Idag vill jag bjuda in till en stunds kontemplation. Vi kan tänka oss att vi först klafsar igenom det sanka här närmast. Sedan tar vi ett stort kliv över vattenremsan och efter det går vi sakta ut på bryggan – det knarrar lite – tills vi står på dess yttersta planka. Där stannar vi och ser ut över Vänerns vatten.
17.30, fortfarande på jobbet, långt från all kontemplation (men avslöjad genom denna kommentar!), ser jag på bilden och skulle hellre vilja vara där…
Jag har inte heller stått särskilt mycket på den här bryggan idag, men nu till kvällen kan jag stanna där en stund och se på vattnet.