Hvarska, där jag bor, är en ganska ful eller åtminstone intetsägande gatstump. Den verkar av närmast kompensatoriska skäl ha fått sitt namn efter den undersköna dalmatiska ön Hvar. På Hvar, det vet jag sedan en tid, odlas en hel del vin, bland annat i familjen Tomićs regi. Då och då när jag har besök avviker jag från mitt enkla, men robusta husvin av Vranac-typ, och bjuder då på Tomićs Plavac (blått), ett harmoniskt och balanserat vin, ja, gott helt enkelt.
Plavac-flaskan här är, som ni nog ser, urdrucken. Flaskan bredvid som det står Caplar på, innehåller ett vin som enligt uppgift är ett experiment, en blandning av två druvsorter. Inom kort kommer jag att få veta hur experimentet utfallit.
Framför flaskorna ligger johannesbröd från johannesbrödträdet som står på familjen Tomićs gårdsplan. ”Sådant äter bara turister.” Jag är i tanken turist på Hvar, för johannesbröd är något jag gärna tuggar på.
Här lite mer om Vina Tomić.
°°
PS Läs den senaste texten i Salongen.
Jag satt en gång under ett brödfruktträd på Vis, med en vän. Men jag åt aldrig frukten. Tyckte den såg ut som förgrovade skärbönor. Men själva trädet var en hänförelse.
Vardag har jag väl aldrig upplevt i dina trakter, men en del av familjen V:s vardag, som mycket mer än hos oss bestod av öppna dörrar för vänner på väg förbi. Detta hände sig på Mecarova Ulica, en nog så prosaisk gata, som jag minns det, med låga funkishus.
”Jag har suttit under brödfruktträd” låter vackert och suggestivt. Frukten är – och det vet jag sedan min barndom – rolig att äta. Allt sådant där lite svårt och komplicerat tuggande är något helt väsensskilt från tuggummituggande eller segaråttätande.
Idag har jag upplevt den kroatiska hjärtligheten på akutintaget här intlll. Mina kolleger offrade sin söndagseftermiddag och vårdinrättningen var en dröm av effektivitet och mänsklig värme. Här har Sverige tappat mycket och man har anledning att se det här som en förebild.