Maktspråk

Så här skrivs ”avtal” mellan makten och vanmakten:

Det blir nog inget gränsavtal mellan Ryssland och Estland. och det är esternas fel, sade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov i Helsingfors i går, där han kommenterade det havererade gränsavtalet.

Estland och Ryssland skrev under två gränsavtal i våras, men då det estniska parlamentet ratificerade avtalet förra veckan lade man till en politisk deklaration om sovjetockupationen. Det var droppen för Moskva, meddelade Lavrov.

”Vi hade kommit överens på förhand – inga deklarationer. Ska esterna ha ett avtal får vi börja om från början med förhandlingarna.”

(SvD 28.6, utrikesnotiser)

Ryssland och rättsstaten

”Ryssland är ingen rättsstat” – de orden föll ett flertal gånger under en kväll jag tillbringade i Berlin för någon månad sedan. Mannen som yttrade orden hade en stor Rysslandserfarenhet att luta sig emot och det var inte så att jag inte trodde honom, det var mera så att jag var lite förvånad över eftertrycket och ihärdigheten i hans yttrande. Idag läste jag en artikel av Arkadij Waxberg i SvD, där dessa ord återigen upprepas med små variationer. Så här står det till exempel på ett ställe angående en utfrågning som gjordes av radiostationen Moskvas Eko:

”Anser ni att Ryssland har en oberoende rättsapparat?” 96% svarade nej på frågan!

Eller det här apropå domarnas situation i dagens Moskva:

Sammanlagt har mer än 80 Moskvadomare avskedats eller frivilligt avgått på grund av omöjligheten att arbeta självständigt.

Jag försöker föreställa mig hur det är att leva under sådana förhållanden och vad det kan innebära för ens förhållningssätt i vardagen.

Nyval i Tyskland?

Omständigheterna tvingar mig att föra in en kort nyhetssändning här mitt i söndagskvällens lugn:

Ikväll störtar plötsligt regeringens fasad samman. Schröder har gett upp. Efter CDU:s tydliga seger i Nordrhein-Westfalen, traditionellt SPD-land, har han inte längre väljarmajoriteten bakom sig, sade han idag i Bundestag.

Beslutet stöds tydligen av De Gröna. Nu kvarstår frågan om teknikaliteterna. Egentligen får Bundestag inte upplösa sig självt. Troligen tar man till samma taktik som Kohl 1982 och ställer förtroendevotum i riksdagen. Det kräver alltså att de egna partimedlemmarna röstar bort Schröder. Då kan förbundspresidenten, Horst Köhler, välja att utlysa nyval. Det troliga är att det blir så fast författningen inte riktigt ger utrymme för sådana steg. Men ingen har intresse av att Tyskland befinner sig i förlamning i ett drygt år till. Valen skulle egentligen ha ägt rum 2006.

Läs vidare om detta hos Agnes.