Om könsfördelningen

Sedan några veckor tittar jag lite noggrannare på det återkommande korta inslaget ”Bez komentara” (utan kommentar) på kroatisk tv. Innehållet kan i och för sig se ut lite hur som helst: nyfödd giraff går på ostadiga ben, färgglada luftballonger, översvämningar…men på sista tiden har det väldigt ofta visats bilder från flyktingströmmarna genom västra Balkan och då särskilt från den grekisk-makedonska gränsen. Under de senaste dagarna har man visat många bilder från lägret i Gevgelija i Makedonien. Det har varit upplopp och det har visats bilder med en textrad om en hungerstrejk. På bilderna ser jag män, nästan bara unga män. Kvinnor ser jag inga eller kanske har jag skymtat någon, men jag är inte säker. Jag har tagit en mängd bilder men efteråt har jag inte med säkerhet kunnat identifiera en enda person som kvinna på dem.

bild1-43

12244760_1211408405541346_7834451573013528837_o

Är Gevgelija ett undantag? Jag tror inte det, men å andra sidan är det förstås möjligt att männen är mer synliga än kvinnorna, att det kan finnas några kvinnor ”bakom” alla männen. Jag har funderat över vad denna sneda könsfördelning kan få för följder, inte främst i transitländerna, men i mottagarländerna, länderna där flyktingarna kommer att stanna. Hur kommer det att bli i till exempel Sverige som ju tar emot hundratusental? Hur blir det när tonåsflickorna är mycket färre än tonårspojkarna? En bekant till mig skickade mig en artikel från gårdagens Expressen med titeln ”Sverige närmar sig Kinas könsobalans”, där Hans Rosling uttalar sig i frågan.

Nu föds runt 106 pojkar på 100 flickor i Sverige. Om fyra månader menar Hans Rosling att representationen kan ligga på 120 pojkar/100 flickor.
– Det är en grov uppskattning, det är en så kraftig förändring. Det har redan nu påverkat statistiken i Sverige. Samtidigt blir det en påverkan i andra ändan där flickor blir lämnade, säger Hans Rosling.
– Det blir med nödvindighet någon som inte hittar en partner, en pojke på sex kan inte hitta en partner.

Hans Rosling söker en lösning på problemet i en genomgripande förändring av asylpolitiken:

På det sätt som asyl erbjuds nu, att man måste sätta ner fötterna i landet efter en både dyr och farlig färd … det är inget man skickar i väg en flicka, som levt i en begränsad kultur, på. Så då blir de kvar. Och så har man inte råd, säger Hans Rosling och menar att situationen på plats måste förbättras, och att det måste bli enklare för hela familjer att söka skydd tillsammans.

Och vad skulle då en sådan förändring få för följder, undrar jag. Antingen skulle Sverige få mångdubbelt fler flyktingar, det vill säga en familj på varje ung man, eller så skulle en stor del av de unga männen inte släppas in i landet.

Artikeln slutar på ett lite märkligt och slingrigt sätt med att Rosling säger:

Jag har ingen avsikt med att säga det här. Det är mest en reflektion, jag försöker undervisa och så får man förhålla sig till det. Det är inget att överdriva.

Varför säger han så? Känner han att han har trampat in i ett tabu? Måste man tala så i Sverige nu?
I dessa dagar har jag dessutom läst att det pågår en rekordhög utvandring av svenska kvinnor…

Kommentera