siebenundzwanzig

Härom dagen kom ett paket med den här tunna boken av Herbert J. Wimmer hit till Hvarska 10:


lite självsvåldigt har jag ställt Alexandras version av huvudfigurerna ur ”Det kaukasische Kreidekreis” ovanpå…

Jag läste dikterna och valde en – för att jag tycker om den, för att jag tror att den handlar om Elfriede Gerstl och för att tjugosju också är mitt speciella lyckotal (vill ni veta varför så får ni fråga):

siebenundzwanzig

dieser sonntag ist schon
der siebenundzwanzigste
sonntag ohne dich
noch immer tut es weh
siebenundzwanzig
war deine glückszahl
seit siebenundzwanzig wochen
bist du erlöst
von unglück und glück
von mir und dir
du fehlst mir
wie am ersten tag

≈≈≈

tjugosju

denna söndag är redan
den tjugosjunde
söndagen utan dig
ännu gör det ont
tjugosju
var ditt lyckotal
sedan tjugosju veckor
är du förlöst
från olycka och lycka
från mig och dig
du fattas mig
som den första dagen

Sista raden – wie am ersten tag – bär inom sig ett eko från Goethes ord i Faust I i Prolog im Himmel:

Prolog im Himmel

Raphael:

Die Sonne tönt nach alter Weise
In Brudersphären Wettgesang,
Und ihre vorgeschriebne Reise
Vollendet sie mit Donnergang.
Ihr Anblick gibt den Engeln Stärke,
Wenn keiner sie ergründen mag;
Die unbegreiflich hohen Werke
Sind herrlich wie am ersten Tag.

En tanke om “siebenundzwanzig

Kommentera