Dagbok

Dagarnas innehåll tränger sig på mer än vanligt, så jag kan inte skriva om något separat ämne, inte idag i alla fall. Det får bli lite allt möjligt från det som strömmat över mig under denna dag (som kommer att vara gårdagen när texten dyker upp på ”den allmänna skärmen”).

Morgonen börjar med ett besök på Veterinarski fakultet för nya antibiotikasprutor för Londi. Den ena gör rejält ont och hon tappar för en stund sin glada tilltro till människorna där, men bara helt kort. Nå, hon hostar knappast och rullar sig ivrigt i gräset under promenaden hem och solvärmen gör oss båda gång efter annan lite tanklöst glada och obekymrade. Vi går här och det går bra, tänkte vi.

Undervisningsfri dag, den första på länge, om man bortser från helgerna. Jag har suttit och rättat texter från studenterna här i Zagreb, de flesta på temat guidade turer bland stadens sevärdheter och jag har lärt mig lite nytt. Ett magisterarbete om översättningsteori med fokus på transposition i olika texttyper har jag grävt omkring i ett tag igen. Från högskolan Dalarna ramlar uppsatser i tysk litteratur in, om Die neuen Leiden des jungen W., om Schlafes Bruder och en särskilt intressant med en hypotes om att Im Westen nichts Neues skulle ha inspirerat till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Från en vän får jag rapporter om händelseutveckligen i Slovenien, igår var det stora demonstrationer i Maribor. Det håller på att hända någonting större i landet, kanske gör man sig av med sin korrupta regering. Det gäller bara att våld inte stjälper det hela. Här en rapport från Maribor av österrikiska tidningen der Standard. Talar man om detta i svenska nyheter, tro?

På torsdag strejkar facket på Filozofski fakultet här mot hot om lönesänkningar.

Tyvärr är jag för utmattad för att gå till Antikvarijat i knjižara Jesenski i Turk på Preradovićeva 5 och vara med om evenemanget kring den kroatiska översättningen av Heimito von Doderers Die Wasserfälle von Slunj, men kanske kan jag se detta som en uppmaning till mig att läsa romanen i original. von Doderer hör till en märklig kategori i min litterära värld, nämligen den med författare jag aldrig läst, men alltid känt en lockelse av.

Så ringer Iva, min fantastiska veterinär, igen och säger att Londis sköldkörtelvärden är utan anmärkning, men att hon nog har någon form av kronisk bronkit. Det är förstås inte så bra, men väl inte nattsvart heller. Och just nu mår hon faktiskt bra. Jag läser lite på nätet, bland annat om skillnader mellan hundar och människor när det gäller detta.

Precis som igår blev det 16-17° idag. Vi har just nu det där speciella vädret som jag kallar ”öppet mot söder”. Också kvällarna svalnar först sent.

Värmen sitter fortfarande kvar en stund efter mörkrets inbrott.

5 tankar om “Dagbok

  1. Egentligen tycker hon nog fortfarande inget vidare om att bli fotograferad, men jag tror att hon tycker det är värre med kameran. Mobilen verkar kanske ”harmlösare” eller så tycker hon att det är en telefon.

  2. Gott att se Londi på bättringsvägen!

    Angående Slovenien så har jag inte sett till några rapporter i media mer än, för någon tid sedan, om att ekonomin är usel och arbetslösheten hög, samt något som jag inte minns riktigt om presidentvalsomgång.

  3. Gläder mig att Pejsek (”vovve” på tjeckiska) är på bättringsvägen. När jag läste om Doderer tänkte jag på en roman jag läst av österrikaren Peter Henisch, där både Vicki Baums roman Menschen im Hotel och just Doderer får rätt stor plats. Roman-jaget får syn på ett porträtt av D. i en bokhandel på Währingerstrasse i Wien. Roman-jaget undervisar i litteratur och introducerar D. för studenterna, men…; ”Mit ihm hatten die girls and boys, die in meine Lectures on Austrian Literature kamen, nichts anfangen können.” Henischs roman handlar om minnena av en grossmutter (farmor/mormor? – detta förbaskade översättningsproblem från många språk till svenska…såvida det inte anges om det är på mödernet eller fädernet, och det framgår ju inte alltid). Efter läsningen av Henischs roman tog jag reda på lite om Doderer, och jag vill minnas att han hade en del bruna sympatier… Får ta reda på mer, än så länge är denna information högst osäker.

  4. Agneta,
    ja, det är en lättnad att hon är bättre i alla fall. Sedan får vi se hur vi kan sköta hennes hälsa på bästa sätt. Tack för upplysningar om den svenska Slovenien-rapporteringen.

    Per,
    jo, jag ser nu att han svajat hit och dit när det gäller nazisympatier.

    Det är speciellt ”Die Strudlhofstiege” som gjort mig nyfiken. Titeln har ett slags trollkraft.

Kommentera