Där maktmissbruket sitter i högsätet, har fegheten en hedersplats.
9 kommentarer till “Dagens ordspråk”
Så sant, så sant…
Det eviga problemet är ju att de som står på ”det godas” eller ”det rättas” sida ofta är så ljumma och halvhjärtade och så obenägna att ta minsta risk, så att det onda och härsklystna ges fritt spelrum.
”Den som tiger samtycker.” Fegheten är utbredd – de flesta tiger. Den ”goda människa” som säger ifrån, trots kompakt motstånd får också vara beredd att ta smällen. Man kan inte räkna med att andra backar upp och stöttar. De tiger, trots att de inte samtycker. Och så fortsätter maktmissbruket och rädslan sträcker sina klibbiga tentakler ända in i människornas hjärtan och paralyserar dem med feghet.
Det finns saker man måste göra, trots att man är rädd, för annars är man ingen riktig människa, utan bara en liten lort, som Astrid Lindgren låter Jonatan Lejonhjärta säga… Det är förnedrande lätt att välja att vara en liten lort…
Det är inte lätt att säga ifrån i samhällen där invändningar kan leda till att man själv och/eller närstående riskerar sina liv. Att under sådana omständigheter såväl tveka som avstå från invändningar av olika slag är mycket mänskligt. Jag har aldrig levt undert sådana omständigheter och vet inte huruvida jag skulle tveka att yttra mig eller hur jag skulle handla eller om jag skulle vara beredd att ”ta smällen”. Troligen skulle jag i sådant livshotande läge tiga. Inte heller vet jag var gränsen för mig mellan att tiga eller tala går.
När det gäller livet är det något annat än den här vanliga fegheten och anpassligheten, som beror på att man inte vill riskera en ”skandal” eller att stöta sig med någon i en högre position. Väldigt mycket av jasägande och kryperi bottnar i att man inte vill ha sitt ”lugn” stört.
Nog jag som förlade termen ”maktmissbruk” annorstädes än i Sverige;
Min erfarenhet inomlands av sådant jag kallar maktmissbruk är inte särskilt stor. Men hittills har jag nog aldrig tvekat att säga min mening om sådant jag träffat på och funnit helt fel eller galet. Kanske förknippar jag inte svenskt ledarskap av diverse slag från föreningar, företag, myndigheter etc. direkt med makt. Men det händer att jag ibland förknippar sådant ledarskap med dumhet. Men det är ju en helt annan sak.
Av – åtminstone tillfällig – feghet låter jag bli säga precis vad det gäller. Men kanske måste jag till sist sticka ut hakan, eftersom ingen annan gör det.
Får man bidra med en aforism:
”Se upp med människor som bara vill leva hela sitt liv i fred – de skyr inga medel” — Claes Andersson
Tack för den, Ingvar, den har absolut en plats att fylla här.
Så sant, så sant…
Det eviga problemet är ju att de som står på ”det godas” eller ”det rättas” sida ofta är så ljumma och halvhjärtade och så obenägna att ta minsta risk, så att det onda och härsklystna ges fritt spelrum.
”Den som tiger samtycker.” Fegheten är utbredd – de flesta tiger. Den ”goda människa” som säger ifrån, trots kompakt motstånd får också vara beredd att ta smällen. Man kan inte räkna med att andra backar upp och stöttar. De tiger, trots att de inte samtycker. Och så fortsätter maktmissbruket och rädslan sträcker sina klibbiga tentakler ända in i människornas hjärtan och paralyserar dem med feghet.
Det finns saker man måste göra, trots att man är rädd, för annars är man ingen riktig människa, utan bara en liten lort, som Astrid Lindgren låter Jonatan Lejonhjärta säga… Det är förnedrande lätt att välja att vara en liten lort…
Det är inte lätt att säga ifrån i samhällen där invändningar kan leda till att man själv och/eller närstående riskerar sina liv. Att under sådana omständigheter såväl tveka som avstå från invändningar av olika slag är mycket mänskligt. Jag har aldrig levt undert sådana omständigheter och vet inte huruvida jag skulle tveka att yttra mig eller hur jag skulle handla eller om jag skulle vara beredd att ”ta smällen”. Troligen skulle jag i sådant livshotande läge tiga. Inte heller vet jag var gränsen för mig mellan att tiga eller tala går.
När det gäller livet är det något annat än den här vanliga fegheten och anpassligheten, som beror på att man inte vill riskera en ”skandal” eller att stöta sig med någon i en högre position. Väldigt mycket av jasägande och kryperi bottnar i att man inte vill ha sitt ”lugn” stört.
Nog jag som förlade termen ”maktmissbruk” annorstädes än i Sverige;
Min erfarenhet inomlands av sådant jag kallar maktmissbruk är inte särskilt stor. Men hittills har jag nog aldrig tvekat att säga min mening om sådant jag träffat på och funnit helt fel eller galet. Kanske förknippar jag inte svenskt ledarskap av diverse slag från föreningar, företag, myndigheter etc. direkt med makt. Men det händer att jag ibland förknippar sådant ledarskap med dumhet. Men det är ju en helt annan sak.
Av – åtminstone tillfällig – feghet låter jag bli säga precis vad det gäller. Men kanske måste jag till sist sticka ut hakan, eftersom ingen annan gör det.
Får man bidra med en aforism:
”Se upp med människor som bara vill leva hela sitt liv i fred – de skyr inga medel” — Claes Andersson
Tack för den, Ingvar, den har absolut en plats att fylla här.