förrgår – tror jag – gick Alex, Miki och jag för att leta efter ingången till badet ”El Pedocin”, som jag inte kunnat hitta när jag letade efter den efter att ha badat i Ausonia strax intill. Nu var det plötsligt lätt fast väldigt hett att hitta vägen dit. När vi kom fram var vi väldigt törstiga så vi slog oss ner under parasollerna i baren och drack vatten.
Vi läste på serveringsdamernas ryggar: Sole, mare e morbin te li trovi solo al chiosco del Pedocin! ”Morbin” vet jag inte vad det är.
Vi badade inte eftersom Miki är hund och dessutom kille. Det hela fick bli ett slags förberedelse för mitt kommande bad där. Först lite information:
”A Trieste, vicino al Molo Fratelli Bandiera, c’è un posto particolare: si chiama Lanterna o Pedocin (è chiamato con entrambi i nomi quasi ovunque) ed è considerato l’ultimo stabilimento balneare in Italia – ma forse anche in Europa – in cui la spiaggia e il mare sono divisi in base ai sessi, metà per gli uomini e metà per le donne.”
(I Trieste vid Molo Fratell Bandiera finns en speciell plats: den heter Lanterna eller Pedocin [båda namnen används nästan överallt) och den betraktas som den sista badanläggningen i Italien – men kanske också i Europa – där stranden och havet är uppdelade efter kön, hälften för män och hälften för kvinnor.)
Här får jag väl säga att detta finns också i Varberg, så Pedocin har konkurrens från Skarpe Nord, Goda Hopp och Kärringhålan.
”La storia della Lanterna è iniziata più di un secolo fa, quando Trieste era ancora sotto il dominio austriaco. Verso la fine dell’Ottocento il comune decise di edificare dei veri e propri bagni in centro città, per evitare di costringere le famiglie a doversi allontanare troppo per andare in spiaggia. Venne così costruito il Pedocin, la cui data di inaugurazione ufficiale risale al 1903, ma secondo molti esisteva già da prima. Inizialmente la spiaggia era divisa da un semplice steccato, che fu poi sostituito da un muro di mattoni.”
(Lanternas historia inleddes för mer än ett sekel sedan när Trieste ännu var under österrikiskt herravälde. Mot slutet av 1800-talet beslutade kommunen sig för att bygga riktiga bad i stadens centrum för att familjerna skulle slippa ta sig alltför långt för att komma till stranden. På så sätt kom Pedocin till, som invigdes officiellt år 1903, men som enligt många existerade redan tidigare. Till en början delades stranden upp med ett enkelt staket, men sedan ersattes det med en tegelmur.)
”Lanterna o Pedocin: i due nomi sono ambivalenti e hanno ognuno le proprie ragioni. “Lanterna” è abbastanza immediato e deriva dall’omonimo faro di Trieste che si trova poco distante dalla spiaggia. “Pedocin” invece ha un’origine più complessa: in dialetto infatti “pedocin” può significare due cose: pidocchio o cozza. Nel primo caso il nome alluderebbe a una storia particolare, quando ai tempi di Francesco Giuseppe I d’Austria la spiaggia veniva chiusa dalle 2 alle 4 del pomeriggio per permettere ai soldati di andare a lavarsi, a “spidocchiarsi” appunto.”
(Lanterna eller Pedocin: de två namnen är tvetydiga och har vart och ett sina skäl. ”Lanterna” är ganska uppenbart och kommer från närliggande den triestinska fyren med samma namn. ”Pedocin” däremot har en mer komplicerad historia: på traktens dialekt kan ”pedocin” betyda två saker: lus och blåmussla. I det första fallet tänks namnet syfta på en speciell historia: På Franz I Josefs tid stängdes stranden mellan två och fyra på eftermiddagen för att soldaterna skulle kunna gå och tvätta sig och just ”avlusa sig”.)
Jag nöjer mig med denna presentation av badet, men mer finns naturligtvis att läsa. Under den gångna eftermiddagen gick jag alltså dit, betalade en euro och upplevde några sköna och spännande timmar där med sol och bad.
