Och Stockholm log blått

Utanför salongsvärlden log Stockholm sitt allra vackraste leende och vattnets blåa skänkte svalka i solhettan.

slottet

Jag drogs oemotståndligt över Skeppsbron och där på andra sidan hittade jag mitt stockholmska pausträd. I dess skugga satt jag länge och vilade ögonen på vattnet.

pausträd

Och af Chapmans svärdfisknos pekade upp mot himlen, det övre vattnet. (I Scilla mitt emot Cariddi på Sicilien finns det förresten en staty som heter – och föreställer – "l’uomo che abbraccia il pesce spada"…)

af Chapman

Solhettan tillsammans med vattnets och skuggans blåa svalka förde mig till Ungarettis ”Universo”:

Col mare
mi sono fatto
una bara
di freschezza

Strövtåg i försommaren

Den här dagen går vi längre än vanligt, Londi och jag.

Londi

Vi vandrar söderut, nästan rakt söderut tror jag, tvärs igenom hela skogen. Vi följer en ny stig, den tar oss med förbi ett ängsullskärr. Och här – här har någon bott, kan det vara resterna av gården Sandbäck? Människor här valde alltid så vackra platser för sina gårdar och torp, ofta uppe på åsarna, platser där ljuset faller på rätt sätt, på ett sätt som kan göra också ett aldrig så tungt liv lite lättare. Jag tänker på Brudarebacken, på Hagatorpet, på Överby haga…

Sandbäck

Vi går ner mellan ekarna förbi jordkällaren som liksom har stannat kvar i den tid då gården var bebodd. Åtminstone med ena foten.

källaren

Från källaren följer vi en gräsväg – en sådan där väg som bara består av hjulspår och som har en gräsrand i mitten – ner mot fälten. Långt borta skymtar älven mellan träden – är det alar kanske? En liten nästan helt rak grusväg för oss till en vacker ängsliknande plats med en ruin med gräspäls upptill. ”Naglums kyrkoruin” läser jag på en liten skylt intill en grind i ett luftstaket.

Naglum

Vi strövar lite planlöst runt ruinen. Londi nosar och jag tittar. Glittrandet från vattnet där bakom lockar, motståndslöst dras vi dit – jag hoppar från tuva till tuva i den sanka marken, Londi halvkroppsbadar. Och där –

älven

Donaudeltat, tänkte jag mig så. Eller så:

vasskors

Här stannar vi. Kanske är det här bland vassen vi sitter och skriver de här raderna. Tangenterna är vasspipor eller vasspiporna tangenter.

Hyllning till en förlorare

Så här bland annat skrev jag om Görlitz-Zgorzelec i september förra året:

![Görlitz](/wp-content/PICT0/PICT0974_1_01.jpg @alignright)Görlitz är sedan gammalt en knutpunkt och mötesplats. Här korsade en gång Via Regia – den östvästliga handelsvägen från Galizien till Galicien – vägen från Östersjön till Adriatiska havet. Idag ligger den tyska staden Görlitz på floden Neißes västra sida och den polska staden Zgorzelec på den östra. Före 1945 var detta en stad. Under en period fanns det sju broar mellan de båda sidorna. Andra världskriget klippte av alla förbindelser och under den kommunistiska tiden fanns det bara en – strängt bevakad – bro här. Sedan oktober 2004 finns också Altstadtbrücke, en bro för fotgängare som binder samman de centrala delarna av de båda städerna. Den delade staden håller på att växa ihop igen. Man samarbetar på kommunal nivå, till exempel besöker en del polska barn tyska skolor och daghem och vice versa. På konstens område pågår det ett intensivt utbyte med gemensamma utställningar och installationer.

Neiße

Görlitz har nominerats till europeisk kulturhuvudstad 2010. Nästa år faller avgörandet i en omröstning på europeisk nivå.

Här är hela texten.

G-Z

Jag hade hoppats mycket på att Görlitz-Zgorzelec skulle bli europeisk kulturhuvudstad 2010, men nej det blev inte så. I gårdagens nyhetsbrev från Görlitz (som jag prenumrerar på) läste jag det här:

Kulturhauptstadt 2010: Görlitz/Zgorzelec nicht nominiert.

Die Jury der Europäischen Kommission in Brüssel hat am 11.4.  ihre Entscheidung bekannt gegeben: Sie hat neben der ungarischen Stadt Pecs und der türkischen Hauptstadt Istanbul den deutschen Kandidaten Essen/Ruhrgebiet als Kulturhauptstadt Europas für das Jahr 2010 benannt. Neben der Europastadt Görlitz-Zgorzelec wurde auch die ukrainische Hauptstadt Kiew nicht nominiert.

Det var Essen som Görlitz tävlade med och det var dit nomineringen gick. Ja, det är väl bara att gratulera Essen, men jag gör det utan någon entusiasm, får jag erkänna.

Och nu när Görlitz-Zgorzelec förlorade så känner jag ännu starkare för staden.

Europastadt