läka – lječiti

I ett antal år har jag då och då funderat över ord för ”apotek” på olika slaviska språk. På kroatiska heter det ”ljekarna” och på slovenska ”lekarna” och på tjeckiska något liknande, jag minns inte exakt nu. Fast det var över det tjeckiska ordet jag började fundera. I alla fall är dessa ord påfallande lika de svenska orden ”läka” och ”läkare”. Hur hänger det ihop egentligen? Vem har lånat av vem eller fins det en gemensam rot?

Nu har jag i alla fall tagit steget från vagt funderande till att åtminstone kolla om Hellquist säger något av intresse. Jag slår på ”läka” och där hittar jag en rad germanska ord som till exempel gotiska ”lekinon” och fornsaxiska ”laknon” (de diakritiska tecknen försöker jag mig inte på). Och efter det står det lite om ordet ”läkare” och dess rötter i germanska språk. Lite längre ner står det ”av omstritt ursprung”. Så något säkert svar kommer jag inte att hitta, men några hypoteser finns att läsa. Så här står det: ”Enl. somliga inhemska germ. ord, avledda av ett germ. læka-, läkemedel, varifrån fslav. leku ds., o. urbesl. med fir. liaig, läkare. Enl. andra lån från kelterna, vilkas druider voro bekanta för sin läkekonst; fir liaig möjl. av ie. lepagi- till roten i sanskr. lapati, pratar, viskar, alltså egentl.: besvärjare o.d., med analogier i flera språk: läkekonsten har urspr. framgått ur besvärjelser o. signerier”.

Alltså har ordet/orden indoeuropeiska rötter, men vägarna in i germanska och slaviska språk är oklara. Intressant men kanske inte överraskande är att ordfältet från början kan ha betytt något med ”prata” eller ”viska”.

Mirna visar oss runt i Zagreb

Nu senast har jag låtit en av mina studentgrupper skriva texter till guidade turer genom Zagreb. Här är en som jag tyckte särskilt mycket om:

God dag, kära turister, och välkomna till Zagreb, Kroatiens huvudstad! Idag ska jag vara er guide och visa er runt Zagrebs centrum.

Vi ska börja vår promenad här på stora torget – Ban Josip Jelačićs torg – vid Manduševac fontän. Vi är nu på Zagrebs centrala torg som fick sitt namn efter banen Josip Jelačić, som var ban av Kroatien på 1800-talet. Framför er kan ni se hans staty till häst, medan ni bredvid oss kan se en fontän som heter Manduševac. Fontänen förknippas med legenden om hur staden fick sitt namn. En ban kom nämligen tillbaka från en stor batalj och var både trött och törstig. Därför bad han en flicka, som hette Manda, att ge honom vatten ur källan. Han använde verbet ’zagrabiti’, som betyder ’att ösa’. Så fick Zagreb sitt namn.

Nu ska vi promenera lite norrut för att titta på Zagrebs domkyrka. Följ mig!

Kyrkan ni ser här är Zagrebs katedral och heter Jungfru Marie himmelsfärds och sankt Stefans och Ladislavs katedral. Kyrkans yttre är i nygotisk stil. Ta en titt på ingången: det finns många olika ornament på och omkring ingången, bland annat skulpturer som föreställer sankt Frans Xavier, sankt Paulus, Giovanni da Capistrano och sankt Dominicus, som alla är grundare av de viktigaste kyrkliga ordnarna. Där kan ni också se skulpturer som föreställer Jungfru Maria med Jesus och några änglar.

Eftersom vi är i närheten av Zagrebs mest kända marknad, Dolac, kan vi promenera dit och besöka den. Följ mig en bit till!

Jag tror att ni alla kommer att gilla Dolac-marknaden eftersom någonting sådant inte finns i så många länder! Här kan man köpa allt, från inhemsk frukt, grönsaker, kött och fisk till olika kryddor, blommor, souvenirer och så vidare. Här kan ni köpa licitarhjärtan, en typisk kroatisk souvenir, också. Blommor kan ni köpa på Petrica Kerempuhs torg, ett litet torg som ligger norr om marknaden. Medan ni handlar kan ni titta på statyn som föreställer den legendariske spelmannen Petrica Kerempuh. Ni kan också promenera längs Opatovina där man kan köpa kläder.

Jag tror att ni blivit lite trötta, så jag ska ge er ledig stund nu. Ni kan utforska marknaden, handla lite, fika och äta på ett av marknadens matställen eller promenera till Mariakyrkan som ligger i närheten. Vi träffas igen om två timmar och fortsätter med rundturen…Njut av alltsammans; vi ses!

text Mirna Hršak

(Bilderna är ur mitt förråd från olika årstider och kanske tagna på för nära håll för att passa riktigt bra.)

Dagbok

Dagarnas innehåll tränger sig på mer än vanligt, så jag kan inte skriva om något separat ämne, inte idag i alla fall. Det får bli lite allt möjligt från det som strömmat över mig under denna dag (som kommer att vara gårdagen när texten dyker upp på ”den allmänna skärmen”).

Morgonen börjar med ett besök på Veterinarski fakultet för nya antibiotikasprutor för Londi. Den ena gör rejält ont och hon tappar för en stund sin glada tilltro till människorna där, men bara helt kort. Nå, hon hostar knappast och rullar sig ivrigt i gräset under promenaden hem och solvärmen gör oss båda gång efter annan lite tanklöst glada och obekymrade. Vi går här och det går bra, tänkte vi.

Undervisningsfri dag, den första på länge, om man bortser från helgerna. Jag har suttit och rättat texter från studenterna här i Zagreb, de flesta på temat guidade turer bland stadens sevärdheter och jag har lärt mig lite nytt. Ett magisterarbete om översättningsteori med fokus på transposition i olika texttyper har jag grävt omkring i ett tag igen. Från högskolan Dalarna ramlar uppsatser i tysk litteratur in, om Die neuen Leiden des jungen W., om Schlafes Bruder och en särskilt intressant med en hypotes om att Im Westen nichts Neues skulle ha inspirerat till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Från en vän får jag rapporter om händelseutveckligen i Slovenien, igår var det stora demonstrationer i Maribor. Det håller på att hända någonting större i landet, kanske gör man sig av med sin korrupta regering. Det gäller bara att våld inte stjälper det hela. Här en rapport från Maribor av österrikiska tidningen der Standard. Talar man om detta i svenska nyheter, tro?

På torsdag strejkar facket på Filozofski fakultet här mot hot om lönesänkningar.

Tyvärr är jag för utmattad för att gå till Antikvarijat i knjižara Jesenski i Turk på Preradovićeva 5 och vara med om evenemanget kring den kroatiska översättningen av Heimito von Doderers Die Wasserfälle von Slunj, men kanske kan jag se detta som en uppmaning till mig att läsa romanen i original. von Doderer hör till en märklig kategori i min litterära värld, nämligen den med författare jag aldrig läst, men alltid känt en lockelse av.

Så ringer Iva, min fantastiska veterinär, igen och säger att Londis sköldkörtelvärden är utan anmärkning, men att hon nog har någon form av kronisk bronkit. Det är förstås inte så bra, men väl inte nattsvart heller. Och just nu mår hon faktiskt bra. Jag läser lite på nätet, bland annat om skillnader mellan hundar och människor när det gäller detta.

Precis som igår blev det 16-17° idag. Vi har just nu det där speciella vädret som jag kallar ”öppet mot söder”. Också kvällarna svalnar först sent.

Värmen sitter fortfarande kvar en stund efter mörkrets inbrott.