Herrmanstorp eller Tuten

I Onsjöskogarna finns det här och där spår av det torparliv som en gång levdes här. Alla torpen var på något sätt knutna till Onsjö herrgård, där torparna hade att göra sina dagsverken. Jag kan namnen på ganska många av de här små torpen: Brudarebacken, Hagatorpet, Kasen, Vrån, Norget, Kaserna, Hovmanstorpet, Sandbäck, Överby haga och Herrmanstorp. Och jag vet också var lämningarna efter dem finns. Det här är Herrmanstorp, som också kallades Tuten, för att de var så glada i att dricka här, säger Lennart som vet allt om den här bygden.

På varsin sida om den lilla vägen som för till kanalen, Karls grav, finns det som ännu är kvar av huset och ladugården:

stugan
Huset

lagårn
Ena ändan av ladugården

Älgristningarna över Vänerhavet

I det sydöstra hörnet av Dalsland ett stycke söder om Mellerud flyter Dalbergsån. Den rinner ut i Vänern och på båda sidor om det vackra utloppet finns märkligheter att besöka.

Dalbergsån

På den norra sidan finns ruinen efter det medeltida fästet [Dalaborg]( http://www.bodilzalesky.com/blog/2007/04/07/dalaborg/) och på den södra – det är dit vi beger oss idag – finns älgristningarna. De flesta hällristningarna i Dalsland anses vara ungefär tretusen år gamla, alltså från bronsåldern (1800-500 f.Kr), men just älgristningarna är förmodligen betydligt äldre, kanske flera tusen år äldre, från jägartid.

Här på en klipphäll högt ovanför Vänerhavets vatten strävar de två största älgarna fram i stenen sedan årtusenden.

älgar

En långblick: storälgar, småälgar, skepp, klippor, vatten, fyr…

fyr

Lodblick ner i urtid: storälgarna fastristade i bergsbranten över djupet.

djup

Varbergs fästning

I förra veckan var jag ett par dagar hos mina föräldrar i Varberg. Det var äkta varbergsväder – vinden ligger nästan alltid på och sliter och drar, men hittar man händelsevis ändå en läplats stiger man in i en annan mycket varmare och behagligare värld.

En normal fästningspromenad för antingen runt hela fästningen utmed strandpromenaden och sedan efter kallbadhuset längs Allan Kanjes väg som löper efter ena sidan av societetsparken eller så går man upp på fästningen hela vägen till borggården.

En normal kameravinkel på Varbergs fästning är en utifrån havet eller i alla från havssidan – titta på vykort från Varberg så får ni se!

Men den här dagen lockade läsidan på ett särskilt sätt; därför blev både promenaden och bilderna på ett annat vis än det ”föreskrivna”.

fästning + lykta
Fästningen från Allan Kanjes väg

fästning + badhus
Fästningshörn och kallbadhuset

fästning från AK:s väg
Änne en vy från societetsparkssidan

hamnen
Blick över vallgraven mot hamnmagasinet och där bakom hamnen från fästningens läsida

fästningsmur
Fästningsmurarna från hörnet där Allan Kanjes väg börjar – eller slutar

brant mur
Fästningsmurarna från läsidan – längre än hit kommer man inte, sedan får man vända.

Dalaborg

För första gången på länge gjorde vi härom dagen en utflykt till Dalaborg. Borgen ligger högt uppe på en udde som sticker ut i Vänern från den dalsländska sidan – på andra sidan vattnet ser man vid klart väder Kinnekulle. Och det här var en klar dag.

borgen 1

Jag läste – som jag säkert gjorde förra gången också – på en liten skylt intill fästningen, att borgen byggdes 1304 av två söner till Magnus Ladulås, hertigarna Erik och Valdemar. Så vitt jag kunde se så har man restaurerat murarna sedan vi sist var här. Kanske beror det att man sedan några år firar en medeltidsfest här i början av juni.

borgen 2

Det bästa med Dalaborg är egentligen själva platsen, den höga udden med den långa blicken över vattnet. Jag förstår precis varför man valde att bygga borgen just här.

Vänerblick

Tallarna överst på åsen verkar nå upp till himlen.

tall

Går man lite nedåt från den högsta punkten kommer man in i en lockande trädvärld som är både skyddad och öppen.

bland träd