En gång när jag gick i fjärde eller femte klass i Rosenfredsskolan i Varberg inträffade det en stöld i vår klass. Jag minns inte längre vem som tog vad från vem, men jag minns att Fröken efteråt, när det hela klarats upp – för det klarades upp, det gjorde det – sa till oss att vi skulle akta oss för att börja stjäla för att det kunde gå illa för oss om vi gjorde det. Hon berättade en liten varnande historia och till sist såg hon allvarligt liksom på var och en av oss och sa: ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål.” Vi tänkte andäktigt på detta oerhörda med silverskålen – tänk att stjäla en silverskål!
Ibland när jag är i Varberg nu för tiden händer det att jag tittar ner från Hästhagabergens ljunghedar mot stan. Den byggnad som utan konkurrens från någon annan avtecknar sig tydligast är Rosenfredsskolan. Den ligger där tung och tegelröd med en nästan overkligt ljus metallhatt. När jag tittar ditåt händer det att jag tänker på det här med silverskålen: Det slutar med en silverskål.
Din fröken använde sig av ett gammalt svenskt ordspråk. Att börja med en knappnål och sluta med en silverskål, eller som det hette i barnvisan på sextonhundratalet:
Nappa, snappa knappenål
Lyktas med en silverskål.
Jag fick nog det här ordspråket mig till livs hemma, troligen av pappa som gärna använde sig av ordspråk och talesätt. Kanske fanns det också med i någon läslära.
Ja, det låter väldigt ordspråksaktigt, men det verkade ändå så ”helt äkta” när hon sa det så där.
Och sett ur nuet är det något fantastiskt med att ”det slutar med en silverskål”.
Hej! Jag hsr också hört det där ordstävet – det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål.
Men varför i all världen skulle någon vilja stjäla en knappnål?
Knappnålen är väl exempel på något litet och rätt obetydligt och varningen går ju ut på att inte ens något så litet skall man själa för det leder lätt till att det blir mer, ja rent av en silverskål. En sådan kan kan minsann kosta skjortan även i dag.
Som om nu skjortor skulle vara särskilt dyra!
Den här dyra silverskålen moderniserar på något vis ordstävet.
Rättelse: stjäla – jag har en tendens att inte ge behövligt tryck på tangenterna och i efterhand ser jag rätt ofta resultatet därav.
Minsann finns det inte också skjortor som kostar skjortan!
Visst – jag förstår sensmoralen . men om man verkligen tänker efter, är det fullständigt absurt att tänka sig någon vilja stjäla en knappnål…