Kategori: Litteratur

Damir Imamović

Bodil Z 2 kommentarer

Igår kväll var jag på en fantastisk konsert med den bosniske sevdah-sångaren Damir Imamović och hans band:

Här kan nu höra en av hans vackraste sånger. Ja, den är alltså inte skriven av honom utan han har givit sin speciella röst åt den. Sångtextens diktare är okänd.

Dva se draga vrlo milovala

Na jednoj se vodi umivala

O jedan se peškir otirala

Jedno ljeto niko ih ne znade

Drugo ljeto svako ih saznade

Saznade ih i otac i majka

Majka ne da da se ljube dragi

Pa rastavi i milo i drago

Dragi dragoj po zvijezdi poruči

Umri draga dockan u subotu

Ja ću, junak, rano u nedelju

Što rekoše, to i učiniše

Draga umrije dockan u subotu

Dragi umrije rano u nedelju

Ukopaše jedno kraj drugoga

Kroz zemlju im ruke sastaviše

A u ruke zelene jabuke

Malo vrijeme po tom postajalo

Više dragog zelen bor nikao

A viš’ drage rumena ružica

Pa se vije ruža oko bora

Kao svila oko kite smilja

Kao svila oko kite smilja

Och här kan man hitta allt möjligt om och av Damir. Bland annat upptäckte jag nu att han spelar i Sverige snart: i Göteborg den 17 november, i Malmö den 18.

°°

PS Förslag: Läs novellen "Medaljongen" i Salongen.

siebenundzwanzig

Bodil Z 1 kommentar

Härom dagen kom ett paket med den här tunna boken av Herbert J. Wimmer hit till Hvarska 10:


lite självsvåldigt har jag ställt Alexandras version av huvudfigurerna ur ”Det kaukasische Kreidekreis” ovanpå…

Jag läste dikterna och valde en – för att jag tycker om den, för att jag tror att den handlar om Elfriede Gerstl och för att tjugosju också är mitt speciella lyckotal (vill ni veta varför så får ni fråga):

siebenundzwanzig

dieser sonntag ist schon
der siebenundzwanzigste
sonntag ohne dich
noch immer tut es weh
siebenundzwanzig
war deine glückszahl
seit siebenundzwanzig wochen
bist du erlöst
von unglück und glück
von mir und dir
du fehlst mir
wie am ersten tag

≈≈≈

tjugosju

denna söndag är redan
den tjugosjunde
söndagen utan dig
ännu gör det ont
tjugosju
var ditt lyckotal
sedan tjugosju veckor
är du förlöst
från olycka och lycka
från mig och dig
du fattas mig
som den första dagen

Sista raden – wie am ersten tag – bär inom sig ett eko från Goethes ord i Faust I i Prolog im Himmel:

Prolog im Himmel

Raphael:

Die Sonne tönt nach alter Weise
In Brudersphären Wettgesang,
Und ihre vorgeschriebne Reise
Vollendet sie mit Donnergang.
Ihr Anblick gibt den Engeln Stärke,
Wenn keiner sie ergründen mag;
Die unbegreiflich hohen Werke
Sind herrlich wie am ersten Tag.