Förra bildens måsar höll till i den flik av himlen som finns alldeles över Varbergs fästning.
Långt borta men ändå tydlig: Subbe fyr.
Idag vill jag bjuda in till en stunds kontemplation. Vi kan tänka oss att vi först klafsar igenom det sanka här närmast. Sedan tar vi ett stort kliv över vattenremsan och efter det går vi sakta ut på bryggan – det knarrar lite – tills vi står på dess yttersta planka. Där stannar vi och ser ut över Vänerns vatten.
Härom dagen gick Londi och jag en väg vi inte så ofta går, åtminstone inte hela sträckan: rakt genom skogen här bakom huset, förbi stället där vi ibland träffat på älgkon och de två storkalvarna i början av hösten och så ner på den lilla grusvägen och förbi Hovmanstorpets grund. Sedan följde vi den lilla vägen som leder ända till Karls grav, nerför backen, förbi ”cirkusträdet” och så ner till vattnet. För Londi är det fortfarande härligt badväder:
Utmed Karls grav, som är en kanal mellan Vänern och Göta Älv, finns det en del lämningar kvar efter småhus och torp. Kanske var det här en gång Ånetorp, fast jag är inte riktigt säker, för på kartan verkar torpet ha legat längre från vattnet.
Kanalen heter Karls grav eftersom den påbörjades under Karl den IX:s (1550-1611) regering. Den blev emellertid färdig i en helt annan tid – först 1752. Här ser ni ett stycke av kanalen från den epoken:
Längre fram i tiden, jag vill inte trötta er med några detaljer här, breddades den avsevärt och här kan ni få en föreställning om storleksskillnaden mellan den gamla och den nya kanalen:
En blick utmed Karls gravs nya breda arm bort mot Brinkebergskulle sluss:
För den intresserade finns mer ”kanalia” här.
På vägen ner mot Karls grav, kanalen här, blev vi stående under ett träd, Londi och jag. Vad var det som hängde så färgglatt däruppe?
Alla de andra träden är ju kala och grå, tänkte vi. Vad är det här för ett cirkusträd? Det är vildapeln i backen, viskade vinden… Fast egentligen var det alldeles vindstilla.
Jag har under morgonen suttit och bläddrat i det praktfulla verket ”Meisterwerke des Expressionismus” som Magdalena M. Moeller givit ut. Undertiteln till verket är ”Gemälde, Aquarelle, Zeichnungen und Druckgraphik aus dem Brücke-Museum Berlin”.

Bilden på omslaget är målad av Karl Schmidt-Rottluff 1911 och den heter ”Roter Giebel”
Jag har valt ut fyra bilder som just i denna stund fängslar mig mest. Och jag tänker inte säga något alls om dem, utan bara inbjuda till betraktande. Om ni klickar blir bilderna större.
Buona domenica!

”Blauer Mond” (1920) av Karl Schmidt-Rottluff

”Zirkus” (1911) av Max Pechstein

”Oluf Samsonsgang in Flensburg” (1913) av Erich Heckel

”Vareler Hafen” (1909) av Karl Schmidt-Rottluff
…
Salongen har idag publicerat en kort text som associerar kring Heinrich Böll och samtidigt inbjuder läsarna att göra samma sak.