Kategori: Löshästar

Den här sommaren har jag bland annat läst tio romaner av den italienske författaren Piero Chiara. De flesta av dem utspelar sig i trakten av Lago Maggiore på 30-, 40- och 50-talet. Chiara är en skicklig berättare med starkt driv i texterna, romanpersonerna är kanske lite väl vaga, men här och där skiner en vass replik från någon av dem fram som en blixt som fastnar i minnet och bäst av allt är kanske miljö- och tidsskildringarna. I alla de här romanerna har bordellen en central plats. Nästan alla de unga männen – ja, också en del äldre – frekventerar mer eller mindre regelbundet dessa ”casini” som om det vore en självklar del av livet och Chiara själv verkar inte heller ha någon distans till fenomenet; i alla fall framgår inget sådant. Men så vänds perspektivet i en av romanerna, ”Vedrò Singapore?”, den vackra Ilde som sitter i kassan i den populäraste baren i den lilla staden, bestämmer sig för att prostituera sig. Hon går igenom läkarkontroller i provinshuvudstaden och får så småningom ett certifikat som ger henne tillåtelse att ”söka en tjänst” i en bordell. Männen, kvinnorna får vi inte veta något om, är upprörda, många hade varit förälskade i henne eller i alla fall lockats av hennes skönhet. De frågar varandra: Varför? Varför just hon? Och de vill inte tro att det är sant. Huvudpersonen i romanen, som ofta besökt stadens bordell och hade sina speciella favoriter där, går igenom en kris på grund av Ildes beslut. Det kan inte vara sant att just hon…

Nej, inte just hon, men andra…

Ibland när jag cyklar till skolan så möter jag eller cyklar jag förbi en pojke, ja, nu är han närmast en ung man, som jag sett ändå från hans allra första år. Jag vet att föräldrarna diskuterade abort när han var på väg. Inte för att man upptäckt någon svår sjukdom hos fostret eller för att mammans liv var i fara, utan för att det räckte med två barn. Men till sist bestämde sig föräldrarna för att barnet skulle få födas. Varje gång jag ser den här pojken tänker jag på aborten som inte blev av.

Abort på ett allmänt plan som en ”rättighet för kvinnan” går att tänka sig för många, men knappast en abort av just honom eller henne…

Där maktmissbruket sitter i högsätet, har fegheten en hedersplats.

Råbocken kastar en sista blick bakåt mot gläntan och så ger han sig in i skogsdunklet…

Jag gör ett uppehåll i min pausträdstillvaro och ger mig ut på sommarens resa. Om ungefär en månad är jag här igen (in etwa einem Monat bin ich wieder da/fra un mese circa ci sarò di nuovo). Trevlig sommar!

PS I Salongen har jag nyss lagt in en text om och av den japansk-tyska författarinnan Yoko Tawada.

PPS Så här i elfte timmen före avfärden fick jag ett mail av en meningsfrände i skolfrågor. Här följer länkar till två mycket läsvärda och tankeväckande artiklar om den svenska skolan publicerade i Axess:

Inger Enkvist

Göran Hägg

Längs vägarna i Dalsland finns det mesta:

Frihet och fred är sedan urminnes tider två av de mest omtalade och ”omdrömda” idealtillstånden i den sammänskliga tillvaron. Vi har alltid längtat bort från förtryck och krig. Lite märkligt är det kanske att de flesta människor sätter det ena åtminstone ganska mycket högre än det andra av dessa två. En del ser fred som mycket betydelsefullare än frihet, andra tycker tvärtom. Mycket få orkar hålla båda lika högt. Inom politiken eller utmed den politiska vänster-höger-skalan ser man den här uppdelningen rätt tydligt. Om vi bortser från extremism och diktaturkrameri, som inte har något med varken frihet eller fred att göra, så är det oftast så att högersidan föredrar frihet och vänstersidan fred. Det här med politiken är alltså bara ett exempel bland andra, men det kan, eftersom många nog känner igen det, tjäna som en illustration för det här på något vis egendomliga valet. Jag tror att en av olyckorna i hur vi ”organiserar” den mänskliga samlevnaden har sin rot i det här valet eller i detta att fred och fríhet så ofta ställs emot varandra – det ena eller det andra är särskilt viktigt, menar man. Men om inte båda finns, kastar den ena eller andra av dem långa slagskuggor bakom sig. Fredens mörka sida är förtryck och frihetens är otrygghet.

•

Det här är ett inlägg under den tänkta rubriken ”En amatörfilosofs grubblerier och hugskott”. Och mer än något annat är den här textsnutten tänkt att locka någon annan att fundera vidare kring det här i samma riktning – eller i någon annan.