Den svenska skolan har, som man kunnat konstatera, försämrats snabbare än skolan i andra länder, vilkas skola rör sig åt samma håll. Och ändå hör Sverige till de länder som satsar mest pengar på skolan, dels för att Sverige är ett rikt land, dels för att man vill prioritera skolan. Jag frågar mig om inte åtminstone ett av svaren finns att söka i ett jantelagsinfluerat tänkande, som ju handlar om att ingen får ha det bättre än andra eller vara bättre än andra. Det är ett jämlikhetstänkande med siktet riktat neråt. Det finns inte alls så starka impulser för att höja människors nivåer inom olika områden, som det finns impulser som arbetar för att sänka dem som sticker upp ovanför den allmänna ytan. Om man applicerar detta på skolan kan det formuleras så här: ”Vi kan lika lite allihop.” Eller snarare: ”Vi ska kunna lika lite allihop.”
Nedgången började väl när man slog ihop 2- och 3-årslinjerna på gymnasiet till en.
Kanske, Marlena, men det finns säkert fler punkter att nämna…
Hur många som helst. En av anledningarna var parollen: ”Don’t teach me, let me learn”, som fick lärare att abdikera från sin roll som kunskapsförmedlare. Och vilka drabbades mest av detta?
Och jag tror alltså att denna olyckliga utveckling åtminstone delvis möjliggjordes av ett inrotat jämlikhetstänkande med siktet riktat neråt. Alltså en negativt formulerad jämlikhet. Och inte bara formulerad…