En dag strax för jul klev jag in på Göteborgs konstmuseum. På en skylt någonstans vid Avenyn hade jag råkat se att Arosenius-utställningen fortfarande pågick och då tänkte jag: Jag passar på. Men så visade det sig att just den här dagen var en måndag och därmed blev det ingen utställning för mig. Pazienza, tänkte jag och gick in i museets lilla butik och började snurra på stället med Arosenius-kort. Till min glädje hittade jag ganska många riktigt fina, en del gamla favoriter, men också några jag aldrig sett.
Jag har valt ut tre, som jag vill visa (klicka så blir de större).
Först en som nog nästan alla känner igen: Den rika akvarellen ”Livet och dess tross” är som en mäktig våg som suger tag i iakttagaren. Här är hela livet.
Den andra heter ”Saga utan början och slut”. I den finns många fascinerande detaljer: blomansiktena i gräset, flaskornas underbara form, glasens klirr, trions tandblänk, rökringarna… En orient i prästkragsinfattning. Och bildens namn är ett med den orientaliska sagans cirkelmotiv.
Som sista bild visar jag ”Vällingklockan”. Jag har sett den förr, men aldrig tidigare har jag blivit så tagen av den. Vad är det som griper? Kanske det dunkla ljuset; det ser ut att vara sommarnatt, midsommarmidnatt. Vem är den blomsterprydde? Jag tänker på Näcken eller en faun eller en sorgsen clown som ger skrattet åt andra. Kläppen däruppe under det lilla taket verkar leva ett eget och ystert liv. Den slickar sig med kraftiga tag om klockmunnen.
I den här bilden är sorg och glädje så tätt sammanflätade att det alls inte går att skilja dem åt.
