Kategori: Löshästar

Från Zlarinska mitt för ett av de kanske övergivna husen – som ligger invid ett nybygge som verkar ha kommit på obestånd och stannat kvar i sin ”process” – svänger vi in på lervägen utan något synbart namn. Utmed den finns låga hus och skjul från bytiden och en del av dem verkar ha degraderats till uthus för större och nyare hus som tornar upp sig bakom dem. Här finns en övergiven äppelträdgård och något som nog varit en ganska fin berså.

Så småningom går lervägen över i en asfalssnutt med skjul på ena sidan. Ur hålen slinker det ofta ut katter här, förmodligen herrelösa, men matade av många, verkar det som.

Och här kan man med lite fantasi tänka sig att Londi glidit upp på muren i kattgestalt för att bekanta sig med en släkting.

°°

Som ni ser börjar jag bli lite tjatig och jag ska ta mig och ge er en veckas paus från pausträdet, möjligen med något mindre inskott någonstans emellan. Alles Gute!

Hvarska, där jag bor, är en ganska ful eller åtminstone intetsägande gatstump. Den verkar av närmast kompensatoriska skäl ha fått sitt namn efter den undersköna dalmatiska ön Hvar. På Hvar, det vet jag sedan en tid, odlas en hel del vin, bland annat i familjen Tomićs regi. Då och då när jag har besök avviker jag från mitt enkla, men robusta husvin av Vranac-typ, och bjuder då på Tomićs Plavac (blått), ett harmoniskt och balanserat vin, ja, gott helt enkelt.

Plavac-flaskan här är, som ni nog ser, urdrucken. Flaskan bredvid som det står Caplar på, innehåller ett vin som enligt uppgift är ett experiment, en blandning av två druvsorter. Inom kort kommer jag att få veta hur experimentet utfallit.

Framför flaskorna ligger johannesbröd från johannesbrödträdet som står på familjen Tomićs gårdsplan. ”Sådant äter bara turister.” Jag är i tanken turist på Hvar, för johannesbröd är något jag gärna tuggar på.

Här lite mer om Vina Tomić.

°°

PS Läs den senaste texten i Salongen.

Ett kvarter ifrån ”de-Chirico-fasaden”, som jag visade i mitt förra inlägg, har någon eller kanske snarare några förverkligat sin dröm liksom på trots mot den trötta skavda verkligheten omkring. De har mitt i den omgivande slitna gråheten stoppat in en ny vit våning, vit rätt igenom som en sockerbit eller ett litet sommarmoln. På lösan sand? Kanske, men möjligen ändå inte. Betongstrukturerna eller järnbalkarna eller vad det nu är som håller upp hushelheten är kanske hållbara. Djärvt och utmanande ser det i alla fall ut.

Baksidan:

Framsidan:

Under helgen har jag haft någon form av teknisk störning här under pausträdet. Möjligen kommer tekniken eller otekniken att skapa fler problem; jag är ytterligt misstänksam mot hela detta förvirringsspel, som jag har så oändligt lite att sätta emot, men jag prövar med att lägga in ett slags ”pausbild” i alla fall, så får vi se…

Bilden är tagen härom kvällen från spårvagnen (nummer 3 eller 13) i riktning från ”fakulteten” och hemåt mot Hvarska. Den stora öppna platsen är Hrvatske bratske zajednice, vilket väl ungefär betyder ”den kroatiska brödragemenskapen” (kanske behöver översättningen rättas till). Platsen består av en jättelik gräsbevuxen rektangel med flaggor i två halvcirklar, kroatiska flaggor och Zagreb-banér och en mindre obelisk. I mörkret ser man bara tomrummet. Här, på översta bilden, kan ni förresten se monumentet i dagsljus.

PS. Salongen har vaknat upp igen efter vintervilan.

Inspirerad av julleken på Pressylta försöker jag mig på en enklare variant, som får bli en nyårsaftonsfråga till Pausträdets läsare. Vad är detta för en ”nyårsgrupp”? (Låt er inte förvillas av den lilla rosa racketen!)

Gott Nytt År!