I stället för en riktig Arosenius-utställning

En dag strax för jul klev jag in på Göteborgs konstmuseum. På en skylt någonstans vid Avenyn hade jag råkat se att Arosenius-utställningen fortfarande pågick och då tänkte jag: Jag passar på. Men så visade det sig att just den här dagen var en måndag och därmed blev det ingen utställning för mig. Pazienza, tänkte jag och gick in i museets lilla butik och började snurra på stället med Arosenius-kort. Till min glädje hittade jag ganska många riktigt fina, en del gamla favoriter, men också några jag aldrig sett.

Jag har valt ut tre, som jag vill visa (klicka så blir de större).

Först en som nog nästan alla känner igen: Den rika akvarellen ”Livet och dess tross” är som en mäktig våg som suger tag i iakttagaren. Här är hela livet.

p1060785

Den andra heter ”Saga utan början och slut”. I den finns många fascinerande detaljer: blomansiktena i gräset, flaskornas underbara form, glasens klirr, trions tandblänk, rökringarna… En orient i prästkragsinfattning. Och bildens namn är ett med den orientaliska sagans cirkelmotiv.

p1060783

Som sista bild visar jag ”Vällingklockan”. Jag har sett den förr, men aldrig tidigare har jag blivit så tagen av den. Vad är det som griper? Kanske det dunkla ljuset; det ser ut att vara sommarnatt, midsommarmidnatt. Vem är den blomsterprydde? Jag tänker på Näcken eller en faun eller en sorgsen clown som ger skrattet åt andra. Kläppen däruppe under det lilla taket verkar leva ett eget och ystert liv. Den slickar sig med kraftiga tag om klockmunnen.

I den här bilden är sorg och glädje så tätt sammanflätade att det alls inte går att skilja dem åt.

p1060786

10 tankar om “I stället för en riktig Arosenius-utställning

  1. Hej Bodil!
    Dina underbara kommentarer till bilderna gör dem än mer magiska.
    Även min dotter njuter av din blogg numera och Göteborgs konstmuseum är oftas på hennes agenda när hon besöker staden.
    von Herzen
    Marlena

  2. Tack! Alla tre är nya för mig. På Waldemarsudde pågår visst en Arosenius-utställning och nu puttar du på mig lite faktiskt så jag tar mig dit endera dagen. Tack för det med.

  3. Jag gläder mig förstås över era vänliga kommentarer här och föreställer mig i fantasin ett gemensamt besök på en Arosenius-utställning.

    Apropå Arosenius är jag förresten uppvuxen med ”Kattresan”.

  4. Javisst – Kattresan! Mästerlig. Jag kan stora delar utantill. Nu läser sonen i Australien den för mitt lilla barnbarn därnere och ibland när vi ”skypar” visar jag upp bilder ur Kattresan för barnbarnet eller Sagan om den lilla lilla gumman. Schas katta! Igenkännandets glädje…

  5. Borde väl inte lägga mig i denna gulliga (heheheh) diskussion men minns att när vi för hundra år sedan läste ”Sagan om den lilla lilla gumman” för våra barn hade man lagt till en rad på slutet. Ur minnet: ”Och katten sprang till skogs och kom aldrig mera igen.” Och sedan i tidens anda: ”Men kanske ändå att han kommer tillbaks.” Nån som vet hur det står i dagens version? ”*Hon* kommer tillbaks” kanske. Även ekorren på tallegrenen har ju genomgått ett s.m.s k-nsbyte.

    (PS Den som har tillgång till Grönköpings Veckoblad bör läsa artikeln ”En Pippi för vår tid!” av Fil.Dr. Stig Berglund (s.t.s. i Hjo). Där grät både barn och vuxna.)

  6. Bengt,
    gullig och gullig, en vänlig atmosfär, kallar jag det (säger jag lite grinigt, eftersom jag vet vad ”gullig” betyder hos dig).

    Vad gäller svensk eufemistisk behandling av sagostoff och av diverse annat, kommer jag att tänka på en passage i Aschenputtel som inte brukar återfinnas i Askungen och detta inte bara i de allra senaste versionerna:

    ”Rucke di guh, Blut ist im Schuh” och allt som har med avhuggandet av tår och hälar att göra.

  7. Bengt till Bodil: Gud, vad du är gullig!
    Bodil till Bengt: Fan,vad du är jobbig!

    (OBS Bara skoj OBS OBS)

  8. Den version av »Sagan om den lilla lilla gumman« som jag har finns i del 1 av Barndomslandets åtta volymer och är tryckt 1969. Däri finns tillägget på slutet: »Men kanske ändå att han kom hem till slut.« Det är även ditritat underst längs med cirkeln som omsluter den avslutande bilden på katten, som sitter uppe i ett träd i skogen. Det är ur den jag läst för såväl barn som barnbarn. jag gissar dock att tillägget finns med även i nutida utgåvor.

    Såg för övrigt en kommentar om boken som är i tidens anda:

    »Katten inte bara spiller ut gummans mjölk. Han stjäl med det också showen från henne. Gumman har inte längre huvudrollen.«

    Kanske kommer den att mönstras ut framöver, eller så görs den om till sagan om den lilla, lilla gubben och hans katta.

    Nu hittade jag att författaren Thomas Halling och tecknaren Gunna Grähs gjort parafraser på »Sagan om den lilla lilla gumman« och kallar sina bilderböcker »Sagan om den lilla lilla katten« och »Sagan om den stora stora gubben«. Vad dessa handlar om vet jag dock inte.

Kommentera