkonditioneringslådan ett par tre våningar ovanför oss. Då och då har jag tänkt att ”jag måste ta reda på vem som bor där”, men det har stannat vid ett slags fantasi om handlingskraft. ”Inte just idag.” Men någon annan, kanske till och med den skyldigt droppande, har agerat. Först förstod jag inte vad som hänt. Jag tittade lite dumt men ändå smått intresserat på den under vissa dagar växande vattenfläcken snett framför mitt alkovfönster och jag tittade på dropparna i luften.
Och jag märkte så småningom att tvätten jag hänger ut på den skrangliga ställningen, som ”inte går att reparera”, inte längre blir våt. Bra, tänkte jag, men det stannade vid det: ”konstig fläck därnere” + ”bra att inte tvätten blir blöt” + (kanske) ”vetande är överskattat”. Men så en morgon greps jag plötsligt av vetgirighet och vred på huvudet och tittade upp på dropplådan några våningar upp. Vad var detta? Från lådans ena hörn stack ett långt rör diagonalt ut i luften och ja, det droppade lite från rörets mynning.
Aha! Min hjärna registrerade ivrigt sammanhangen och jag tänkte belåtet att ”nu vet jag”. Och när Miki och jag sedan gick ut tog jag en bild som visar både min ställning och dropplådan med röret.
