En gråmulen dag för inte så länge sedan följde jag med en väninna till Zagrebs monumentala kyrkogård Mirogoj. Hon ville visa mig den och så ville hon placera en lykta på sin familjegrav. Innan vi steg in tog jag en bild på den nästan hotfullt magnifika tornraden som kantar kyrkogården mot gatan:
Det blev en promenad av räta vinklar, höga träd och mäktiga stenmonument och jag fick för mig kända och okända namn utpekade för mig. Vi gick ganska långt, men jag anade att det mesta egentligen fanns kvar osett av mig.
Efteråt gick vi och drack kaffe på Mirni gaj. Jag blev förtjust i både kaféet (där finns också en restaurang) och namnet, som jag tyckte leker lite med kyrkogårdens namn. Jag vet inte om det verkligen är så och det spelar väl inte så stor roll. I alla fall blir det inte sämre av att det blir ”Lugna dungen” på svenska.