Idag vill jag peka på en nyöppnad blogg, som heter MojUppsats (”MinUppsats” på helsvenska). Det är en grupp av mina svenskstudenter som startat den och anledningen var de ovanligt fina texter som jag fick läsa under ett litet projekt som bestod i att anta den svenske historikern Dick Harrisons utmaning till unga studenter i den här artikeln.
De första sju-åtta texterna kommer alltså att röra sig kring frågan om dagens studenter kan mindre än gårdagens. Sedan kommer bloggen att öppnas för intressanta och välskrivna uppsatser från alla svenskgrupperna vid universitetet i Zagreb. Min roll är att språkgranska och hjälpa till vid urvalet. Och att vara med och sprida det hela.
Jag har just läst de två hittills publicerade texterna och får säga att jag är djupt imponerad. Dels av språk och framställning. Dels av det resonerande och uppriktiga tonfallet. Jag tror inte att åtminstone de här 2 studenterna behöver stå tilbaka för äldre generationer även om de till äventyrs inte skulle vara så hemma på det periodiska systemet.
Det är de två absoluta topptexterna i det här sammanhanget, men faktum är att även tre-fyra till är på en imponerande nivå och alla som skickat in sina texter skriver tveklöst mycket bra. Jag blev så tagen av denna höga kvalitet att jag tänkte att dessa texter måste läsas av fler och så kom vi på det här med bloggen.
Och visst måste det vara så att det knappast är de här studenterna som Harrison kan tänkas syfta på, men hans fråga provocerade fram utmärkta försvarstal för den generation han granskar.
Jag har redan tidigare varit djupt imponerad av dina elevers kunskaper i svenska. Vore intressant att höra hur många procent av ungdomarna i Kroatien som studerar på gymnasiet (det som motsvarar vårt gymnasium).
Egentligen borde jag väl veta detta och antagligen har jag vetat det, men nu minns jag inte. Jag får fråga igen.