Från Zlarinska mitt för ett av de kanske övergivna husen – som ligger invid ett nybygge som verkar ha kommit på obestånd och stannat kvar i sin ”process” – svänger vi in på lervägen utan något synbart namn. Utmed den finns låga hus och skjul från bytiden och en del av dem verkar ha degraderats till uthus för större och nyare hus som tornar upp sig bakom dem. Här finns en övergiven äppelträdgård och något som nog varit en ganska fin berså.
Så småningom går lervägen över i en asfalssnutt med skjul på ena sidan. Ur hålen slinker det ofta ut katter här, förmodligen herrelösa, men matade av många, verkar det som.
Och här kan man med lite fantasi tänka sig att Londi glidit upp på muren i kattgestalt för att bekanta sig med en släkting.
°°
Som ni ser börjar jag bli lite tjatig och jag ska ta mig och ge er en veckas paus från pausträdet, möjligen med något mindre inskott någonstans emellan. Alles Gute!
Kul att se att de tar det så himla lugnt med stadsplaneringen i Zagreb. Här i mina trakter ska vi snart ha nybyggen med en enda ideologi; Mastodontklossar, köpcentrum, parkeringshus, stora fula torn som ska göra intryck. Och allt detta en fem minuter från Hagaparken.
Det kommer att bli rent och präktigt, men alla fasar för det pretentiösa överhänget. En hel stadsbild med egotrip som bärande element.
Zagreb kunde få några små ingenjörsplaner från oss, och vi skulle få ha kvar lite Zagrebliknande vrår här och var i Stockholm. Schysst EU-deal.
Just vid Norrtull fanns en sådan liksom övergiven icke-plats. Ett odöpt undantag. De har ofta det här uttrycket; natur och mur flyter ihop. Stängda dörrar öppnar sig och blir hängande. Katter kommer och går, liksom en del andra invånare.
Ja, jag har egentligen hela tiden tyckt om de här olika tidsskikten och resterna av byn här i min utkant, som gör att det nya – och i ännu högre grad det halvnya från kommunismen – inte blir så omänskligt och brutalt.
Sedan är ju Gornji grad förstås något helt annat – där finns nästan bara det vackra, men det vet du ju.
Vet jag det? Jag tror jag såg ”det vackra” på annat håll, just vid den tiden.
Om Gonji grad får jag väl lära mig här.
Se där: Gornji grad, skulle det ju vara.
Tittar du bakåt i pausträdet finns det ett och annat om Gornji grad, men du tittar kanske hellre framåt. Så småningom kommer nytt från Gornji grad (med Gradec och Kaptol som är dess båda delar) här också.
Jag tittar helst framåt, nu efter min lilla nostalgiresa mot Zagreb. Men av ren nyfikenhet ska jag kolla om jag minns de trakter du skriver om.
Bodil, nu lider jag faktiskt redan av abstinenssymptom. Var är du? Har du inte blivit frisk ännu?
Hoppas du snart kryar på dig, så att vi får njuta av din fina blogg igen.
Marlena,
tack, jag mår bra nu, men har besök och befinner mig åtminstone delvis på resande fot under ännu någon dag. Till helgens slut ska allt bli normalt under pausträdet igen – das verspreche ich dir.