Ännu ett finskt bokfynd

Jag tog faktiskt med mig en bok till ur de finska lådorna. Den här:

p1060781

Pihan köynnöskavit kan jag inte tyda helt, men jag tror att ”köynnöskavit” betyder ”klängväxter” och bilden på framsidan visar väl just en sådan växt och inne bland bokens blad finner jag inbäddade i allt det finska mängder av latinska blomsternamn. Bilderna är inte särskilt många och alla är de hemlighetsfullt svart-vita eller grå. Det är bara utsidan som erbjuder grönska. Ändå känns det som om det här är en liten pärla.

Jag ger mig ut på ett första strövtåg i boken och fastnar för geografiska namn av den här typen: ”Etelä-Euroopa”, ”Itä-Aasia”. Det där första ledet anger nog ett väderstreck, tänker jag och så går jag in på ”vädersteck” på Wikipedia och letar mig fram till ”Suomi” i vänsterkanten, klickar och hittar ”ilmansunnta”. Jag känner igen det första ledet i ordet, för jag kan säga ”Det är vackert väder” på finska: ”On kaunis ilman”. Förtjust tittar jag sedan på rikedomen av väderstrecksord: norr=pohjoinen, söder=etelä, väster=länsi, öster=itä, nordväst=luode, nordost=koillinen, sydväst=lounas, sydost=kaakko.

Se själva: Ilmansuunta

6 tankar om “Ännu ett finskt bokfynd

  1. Märkligt. Inget av väderstrecksorden har – till synes – något gemensamt. Till exempel norr=pohjoinen och nordväst=luode. Det finns inget spår av ”pohjoinen” (nord) i ”luode” (nordväst). Nordväst är ett helt nytt väderstreck som inte har nåt som helst att göra med nord eller väst. På sextiotalet tog vi droger för att komma fram till sådant som finskan redan har inbyggt i språket.

  2. Det är helt korrekt, Gunnar, att de finska orden för väderstrecken inte bygger på varandra, utan är helt skilda ord. En liten kuriositet i sammanhanget är att estniskan också har åtta väderstreck, i stora drag påminnande om de finska, men med undantaget att edela (jmfr fi. etelä) är sydväst medan lõuna (jmfr fi lounas) är syd, dvs de har helt enkelt bytt plats i estniskan och givetvis resulterat i en rad små missförstånd i kommunikationen mellan företrädare för dessa språk.

  3. R. Holmberg,
    tack för utvidgningen till de här syd- och sydvästorden! Jag blir nyfiken på den språkhistoriska förloppen där, men de är förmodligen svåra att rekonstruera.

  4. När jag gick i skola på 60-70-talen i Helsingfors och skulle lära mej vädersträcken på finska behövde vi egentligen inte lära oss norr=pohjoinen, söder=etelä, väster=länsi, öster=itä. De hörde mer eller mindre till den dagliga vokabulären.

    Men vår ”Finskis” (läraren) ett tipps om hur vi skulle
    komma ihåg väderstecken ”där emellan” tänk så här:

    nordväst=luode= Lofoten(u:et i luode uttalas som ”o”), nordost=koillinen=Kolahalvön, sydväst=lounas=London, sydost=kaakko=Karelen. Hjäpmedlen var således både fonetiska och geografiska…

    Johanna

    Jag glömmer aldrig vad som är vad. Och om så skulle ske är det bara att tänka på ”London”, eller Kolahalvön… En finsk översättarkollega sade för någon vecka sedan att hon faktiskt inte minns vad som är vad…. Tacka vet jag ”Finskis”.

  5. Hej Johanna,
    tack för din vägvisning till en inlärning av de finska ”mellanväderstrecken”. Fältet vidgas undan för undan för mig.

Kommentera