Författare: Bodil Z

Tuul

Bodil Z 4 kommentarer

På bokmässan i Göteborg i år lärde jag mig ett nytt ord: Tuul. Det var i ”Rum för poesi” och jag lyssnade på den estniske poeten Andres Ehin:

AE

Tuul…. tuul
…tuul….. tuul
tuul….
…. tuuul.

Fascinerad lyssnade jag till det sjungande ordet och jag väntade på att få höra översättningen. Den kom och det var ”vind”. Genom hela dikten blåste ”tuul” och nu letar jag efter den, men hittar den inte. Kanske vet någon av er som läser det här vilken dikt det är jag söker.

Lite vid sidan om kan jag berätta att jag lyssnade på två medlemmar till ur familjen Ehin i ”Rum för poesi”. På bilden här nedanför ser ni Ly Seppel-Ehin stiga ner från podiet och ryggarna vi ser är Andres och Kristiina Ehins. Om Kristiina Ehin har jag förresten skrivit lite här.

familjen E

För att det här inte ska bli för konstigt och perifert fäller jag in en kort text om Andres Ehin från bokmässans presentation av honom:

Andres Ehin är ett levande exempel på att surrealismen inte upphörde att existera med Breton och Dali på 20- talet. Med en blandning av mörk humor och otrolig fantasirikedom har han fört den surrealistiska lyriken in i 2000-talet. Ehin räknas idag som en av Estlands ledande poeter, år 2000 vann han Estlands Nationella Pris för diktsamlingen med den titeln Det undermedvetna är alltid muntert. Hans bok Sömnlösa på sömnstranden som han skrivit med Ly Seppel och Kristiina Ehin kommer i år att släppas på svenska.

Det börjar med en knappnål…

Bodil Z 7 kommentarer

En gång när jag gick i fjärde eller femte klass i Rosenfredsskolan i Varberg inträffade det en stöld i vår klass. Jag minns inte längre vem som tog vad från vem, men jag minns att Fröken efteråt, när det hela klarats upp – för det klarades upp, det gjorde det – sa till oss att vi skulle akta oss för att börja stjäla för att det kunde gå illa för oss om vi gjorde det. Hon berättade en liten varnande historia och till sist såg hon allvarligt liksom på var och en av oss och sa: ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål.” Vi tänkte andäktigt på detta oerhörda med silverskålen – tänk att stjäla en silverskål!

Rosenfred

Ibland när jag är i Varberg nu för tiden händer det att jag tittar ner från Hästhagabergens ljunghedar mot stan. Den byggnad som utan konkurrens från någon annan avtecknar sig tydligast är Rosenfredsskolan. Den ligger där tung och tegelröd med en nästan overkligt ljus metallhatt. När jag tittar ditåt händer det att jag tänker på det här med silverskålen: Det slutar med en silverskål.

Nobelpriset i litteratur 2008

Bodil Z 2 kommentarer

Just nu är den tid inne då man talar om Nobelpriset i litteratur eller egentligen var väl igår den sista dagen som man med någon större iver talade om det. (Fast om Doris Lessing kommer man att tala ett tag till, som författare, och man kommer att fortsätta att läsa henne och en del kommer det väl att babblas om att hon är kvinna, eftersom det fortfarande anses ovanligare att vara kvinna än att vara man.) Vid sådana här tillfällen känns tidens gång på något vis extra tydligt. Det flimrar till lite och man – jag tar tag i en ledstång och ställer mig, för att återfå balansen, frågan: Vem blir det nästa år? Och för att få riktigt fotfäste så svarar jag också: Adam Zagajewski. Och så låter jag genom honom skymningens sanskrit tala:

Sen helg

Om kvällen, i stadens utkant, efter en hel dag
prisgiven åt tomheten, börjar plötsligt
den sena helgen och skymningens sanskrit tala
med glädjens glödgade tunga.
I den höga rymden svävar små eldar från cigaretter
som ingen röker.
Här brinner papperet från snabba hemligheter;
vad den tyst slocknande himlen bekänner
låter sig inte nedtecknas eller ens hågkommas.
Vad gör det att du jagas av faraos arméer,
när evigheten är instoppad mellan
dagarna i veckan som mossan i bjälkarna
på ett trähus.

bild

Och här är räcket (ledstången) som jag ändå inte kan hålla mig i:

Räcke

Tyvärr – säger R. – finns mellan tillvaron
och icketillvaron ingenting förmedlande,
ingenting, inte ens en korridor, inte ens ett räcke
för trötta örnar att sätta sig på.

Dikterna här är hämtade ur samlingen ”Elektrisk elegi” och översättningen är gjord av Anders Bodegård.