läka – lječiti

I ett antal år har jag då och då funderat över ord för ”apotek” på olika slaviska språk. På kroatiska heter det ”ljekarna” och på slovenska ”lekarna” och på tjeckiska något liknande, jag minns inte exakt nu. Fast det var över det tjeckiska ordet jag började fundera. I alla fall är dessa ord påfallande lika de svenska orden ”läka” och ”läkare”. Hur hänger det ihop egentligen? Vem har lånat av vem eller fins det en gemensam rot?

Nu har jag i alla fall tagit steget från vagt funderande till att åtminstone kolla om Hellquist säger något av intresse. Jag slår på ”läka” och där hittar jag en rad germanska ord som till exempel gotiska ”lekinon” och fornsaxiska ”laknon” (de diakritiska tecknen försöker jag mig inte på). Och efter det står det lite om ordet ”läkare” och dess rötter i germanska språk. Lite längre ner står det ”av omstritt ursprung”. Så något säkert svar kommer jag inte att hitta, men några hypoteser finns att läsa. Så här står det: ”Enl. somliga inhemska germ. ord, avledda av ett germ. læka-, läkemedel, varifrån fslav. leku ds., o. urbesl. med fir. liaig, läkare. Enl. andra lån från kelterna, vilkas druider voro bekanta för sin läkekonst; fir liaig möjl. av ie. lepagi- till roten i sanskr. lapati, pratar, viskar, alltså egentl.: besvärjare o.d., med analogier i flera språk: läkekonsten har urspr. framgått ur besvärjelser o. signerier”.

Alltså har ordet/orden indoeuropeiska rötter, men vägarna in i germanska och slaviska språk är oklara. Intressant men kanske inte överraskande är att ordfältet från början kan ha betytt något med ”prata” eller ”viska”.

14 tankar om “läka – lječiti

  1. Intressant ämne, jag har avhandlat det med en bekant som arbetar på SAOB och skickar hans utläggning om det faktum att ”läka/läkare” heter nästan detsamma på slaviska språk (han har den originella vanan att använda den gamla böjningen av verb i 3:e pers. plural):

    ”Däremot ge de handböcker vi ha besked om att tj. lek (och motsvarande andra slaviska ord) sannolikt helt enkelt är lån från germanskan (tyskan). Här är substantivet, som i fsv. läkir, da. läge, primärt och verbet, som i läka (fsv. läkia), avlett av detta. Enligt många hör det samman med ie. *leg-, ytterst ‘samla ihop’, belagt i bland mycket annat lat. legere ‘läsa’, grek. logos ‘ord’. Enligt sentida norska etymologier är detta ”en värdilös rotetymologi”, och de överväga istället möjligheten av ett keltiskt lån i germanskan. Så olika kunna handböckerna vilja ha det!”

  2. Angående det som SAOB-medarbetaren skrev i förra inlägget om att indoeuropeiskans ”leg-” ytterst betyder ”samla ihop”, så har jag följande exempel att bjuda på:

    ”Spätlese” (tyska: vin gjort på druvor som skördats (dvs samlats ihop) sent).

  3. Per,
    det där med leg- i stället för lepagi- låter för mig mera troligt, men det bevisar ju verkligen ingenting. Och jag kände förstås till att tyskans ”lesen” både betyder ”läsa” och ”samla” – ”Lese”= skörd/vinskörd, ”auslesen”=välja ut, sortera. Därmed är ju också svenskans ”läsa” inordnat. Och italienskan har ju förutom ”leggere” som betyder ”läsa” också ”eleggere” som betyder ”välja” (även om det vanliga ordet för ”välja” är ”scegliere”) och ur det kan man kanske dra fram en hypotes om att ”läsa” kanske har något med ”välja” att göra. Kanske.

    Det vore förstås intressant att få veta mer om vad de norska etymologerna har att säga om det keltiska ordets vägar, betydelseskifningar och rötter. Och vad säger de för övrigt om de slaviska orden?

    Gabrielle,
    Lug vet jag inget om, så du får gärna berätta lite, gärna om namnet också.

  4. Nej, det bevisar inget. Även experterna verkar förfäkta rätt skilda förklaringar

    Jag ska hänvisa SAOB-medarbetaren till denna blogg så får han tillfälle att närmare gå in på det som norska etymologierna hävdar.

    Det där med att indoeuropeiskans ”leg-” finns i ord som betyder ”läsa” respektive ”samla ihop” framgår också i två engelska ord med latinskt ursprung: ”lecture” (lect-ure) samt ”collect” (col-lect).

  5. I alla fall så tycker jag att det är några saker som ser ut att stå åtminstone relativt klara: Det finns ett samband mellan ”läka” och ”lječiti” och ordgrupperna runt dessa samt liknande ord i germanska och slaviska språk. De verkar ha en indoeuropeisk rot antingen denna har med ett ord för ”prata/viska” eller ett ord för ”samla” att göra. Det verkar inte vara ett lån från slaviska språk till germanska, möjligen tvärtom.

    Det som vi inte alls har någon hypotes om här är hur – om ordet skulle vara av keltiskt ursprung – detta ord kom från keltiska till slaviska språk, alltså om man tänker sig något germanskt språk som förmedlare om man stödjer idén med det keltiska ursprunget (som väl då sannolikt ändå skulle ha en ondo-europeisk rot, fastän ordet försvunnit i de övriga grenarna av språkfamiljen).

  6. På ryska heter apotek ‘apteka’ men medicin heter ‘lekarstvo’.
    (Ny dator ännu utan kyrilliskt alfabet)

  7. Ursäkta en anglosaxisk vinkel. Ordet ”lack” (vanligtvis ”brist”) verkar enligt OED’s otroligt omständliga etymologi hamna i samma läger. Är du sjuk? : ”Vad fattas dig?”- ”Are you poorly?” Sjukdom som ofullständighet. I know the feeling.

  8. Hej Eva,
    det var länge sedan. Hoppas allt är bra på Vänersnäs.

    Gunnar,
    finns inte den där ”bristlacken” på svenska också? Jag är helt lack på…

  9. Äsch, Bengt,
    det är väl det idiotiska stavningsprogrammet, som alltid inbillar sig att man vill säga något annat än man vill. Ibland undrar man vem som programmerat…

Kommentera